Jag var väldigt nära att ta körkort när jag var 18 år, efter en massa lektioner. Jag lyckades med teorin på första försöket, och var på vippen att klara första uppkörningen. Det sista jag skulle göra innan vi åkte tillbaka var att parkera på ett parkeringsdäck. Det var nästan öde, var jag smart och ställde mig på ett ställe där det var tomt. NEEEEJ, istället parkerade jag mellan två bilar. Så långt allt väl, sen skulle jag ju därifrån. Jag började backa, och svänger. Inser att jag svänger för tidigt och att jag kommer köra på bilen som står på min högra sida. Stannar jag, lägger i ettan och kör fram, och backar lite rakare i stället. NEEEEJ, jag fortsätter backa, uppkörningsmannen bromsar och säger DU kommer köra på den där bilen.. Jaaa svarar jag lite lagom dumt. Sen tappade jag allt, och uppkörningsgubben fick lotsa mig tillbaka som vilken körlektion som helst.
Andra uppkörningen hade jag samma gubbe igen, men den här gången hade han på förhand bestämt att jag inte skulle ha nåt körkort. Dels började han ge mig instruktioner innan det behövdes. Och sen påstod han att jag inte stod i rutan när jag parkerade. Vilket jag VET att jag gjorde, men hur bevisar man det?
Efter andra uppkörningen vart jag så arg att jag bara la ner...
och nu är jag 33 år och har fortfarande inget körkort. Och till skillnad från viktualia så saknar jag det mer än en gång i veckan.