Hej! Vi är båda snart 50 år, vi har känt varandra i 9 månader och varit sambo i 4 månader. Hans barn är inte "förtjust" i tanken av att deras pappa har hittat en "ny". jag har alltså inte ännu träffat dem. Jag känner i alla fall att vår kärlek är vår. Här och nu. Jag har verkligen lust att fria till honom. Ska jag? Eller ska jag låta honom reda ut "problemet" med barnen först? (De är i tonåren)
Huldahulda
Ni kan aldrig veta vad ni känner för varandra du och barnen förens ni fåt ten chans att på tu man hand lära känna varandra.
Konkret mål är bra att sätta upp. Sätt ett datum en bra bit fram i tiden, tex nyår nästa år, jul nästa år eller något sånt. Och ge dig och barnen fram tills dess. Ge det en chans, en ärlig chans är det alltid värt. Ett år vad är väl det om man är kär? Ett år till utan ring på fingret är väl inte fel?
Se sen till att verkligen bjuda till och försök bli vän med barnen.
Bjud in till middag, låt dom ta med sina respektive/ pojkvänner. Visa att du vill bli vän. Ge det en ärligt chans. 4 mån samboskap är för kort oavsett vem man är och hur kär man än är. Även om ni hänger med i svängarna och älskar varandra så har barnen knappt ens fått en chans att hänga med än.
GE det en chans, sen om det om ett år fortfarande är likadant så kör i vind och förlova er, men ge det en chans först.
Tack för alla åsikter. Vet inte om jag blev klokare. Klart är ju ialla fall, att det finns 2 sidor att fundera på. Naturligtvis är jag medveten om att hans barn är hans familj, och att de ingår i vårt förhållande. Jag har ju oxå en dotter!! Han och min dotter kommer bra överens. Och jag skulle gärna vilja lära känna hans barn. Just därför att de är HANS barn, och att vi så småningom ska kunna "umgås" alla tillsammans. Är väl medveten om att det kan vara känsligt för dem och att vi får vara lyhörda och försiktiga (de är 12 och 16 år) Men om de "vägrar" inse fakta... hm.
.. borde kanske tillägga att jag var ensamstående när vi träffades, och han flyttade från sin dåvarande sambo i somras. Tycker barnen har haft tid på sig att förstå situationen.. att acceptera??? ... eller?? Känns lite knepigt att de ska styra vårt livsval. Att deras pappa är sambo med mig, är ju inget de kan ändra på. Jaja... har faktiskt "frieriringar" i byrålådan. Är öppet köp t o m 7/1... så jag måste bestämma mig! Puuuh....
Ojdå... Då blev situationen helt annorlunda tycker jag. Träffade han dig medan han fortfarande bodde med deras mamma så har jag all förståelse för dem!
Jag kan dessutom tänka mig att de då ser det som att de är illojala mot sin mamma genom att acceptera dig. Du var kanske den som förstörde deras föräldras relation i deras ögon. Inte konstigt alls att de reagerar som de gör i så fall.
Visst, men han har förklarat för dem att jag inte var orsaken i grunden. Att vi träffades gjorde bara att han separerade tidigare än vad han kankse annars hade gjort. Ja, har här ovan förklarat att barnen, mycket troligt, anser att jag tagit deras pappa ifrån dem! Självklart! Nej, det är inte konstigt att de tänker så.Men det hade de ev. även tyckt om han levde ensam när vi träffades!? Vet också att barn kan vara väldigt egoistiska. Men också beskyddande för den föräldern som blir "lämnad"! Jag är väl medveten om den problematiken. Undrar ibland på om de inte är lite nyfikna.. trots allt; hur bor pappa nu? hur är hans sambos dotter? Har fantiserat om hur kul vi skulle kunna ha, t ex en helg här i S-holm.
Huldahulda;
Det känns som att du är min spökskrivare;) Min situation ser ut ungefär som din, skillnaden är att min sambos barn är vuxna och har egna barn. Det är stor åldersskillnad mellan mig och min sambo, jag tror att det är ytterligare en försvårande faktor för oss.
Har du pratat med din sambo om er framtid, vad han har för tankar och så?
Huldahulda
Jag tycker absolut att du borde vänta! Det viktigaste måste väl ändå vara att ni få vara tillsammans, leva ihop och inte att gifta sig så fort som möjligt. I ditt fall tycker jag att gifta sig bara skulle göra saken värre.
Försök att sätta dig in i din sambos situation. Om du nu friar till honom och ni gifter er kommer barnen antagligen bara bli mer avståndstagande än vad de redan är, vilket innebär att din sambo skulle behöva välja mellan dig och sina barn. Är det vad du skulle vilja? Skulle du själv vilja behöva välja. För det är antagligen precis så det kommer att bli, barnen kommer att göra ett jätte uppror och tvinga sin pappa att välja.
Jag tycker, som de flesta redan har skrivit, att du borde lära känna barnen, ge det lite tid och en ärlig chans. Det kommer ni alla att vinna på i längden!
Hej Fru Mallgroda! "Bra" att vi är i ungefär samma situation! (OBS! skojar lite) Men vi kan kanske dela lite erfarenheter. Vi har väl inte pratat seriöst om framtiden mer än att han säger att han vill ha samma känslor för mig om 10 år, som han har nu! Han säger oxå att VI har en sommarstuga nu, eftersom han övertog den vid separationen. Lite såna kommentarer, som gör att vi tänker åt samma håll. Han var ju förlovad med sitt X, och har sagt att han inte ville gifta sig då han inte riktigt kände att hon var "den rätta". Vi pratade om det ganska tidigt i vårt förhållande, och han sa då att jag var "väldigt nära"... ungefär.. att vara "den rätta". 
Hej Septemberbruttan! Tänker naturligtvis inte att vi ska gifta oss "i morgon". Att förlova sig/ fria innebär, för mig, att man LOVAT varandra att man ska gifta sig.. "nån´ gång"! Under tiden, borde det finnas utrymme att lära känna barnen. De kommer att få tid....
