Jag stör ihjäl mig!!!

Jag har slutat diskutera. Har det inte fungerat under våra första 3 år som sambos så lär det knappast börja göra det i morgon heller. Förut diskuterade vi detta någon gång per vecka och då skötte han sig i ett par dagar för att sedan återgå till sitt vanliga latmansliv. Jag bad honom så småningom att i alla fall be mig diska/städa om han nu skulle strunta i det, så att det i alla fall blev gjort. Inte ens det kunde han komma ihåg att göra. Han ser nog helt enkelt inte hur hemskt det ser ut i köket ibland.

Numera gör jag såhär: Har han inte diskat så börjar jag spola upp vatten, plaskar och skramlar extra mycket när jag samlar ihop disken. Då kommer sambon och ber om ursäkt och frågar om han ska ta över. Jag kontrar med ett glatt, 'Ja antingen det eller så får jag en massage'. Ingen diskussion, inga sura miner och jag får som jag vill. Ofta blir det en lååång massage för min del eftersom han avskyr att diska. Ibland reagerar han inte när jag skramlar med disken, men då kommer han när han sett att det är diskat och konstaterar, 'Nu blir det massage ikväll va?!'.
Ibland kör jag också med inflikningen, 'Jag ser att det är du som lagar maten ikväll' och drar till med någon klurig maträtt. Då hamnar han också snabbt vid diskhon.
Städningen är det ungefär likadant med. Jag bryr mig dock inte så mycket om att det alltid är jag som drar igång det, så länge han ändå gör det han ska i slutändan. Bättre det än att vi ska bråka om det. Jag tycker faktiskt att han sköter sig bättre nu när jag slutat tjata och börjat uppmuntra istället. Män är som barn... får de kritik, konstruktiv eller inte, så sätter de sig på tvären. Tror deras manlighet blir kränkt eller nå´t. De måste veta att det blir någon konsekvens om de inte gör vad de ska.

Är det inga som försökt på uppdelning? Jag är värdelös på att tvätta och tycker det är urtråkigt. Min sambo älskar och tvätta, så på 10 år har jag överhuvudtaget inte tvättat. Däremot är jag riktigt bra på att laga mat så jag lagar 95 procent av all mat, gör alla inköp, och jag, hör och häpna, gillar att diska, så min sambo har nog inte diskat på 10 år. Osv osv. Alltså att det är bättre att göra det man gillar, och så tar man ansvaret för den sysslan. Och om ingen gillar sysslan, ja då får man ju komma på någon kompromiss som är okej för båda. Vi gillar inte att städa nåon av oss, så vi brukar akutstäda när vi ska få besök eller så blir det var 3-4 vecka, beroende på hur aggresiva dammråttorna är.

Hasse P

Ju mer jag läser här inser jag vilken pärla till man jag har - och vilken pärla du är. :)

Allvarligt talat - hur många av oss tjejer släpar däcken till bilen två gånger per år? (Vi har dessutom tre bilar att byta på.) Det finns säkert några tjejer som byter däcken på bilen precis som det finns killar som gillar att sy gardiner - och ungefär lika vanligt skulle jag tro.

Om man tänker efter så finns det mycket som han gör som jag inte tänker på i vanliga fall, precis som att jag gör mycket som inte han tänker på - så visst finns det uppdelning.

Dammråttorna har segrat hemma hos oss också.

Rosenhaga

Fast två gånger per år... jag skulle lätt byta däck två gånger om året om han gjorde allt annat ;).

En bekants ex föreslog på allvar att hon skulle göra allt innejobb och han allt utejobb. De bodde i lägenhet.

tattar-Emma :
hahaha... den var bra...
sa du att det var hennes ex? =)

mimikry

Definitivt ex =)

tattar-Emma1

Det vore just tjusigt det - om han bara gjorde det enda att byta däcken på bilarna. (Nu är det inte riktigt så, vilket jag hoppas framgår av tidigare inlägg.)

Jag skulle byta blixtsnabbt i så fall med honom - trots att jag har långa röda naglar jag är rädd om. :)

Hihi, Mindies arga förslag var verkligen kul! Jag kan mycket väl förstå att man tar till såna knep. Det måste ju kännas helt desperat till slut, att den ena bara vägrar att se skiten och bekvämt skyfflar över jobbet på den andra genom att "inte se".

Hasse P, jamen, ert förhållande verkar ju vara ett givande och ett tagande. Ett sunt, normalt förhållande alltså. jag får känslan att det inte går att jämföra med ett förhållande där den ena faktiskt parasiterar på den andras energi och goda vilja...

Jag har också läst statistiken som talar om att tjejerna gör bra många fler timmar i hemmet än killarna. Klart att det drabbar samlivet till slut - ingen vill väl först leka obetald hemhjälp och sedan glatt bjuda till och vara förförisk vamp? *ryyyyyys*

Anys "massagelösning" var rätt bra faktiskt. Ett alternativ som ger utdelning till båda, i alla fall.

Och så - hur kommer det sig att killar i samborelationer "hjälper till" när de städar i sitt eget hem?!? Tjejerna städar, killarna "hjälper till" och städar. Tjena.

Nämnas kan att vi har delat upp vissa sysslor, och det funkar rätt bra. Men det är ju egentligen självklart... För hemmet är ju omöjligen bara den enas angelägenhet, när båda arbetar lika mycket! (Har man av någon anledning väldigt ojämnt fördelad arbetstid, så kan ju detta vara en grund för att ta lite mera ansvar för hemmet. Oavsett om man råkar vara tjej eller kille, kan tilläggas.)

