Hjälp! Äktenskapsförord och testamente LÅNGT

Jag känner mig lite träffad av vad petruschka här ovanför skriver... ja, jag erkänner, jag är nog lite barnslig där...

Jag har inte lust att han ska ärva mig, (det lilla jag har) men det känns ju löjligt samtidigt att jag inte skulle ha honom som förmånstagare...

Men samtidigt... Han är så j-a (ursäkta) hemlig med allt som, rör ekonomi.
Han är uppfostrad att pengar pratar man inte om... i min familj pratar vi vitt och brett om allt... Allt i från sex till pengar, mm. Men i hans familj höjer de inte ens rösten... Vi är verkligen motpoler till varandra. (men vi kompletterar varandra bra ändå! )

Vi har bott i hop i fem år, och det har alltid varit diskussioner om pengar och räkningar. Det KOMMER alltid att vara diskussioner om pengar och räkningar.

Jag tänker på det som stod på en annan sida också, att den man gifter sig med,inte är samma person, som man skiljer sig ifrån.
Det är ju just därför jag vill ta upp detta med honom NU, inte sedan. Han menar att han aldrig skulle ställa mig på bar backe bla bla bla... Hur kan jag veta det? Det kan han ju inte lova nu. Det är därför jag tyckte att det var viktigt att jag fick något nedskrivet på papper. Även om "ni" här på sidan hittar värsta kryphålen åt honom ändå... *suck* men jag ser dem... det är väl det hans jurist hade i tankarna när hon skrev ner det pappret åt honom...

Saken är den att jag har nu ringt och pratat med en jurist om detta, och han sade att man skriver äktenskapsförord så här, men att just vårt var "snäppet säkrare", för min blivande man, och att min blivandes advokat (i samråd med hans mamma...) har tänkt på det mesta. Så min karl lär ju inte vilja skriva på något annat, "mindre säkrare" äo, än det vi nu har.

Så vad ska jag göra?
Ska jag strunta i att gifta mig med mannen jag älskar, bara för att han är snål/ekonomisk? Jag vill ju dela mitt liv med honom, och han vill inte leva utan mig... Men det är svårt att hitta en medelväg däremellan...

Så länge ni inte har gift er så har äfo:et inte trätt i kraft och är bara att riva/skriva nytt. (och Nej du ska INTE lita på att han river något alls.)

Skriv ett nytt, vettigt där du säkrar dig också. Eller så gifterdu dig inte.

JAg röstar på det senare, för den här mannen vill INTE ditt bästa.

"Ska jag strunta i att gifta mig med mannen jag älskar, bara för att han är snål/ekonomisk?"

Om det bara vore det... Jag tänker säkert inte säga om du ska gifta dig med denna man eller inte - jag kan säga att jag skulle inte, ALDRIG gifta mig med någon som behandlar mig som en idiot, inte vill prata öppet med mig om ALLT, hemlighåller sitt testament, låter sin morsa prata in i mitt giftemål, mina kontrakt och mina finanser. Han kan alltså prata med och lyssna på sin mamma men inte på dig... aha.

Du har fått så många bra råd och så länge du VET vad du ger dig in på och ändå gör det - har du fortfarande frågor, se till att du först får svar!

KRÄV att du vill vara en del av hans liv och han inte ska ha hemligheter!

Det var några råd till.

Vill ni verkligen det så kanske han kan gå med på att göra ett annat äktenskapsförord - gör han inte det måste du ju faktiskt fundera på om du verkligen vill ställa upp på det här. Ni har ju inte ingått det här äktenskapsförordet på lika villkor precis, han har utnyttjat det faktum att han själv är van vid jurister o har tillgång till dem, medan du är nöjd o glad ändå (åtminstone för det mesta). Riv det ni har skrivit o skriv ett nytt - där även du har juristhjälp, älskar han dig som han påstår så går han med på det. Annars har du bara två val - ingå äktenskap på de premisser som är uppsatta o riskera resten av ditt liv, eller låt bli att gifta er o lämna honom. Det är MITT sätt att se på saken.

Håller med Miss Cee - det ska inte vara mindre säkert för honom men däremot lika betryggande för er båda. Problemet är kanske inte förordets formuleringar i sig utan dem i kombination med 1) era ojämlika inkomst- och förmögenhetsförhållanden, 2) att han tycks vilja behålla dig som beroende av honom utan egen inkomst och 3) hans hemlighetsmakeri kring sitt testamente. Tillsammans gör de din situation otroligt sårbar. Vill du fästa den sårbarheten på papper - när du bara har förhoppningar och inga försäkringar om att han är juste mot dig?

I övrigt finns nog inget mer att säga. Som jag konstaterat innan så är ditt liv och dina beslut dina - du bad om råd och du har fått en samstämmig kör av sådana, som du väljer att inte lyssna på, i blåögd förhoppning.

Lycka till - jag önskar dig verkligen all lycka, inte minst då jag är rädd att du en dag kan komma att behöva den!

anne på grönkulla

Perfekt sammanfattning! Bad sambon titta på det här - o han bara flinade o sa nåt osammanhängande. Kontentan var i varje fall att HAN aldrig skulle ha skrivit på under de förutsättningar som silvera anger. Kan tillägga att han bl a fingranskar avtal i sitt jobb...

Han har f ö en lön som är tre (snart fyra) gånger min lön (jag jobbar inom omsorgen), men då står han också för en mycket större del av kostnaderna än vad jag gör också! Dessutom betalar han luncher om vi går ut o äter tillsammans osv. Tidigare hade jag häst o även den ville han stå för - men då sa jag faktiskt stopp, hästen var min "börda" o förblev så tills vi var tvungna att ta bort honom pga åldersskäl. Gissa om jag tycker att jag har bra ekonomi! Min sambo har inte ens föreslagit ett äktenskapsförord o kommer heller inte att göra det. I äktenskapet är man två individer - men en helhet.

Silvera,

Om du väljer att gifta dig med denna man och behålla det äktenskapsförord ni har tycker jag absolut att du inte ska följa med honom utomlands och bli hemmafru!

Se till att alltid ha ett eget jobb och en egen inkomst så att du har pengar att röra dig med och så att du får in framtida pansionspoäng och att du alltid är berättigad till sjukpenning osv om något skulle hända. Låt honom jobba utomlands om han vill men se till att ditt jobb och din karriär blir lika viktiga som hans. Det är din enda livlina om det blir problem i erat förhållande.

Man behöver inte vistas utomlands särskilt länge för att bli av med sin SGI t ex, o tänk om du får barn o inte får någon föräldrapenning alls!

Det räcker med att vistas utomlands under ett år för att bli av med sin SGI. Du får inte heller något barnbidrag eller föräldarpenning utomlands heller som Marskatt säger. Du återfår inte heller din SGI bara för att du flyttar hem utan du måste jobba minst 6 månader för att åter bli berättigad till SGI om du befunnit dig utomlands mer än ett år.