Vill fria men törs inte....

Oj, hittade den här tråden nu... Får jag vara med...

Jag har friade till min blivande och fick svaret "Det där är mitt jobb". Men hur länge ska man vänta då...

Trodde det skulle bli på julaften.. sen på nyår.. och sen på alla hjärtansdag.. Inget. Svart har vi årsdag och vem vet, kanske blir det då. Jag har redan börjat planera så smått då vi trots allt pratat om att gifta oss i slutet av det här året eller början av nästa men tänk om det bara är prat från hans sida??? Jag kanske "gör bort mig" helt som planerar och funderar.

*jobbiga män*

/Lina

Cherry cake och Fru mallgroda!
Hur går det för er??
Håller tummarna att ni ska få ett ja snart

Jag frågade min sambo en dag hur han tänkt med framtiden. Ska vi vara tillsammans för alltid t.ex. Sen frågade jag han om han ville gifta sig med mig. Jo, det ville han. Det enda han oroar sig för är hur vi ska ha råd med det.

Det har tagit lång tid för oss att komma fram till att vi vill gifta oss. När vi hade varit ihop i 3 år frågade han mig om jag ville förlova mig. Då sa jag nej. Sen frågade jag vid ett senare tillfälle om giftemål då sa han nej. Nu när vi har varit ihop i 7 år vill vi äntligen båda 2. Ibland tar det tid. Man ska inte heller låta sig nedslås av ett nej. Endel människor behöver fundera och få tänka lite på saken.

Jag gav honom HALVA brevet ;)
Den delen där jag förklarade min kärlek till honom och hur jag känner och att jag vill leva med honom för alltid.
Han blev väldigt glad och rörd.
Ska ge honom den andra delen när det är läge (inom kort).

LinaK:
Visst får du va med! Väntan kan vara olidlig, och den som inte varit med om det vet nog inte hur hårt detkankännas. Så vi håller om varandra under tiden, tycker jag:)

Min sambo har förstått att jag varit jätteledsen och så sa han: "Men du vet ju att jag finns här för dej". Då var det som om något släppte och jag kände att det blev mycket lättare att gå vidare. Det är ju sant! Vi har ju varandra och har det jättebra! Men det är så svårt att komma ihåg det när men är ledsen och besviken.

Planera kan du väl göra tycker jag med det förbehållet att det kanske inte alls blir som du tänkt = du kan bli jättebesviken. Jag har slutat att tänka på hur jag skulle vilja ha det och tänker att den dagen det blir aktuellt då planerar vi tillsammans. Det blir nog bäst så!

Är själv förlovad o ska gifta mej i juni men blir så himla imponerad av ert mod o styrka tjejer! Håller alla tummar o tår för er ska ni veta! Men viktigast av allt är kärleken, ringen på fingret är bara grädden på moset, tänk på det!

CherryCake: Vilken bra "lösning" på ditt dilemma! Nu har du förberett marken för honom och med det kanske har halva foten inne, jag håller tummarna för det! Nu väntar jag spänt på vad som komma skall. Själv har jag fortfarande inte fått något svar men jag har bestämt mig för att försöka att strunta i det just nu. Jag vet att han inte gör det för att såra mig, men han är OTROLIGT LÅÅÅÅÅÅÅNGSAM i allt han gör (nästan allt i alla fall).

Håller tummarna för dig!

Fru Mallgroda: Tack för råden. Jag har nog bestämmt mig att "ta ett steg bakåt" precis det du också gjort. Ligga lite lågt och inte fundera så mkt. Han sa nämligen häromdan att "klart jag kommer fria till dig men nu när bröllop är allt du tänker på känner jag mig så pressad". Det fick mig att fundera om litegrann. Nu vet jag ju att han tänker göra det, jag får bara inte pusha så hårt. När det väl händer får vi jubla åt varandra!

Det fåniga är att jag har varit så inne i min bröllopsfantasi så hemsida och allt är redan klart... fast utan riktigt datum då

"OTROLIGT LÅÅÅÅÅÅÅNGSAM" Hahaha! Vill vi gifta oss med samme man tro?

Lina K: Är det därför han inte vill gifta sig, för han har två kvinnor!!! Ha ha ha, nu har vi kommit på honom!