Vill fria men törs inte....

Attan... vi får ställa honom mot väggen

Jag har tryckt ner honom i soffan, det får räcka för tillfället;)

Jag hoppas att vi kan prata om framtid och ev. bröllop i helgen. Jag fattar helt enkelt inte varför det är så otroligt svårt för honom att berätta vad han tänker. Tycker han att jag är hård och svår??? Är han rädd att jag ska sticka från honom??? Jag fattar helt enkelt inte...

På lördag firar vi 1-årsdag, han vet vad jag hoppas på men jag ber om styrka, tålamod och överseende om frågan inte kommer... Vi har kännt varandra i 13 år så det är inte något förhastat att fria efter "bara" ett år. Hoppas hoppas och snälla låt mig inte bli för besviken om det inte blir ngt

Jag ska hålla alla tummar jag har för dig och jag ska finnas här och trösta om det inte blir som du hoppas. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva till dig nu, för jag vet hur grymt besviken man kan bli och hur jobbigt det kan vara när ens innerligaste önskningar inte blir uppfyllda eller ens bemötta. Men livet går vidare... även om det inte alltid blir som man vill.

Stor, stor kram så länge!

Lina_K

Förstår dig precis!! Jag går också runt och hoppas, det känns ju så rätt! Men funderar på att ta tag i det själv snart..

Har hoppas på alla hjärtans dag och årsdag, men när vi firar tre år i juni vill jag veeeerkligen och jag tror de blir jag som får ta steget.

Du känner inte att du själv vill fria? Jag vill nog helst få frågan ställd till mig, mycket för att man då är säker på att han vill då..

Har ni pratat om giftemål? Jag hoppas allt blir som du vill!! Massa lycka till kramar!

Fru Mallgroda och mission impossible?:

Jag HAR friat... han bara log och sa att "det var hans jobb". Och vi har pratat massor av bröllop (ringar, antal bjudna, kyrka etc) men frågan har ännu inte ställts av honom...

Vet inte om jag ska räkna med det nu heller för det har varit uppe för diskussion hemma nyligen och jag märker att han blir stressad när vi pratar om det och då "låser" han sig.

*suck* Friar han inte nu åker jag och köper ringar och struntar i att han anser att det är hans "jobb".

Karlar...

Jag tycker att jag ligger jättelågt just nu, jag vill absolut inte tjata. Men jag har ännu inte fått något svar på det kärleksbrev jag skrev på "Alla hjärtans dag", trots att han lovat dyrt och heligt att svara. Det ärsvinjobbigt att vänta.

När vi kom hem från jobbet idag sa han plötsligt: "Jag har en bröllopsmarsch i huvudet". Jag blev alldeles tyst, men förstod att det hade egentligen ingenting med mitt frieri att göra utan ett rent musikaliskt uttryck. Ganska snart fann jag mig dock och sa: "Det låter ganska långsökt!" Hans pillemariska leende då skulle jag vilja spara på burk!!! Härligt att vi kan skoja om eländet också!

Gha... man kan undra hur han tänker då? Vill han göra dig nyfiken och frågande eller tänkte han sig helt enkelt inte för. Man ska vara försiktig med vad man säger till kvinnor som vill bli brudar, man kan övertolka ALLT i det oändliga

Hej CherryCake, FruMallgroda, LinaK och alla andra som kämpar för att inte bli bortkompromissade i sina drömmar om att stå brud en dag!
Så starka ni är som står på er, fast ni säkert känner er svaga i stunden. Jag vill också gifta mig en dag, men vet att min kille är helt och hållet emot giftermål. Han tycker det är ett "religiöst påfund" . Säger jag då att man kan få en borgerlig vigsel så tycker han fortfarande att det ändå är ett religiöst påfund. Ohh, så himla envis han är. Vi hade diskussionen kring detta för ett år sedan när vi varit ihop i ett år ungefär. Jag vart ganska ledsen även om många fina ord blev sagda också. Jag kanske får kopromissa bort giftermål och se det vi har, som jag faktiskt e överlycklig över. Men jag kan inte helt släppa; varför är det bara jag som ska kompromissa. Nu är vi iof inte så långt komna i vår relation att jag tycker det är dags att gifta oss, men jag kan ju tänka mig hur det kommer bli ....
Så jag ville bara säga att jag känner med er alla!Kraaaaaam

Frifantasi: Jag och min m2b (för vi SKA gifta oss) har känt varan i över 10 år (först som bekanta och sen vänner) och han har under hela den tiden varit helt emot giftemål... det fanns inte ens på kartan, skulle ALDRIG ske. Tjafs och religiöst påfund... orden är många... Sen kom han på att; Ja, man kan kanske gifta sig i Vegas då, om jag nu MÅSTE gifta mig. Sen har det ändrats till en liten kyrka och bara vännerna, ingen släkt. Och nu är han helt med på att när det sker så kommer det var HELA balunsen. Man kan få dem att ändra sig bara man gör det lååångsamt. Lycka till. (Hm, jag låter verkligen som en manupilativ bitch här)

Lina_K

Hahaa, jag gillar din konspirationsteori, ska nog börja redan ikväll... eftersom det lär ta tid Men då känns det skönt att veta att det kan gå i alla fall!

hej alla blivande brudar! :)
jag och m2b bestämde oss för att gifta oss efter 5 månader ...och då var vi inte ens ihop hel de fem månaderna utan gick om varandra lite först...
det roligaste med det hela är att vi båda absolut inte ville gifta oss!
jag för att jag var förlovad en gång som väldigt ung och fick avsmak för hela grejen pga at det var ett stort misstag och han för att han aldrig velat över huvud taget!
("onödigt tjafs" osv, ni vet hur det låter...)
så visst kan man ändra på sig, på lina_K's håll rör det redan på sig ser jag :)

Lycka till... Något som hjälpt mig MASSOR är att jag har hans mamma på min sida

Han friade inte... Men jag hade det på känn så jag blev inte allt för upprörd. Vi skålade i champange och allt var jätteromantiskt men frågan kom inte den gången...

Men vet ni vad? Vi var i Gallerian idag och då säger han plötsligt "efter vi varit hos optikern kan vi väl kika på ringar så jag vet vad du vill ha"

*Glad igen* OCH OTÅLIG!!!!

Lina_K: Härligt!!! Jag blir alldeles vårglad av din "historia". Hoppet är det sista som överger människan, ochnu har du ju verkligen något att hoppas på!

Jättebamsekram!!!

Vi får se vad som händer nu.. Nu kommer jag väl få dumma fantasier om påskägg och vad de kan innehålla. Hm, inser att jag själv är roten till mitt problem. Borde ta det lugnt och trissa upp mina förhoppningar så mkt.

Lina_K
enl teorin sitter man och väntar vid telefonen så ringer den inte :)
naturligtvis blir man lite "fixerad" men det är bara att hålla huvudet kallt - annars kanske det blir mer tårar än skratt i slutändan?
men lycka till! jag hoppas det ligger en ring i ngt ägg... :)