Hjälp! Äktenskapsförord och testamente LÅNGT

I det här läget säger jag bara en sak:

Skyll dig själv! Om du inte har vett att kräva att ni skriver om äktenskapsförordet och i det får in att du VARJE MÅNAD du inte själv har tillräcklig inkomst från arbete får en fast summa av honom och att han betalar pensionsförsäkring för dig, minst, så begår du ett stort misstag. Skriv även in det att han betalar alla räkningar och omkostnader för de eventuella barnen procentuellt av hans inkomst kontra din.

Varför skulle han inte unna dig den säkerheten om han nu älskar dig?

Jag blir väldigt nedstämd av att tänka på hur män kan förtrycka kvinnor som inte tänker längre än näsan räcker. Hur tror du samtalet mellan honom och hans advokat såg ut? Vad tror du han sa om dig angående att du säkert skulle skriva på ett så ofördelaktigt avtal?

Usch, vilken jobbig kille! Ursäkta mig men jag är bara ärlig. För mig är snålhet väääldigt osexig! Jag behöver inte försörjas men vissa saker är självklara. I vårt förhållande har vi gemensamma mål, varför vi spararar, vad vi ska göra och även om min kille har mer pengar sen förut så säger han alltid att alla hans pengar är även mina och att vi är "ett"-ihop. precis som det ska vara, men den känslan får jag verkligen inte här hos dig och din kille. Hur vi än vänder och vrider så betyder pengar väldigt mkt i ett förhållande. Bara att du startar den här tråden och skriver om hur osäker du är säger en hel del tycker jag.
Sen verkar det som att ni har lite "speciellt" förhållande. Jag skulle aldrig kunna vara utan min kille....att han skulle bo utomlands, jag hemma och plugga (som ni ska göra).

Lycka till med allt och hoppas du inte tar illa upp.

Tänkte på en sak, kan det vara så att du har blivit blind och tänker på en dyr ring, ett flott bröllop, lyxigt hus osv med tanke på att han har så mkt pengar?! För du pratar om skillsmässa, hans död osv... är det bara jag som tycker att det verkar skumt? Inte går man och tänker på sånna saker när bröllop stundar eller????

Skojar du? Hur kan en människa vara beredd att avtala bort all trygghet som det sociala skyddsnätet erbjuder, för att istället sätta all lit till ett förhållande som karaktäriseras av hemlighetsmakeri och gräl om småpengar?

Salomeh
Ett äktenskap kan ju sluta på andra sätt än skilsmässa, så självklart måste man diskutera döden. Mina föräldrar hann inte göra klart alla sina papper, när min mamma dog oväntat. Så sådant bör man klara ut innan. Vi har varsitt "Vita arkivet" eller vad det nu heter, så att vi vet hur vi vill ha det när vi dör. Nu menar jag inte ekonomiskt då, utan runt själva begravningen.

Sedan saknar jag min karl varje dag, men jag kan ju inte tvinga honom att jobba här i Sverige, om han nu känner att han utvecklas mer utomlands. Det är ju därför han vill att jag ska bo med honom utomlands, för att han saknar mig.

Men där kommer ju detta in också med att jag måste ha fickpengar, och pengar till räkningar mm. Därför stannar jag just nu i Sverige, och jobbar extra, och ska plugga.

Så som det är nu, så tycker jag att vi har fått lite balans i detta med att han bor där, och jag här. Träffas man bara 1-2 ggr i månaden, så hinner man längta ihjäl sig, och man sliter inte på varandra.

Men visst känns det lite jobbigt att jag tjänar tio gånger mindre än honom, och vi delar på räkningarna... Så nu när jag ska plugga, hoppas jag att han sätter in lite mer än 4000 till våra räkningar. Annars kan jag inte plugga, om jag måste tjäna ihop mer pengar...

Men han har sagt att han kommer att ge mig mer pengar om jag pluggar.

Men han ändrar sig stup i kvarten också, med allt, och det är väldigt jobbigt.

Allt med detta bröllop (och allt annat)ska diskuteras. Först säger han en sak, och sedan ändrar han sig, för att sedan ändra sig igen. Bara en sådan sak om att han ville ha snittar till välkomstskålen. Då sade jag att det kostar minst 2000 kr. Det var ok, sade han då. Sedan undrade han varför jag skulle ha 2000 kr. Jo, till snittarna. Men då ville han inte ha några snittar för att det var för dyrt...

