När märker man av att man är...GRAVID???

Nu är det dags för VIN! Vi hörs imorrn!

Mindre,
Tack för infon om Sats-baby förresten! Jag frågade på gymmet också och fick samma svar där. Jag hade fått för mig att man kunde gå på det även i slutet av grav. också, eftersom man inte "använde" barnen mycket alls under passet men det verkade inte så.

Hej vänner!
Kul att se dig här igen på tråden! :)

Hej Sweet!
Hur är läget??

sweetan
Att ta sig upp ur hålet.

Usch det är vel jag om någon absolut sämst i hela väörlden på. Jag tror faktiskt inte att jag är uppe ännu...

Usch det är verkligen så otroligt hemskt.
jag föstår verkligen vad du menar med det där att manbara vill ge upp.
Vad är det för vits. manförsöker ALLT tycker man men det fungerar inte. mensen kommer ändå. Det tar verkligen knäcken. på mig.
Och eftersom det bara blir värre och värre för varje månad så är jag livrädd för vad som kommer hända om några månader om det fortfarande är så att det inte hänt något.

Usch jag vågar knappt tänka tanken på hur jag kommer må då.

Tyvvär har jag inga knep. Tyvvär så tror jag faktiskt att jag är ganska svag psykiskt och blir så otroligt knäckt av att trilla ner när mensen kommer. Andra människor verkar klara det bättre.

men vad jag verkligen inte TÅL när jag blir så där nere är klämkäcka tillrop om att det KOMMER gå bra.

ja ha...hur vet DU det...och NÄR...

jag och maken har till och med bråkat om det för han menar att så säger folk för att trösta och vara snälla och det VET jag. men jag kan bara inte ta det.
Jag är en "fakta" människa. och kan inte ta att folk säger...lugn gumman det kommer fungera nästa gång.

Vaddå...hur vet du det?
Kan jag få skriftligt på det!!!!!

Så näe jag har inga tips förutom att LEVA UT SORGEN
försök inte dölja den. Ta inte alla klämkäcka råd och låstaas vara glad. Näe för mig är det viktigt att få sörja, gråta och skrika. Då helst mot makens tröstande axel.

Först när jag lidit utav helvete kan jag kanske börja resa mig igen.

Men det tar tid

OJ vilken lång berättelse
SORRY!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tack FruLLAn!!!!!!

Ja, jag vet inte riktigt. Hittills har jag väl tyckt att "klämkäcka" tillrop här på tråden hjälpt lite. Antingen genom att man på så vis vet att folk bryr sig, eller också för att man ibland verkligen börjat le genom tårarna åt allt knas folk skriver här.

Men nu känns det liksom lite mer hoplöst än vanligt liksom. Och fråga mig itne varför. Kanske bara pms-känslo-hormoner som spökar? Vad vet jag.

Men humöret går verkligen upp och ner som en berg-o-dal-bana tycker jag.

Hm!

Kanske börjar man även känna lite mer stress nu när fler börjar plussa i tråden??

Alltså missförstå mig rätt! Jag ÄR verkligen jätteglad åt alla plus!!!!! Det är inte det.
Men när folk omkring en börjar plussa medan man själv står och stampar på samma fläck som när man startade så blir det ju liksom mer o mer ensamt på startbanan.

Man ser liksom hur plussarna drar iväg med full fräs framåt medan man själv står och vrider om den där nyckeln igen o igen och igen, men motorn liksom bara hostar.
Och itne hjälper bilsovon mot den hostan inte!

Jaha, nu kom tanten punktligt. Trots att jag var inställd på det (två minustest de senaste dagarna) så var det som ett slag i ansiktet. Det är bara tredje riktiga försöket med stickor, men man hoppas ju ändå. Nånstans kommer ju den hemska tanken krypande "tänk om det aldrig går".

Finns det glögg kvar under mantelns kran tror ni?

Äh, just nu ska jag nog bara ta och försöka sikta in mig på lite jul.

Skita i detta med ÄL och barn och allt ett tag.
Det var faktiskt en månad i höstas när jag kände precis likadant. Och då struntade vi i attt ha sex under ÄL bara för att trotsa liksom!!! Ha! Det kändes faktiskt riktigt bra då minns jag! :)
*otroligt barnsligt jag vet*