Nu känns det som om jag har värsta gnälltråden här, mot min blivande man...
Jag skulle kunna skriva massor om hans goda sidor också, men jag verkar ha fastnat på dem negativa... Hoppas att ni förstår att han är faktiskt den bäste...

Jag hoppas verkigen att din blivandes goda sidor överväger hans negativa för onekligen verkar ha ha en HEL del negativa sidor. Jag hoppas att du tar dig en rejäl funderare över de råd vi har gett dig men ibland är det tyvärr så att man måste lära genom sina egna misstag.

Än en gång flytta inte utomlands med honom och bli hemmafru. Varför skulle hans karriär vara viktigare än din och ditt eventuella skyddsnät. Den dagen ni bestämmer er för att skaffa barn tycker jag att du kräver att han flyttar hem till sverige och jobbar där. Jag tycker dock att du gott kan vara lite mer bestämd mot honom. Hur ska ni få ihop ett bröllop om han hela tiden ändrar sig. Om du redan har fått ok på snittarna skulle jag beställa dem. Skulle han sedan komma och säga att det inte lägre var ok skulle jag säga till honom att det är försent för du har redan beställt dessa.

Jag tycker du kan kräva att han ska vara mer lojal och öppen mot dig och mer generös. Ställ krav!

silvera : Du blir grundlurad, så är det bara. Lycka till. Du bryr dig ju inte om råden vi har gett dig och ändå så fortsätter du att skriva och att klaga...varför?? Bara för att? Fattar inte problemet faktiskt. Men med en sådan beräknande snåljåp till karl du verkar få så tycker jag synd om dig. Du vill inte se men tro mig. Det här äpplet smakar surt som fasen. Gift dig inte med en sådan man. Det är mitt råd men du lär väll göra tvärtom....och flytta utomlans...och skaffa barn....med honom. Bara för att se vad som händer eller?

Nu lämnar jag denna tråd. By by..

Vill inte kalla dig blåst men det är inte långt ifrån...

Det här är nog nog något av det mest korkade jag någonsin läst! Huvudpersonen i dramat är en naiv kvinna som bara ber om att bli blåst på allt vad social trygghet heter! Att hon inte inser att en skilsmässa om några år kommer ställa henne med en levnadsstandard motsvarande existensminimum är för mig fullkommligt surealistiskt. Det lilla "bidrag" hennes giriga smått psykopatiska man vill ge henne för att vara hemmafru är inget annat än en patetisk spottloska i ansiktet på alla kvinnor. Att "avlöna" en hemmafru med fickpengar trodde jag var något som skedde på 50-talet. Nog kan kärlek göra en människa blind men att fullständigt radera ut all form av tankeverksamhet är något helt annat. Om man är så otroligt säker på att resten av livet ska delas med varandra så behövs väl inga avtal? ...eller kan det vara så att han inte är lika övertygad om er framtid tillsammans??? Ond som jag är har jag nästan svårt att låta bli att hoppas att detta äktenskap tar slut om några år bara för att få läsa, "ni hade rätt...hur kunde jag vara så dum?"-inlägget från silvera som GARANTERAT kommer komma. Hade jag varit kvinna skulle jag garvat åt en man som samma dag sade -"Jag älskar dig" och "mina pengar och allt jag i framtiden kommer tjäna är mitt bara mitt och du kommer ALDRIG komma i närheten av det!" ...JA jag erkänner, jag kunde inte låta bli att låna min flickas konto för att få svara på denna tråd! Stackars kvinna!!!

Bara av ren nyfikenhet ställer jag frågan(den kanske har kommit upp förr).
Vilken ålder är det på dig och din blivande make?

Fru G-lund, det har jag också funderat på och när jag och min m2b pratade om den här tråden kom min m2b på att det kan vara något kulturellt. Det kan ju vara att det är en kultur med i spelet, där kvinnan och kvinnans säkerhet inte hålls särskilt högt - inte för att det gör saken bättre men det vore en sorts förklaring...