Jag har nog alltid tyckt att jag gör mest hemma, men när jag börjar fundera så är det i själva verket så att om man slår ihop "borta" arbete och "hemma" arbete så jobbar min sambo oerhört mycket mer än mig. Jag jobbar normalt 40 timmar i veckan, sen sköter jag inköp, matlagning(vi lagar inte middag varje dag), städ och tvätt. Utöver det hinner jag ha åtminstone ett par timmar för mig själv varje vecka. Min sambo jobbar minst 40 tim varje vecka och bygger på huset, meckar med våra bilar, lagar trasiga saker, allt sånt som jag inte ser behöver göras. Han har kanske ett par timmar egen tid per månad, han tittar ALDRIG på tv, han är ständigt igång. Det är då man inser att det är oschysst att klaga, jag skulle INTE vilja byta.

Penny J: Kan ju säga dej att de e precis exakt likadant här hos oss med samma kommentarer efter våra gräl som din sambo har + att min säger varför ska jag göra nåt som du gör så mkt bättre?
Håller med dej de gör en totalt glaen då man jobbar minst lika mkt om inte mer än karln.
Men ja jobbar ju bara inom vården å de räknas ej lika tungt som hans verkstadsarbete (enligt han)

Kanske vi skulle skicka dem på uppfostringsanstallt??*flin*

Jag har inte läst några svar alls, utom de 4 första typ.
Jag tycker/känner så här:
Självklart ska man hjälpas åt med allt i ett hem. Det har inte bara med personlighet att göra, snarare lathet, eller att man är van att nån annan tar hand om allt.

Mitt X och jag hade EXAKT samma problem. Jag tjatade, han skulle bättra sig. Vi skrev lappar på vad som skulle göras, vi satt uppe halva nätterna, vi tog i hand, han lovade, han förstod.
Men vad hände - ingenting, som du säkert förstår.

Gå på familjerådgivning är mitt enda tips. Då kanske han förstår din frustration ur en annan synvinkel. Och att han som vuxen individ måste bidra med arbete i sitt förhållande.

Det lär ju inte bli bättre om ni skaffar barn, det blev det inte för mig iaf. Då hade jag 2 barn att ta hand om.

Lycka till....

PÅ tal om de här diskussionerna så vill jag bara säga att det var jag som bytte däck på min sambos bil i år (det blev ju aldrig gjort ), och nu ska jag och min mamma gå ut och klippa gräset, för jag fyller år idag och vill ha det fint när folk kommer.
Sambon jobbar, så han kan gott och väl få ta det lugnt när han kommer hem.

Ps. Det är jag som ringer de flesta myndighetssamtal också...försäkringar odl. Det var det i mitt förra förhållande också.

Jag tycker du ska slute reta dej
din sambo gör säkkert massor som du inte gör o tvertom!
Jag hinner aldrig ta ur diskmaskinen eller tvätten det gör min sambo,men derimot gör jag massor av annat!
Och skulle disken stå kvar
(det gör det aldrig) så är det ju inte hela världen.
Sen har vi en rutin som bara blev så,att om den ena gör mat så plockar den andra undan,eller vi delar, Och har jag tur så slipper jag det mé

Men forsök gör en lista va ni båda är bra på tycker om tycker inte om . osv.
Och sluta reta dej det är då det blir tjafs får ägentlig ingenting!
Lycka till det löser sej!

Oj vad svårt..
Jag har inte något jättebra råd att ge, förutom det enda som kommer upp är att verkligen sätta er ner och prata om det, och att du då säger och talar om verkligen hur satans frustrerande och jobbigt du tycker det är.
Min syster hade precis samma problem, och då var han äldre än henne, men hon kunde komma hem jättesent, jättehungrig, då låg han i soffan och glodde på tv och lägenheten var jättestökig, mycket disk osv osv. Hon tröttnade på att tjata hon med. Han är nu hennes ex, och hon har träffat en jättegullig kille.

Jag har insett att jag är väldigt lyckligt lottad. Jag är inte jättestökig själv, men har en förmåga att slänga kläder lite överallt, lämna papper osv där jag sist var osv, lite lagom bekväm sådär ;)
Jag ser ju t.ex att det borde dammsugas, men sen tänker jag (och detta borde tamigf*n vara mitt motto)"Äh, det kan jag göra imorgon!"
M2b är alltid den första att ta fram dammsugaren och damma osv, medan jag tvättar och ringer "officiella samtal", vilket han hatar lika mycket. När det gäller disken hjälps vi alltid åt, jag diskar och han torkar, ibland om han är jättetrött, så kan jag mycket väl erbjuda mig att diska och torka, så kan han slänga sig på soffan lite, och vise versa

Penny, ni bör nog mötas på halva vägen. Vill din sambo kolla klart en film innan han tar tag i disken får du nog acceptera det. Ska du styra precis allt blir du som en mindre trevlig diktator! Det är hans problem om disken står och får massa intorkat klet så det tar längre tid.

Ska tillägga att det vore nog bra om ni har något "schama" eller rutiin typ att ni diskar och lagar mat varannan gång, då blir det lättare för honom att komma ihåg. Tycker kanske också att du ska cooola ner dig och inte explodera om han glömmer sitt område, huvudsaken är väl att det blir gjort? Men observera att han måste få göra saker pås itt sätt. Vill han måla huset först, kolla film, vbada eller vad tusan som helst bör han få göra det. Precis som du gör på ditt sätt.

Jag har tvärsom problem. Min man tycker att han gör allt hemma. Vi är inte överrens. Han är fostrad av en hysterisk mormor som anser att det måste se fint ut utåt. Jag är en sönderstressad kvinna som lär mig att det kan vänta om det inte är livsviktigt. Varför är det så himla noga att plocka o städa hela tiden. Jag sliter ihjäl mig på jobbet för där kan jag inte slappna av. Det vill jag göra hemma. Men det får jag inte. När han vill slappa går det bra. Det är så drygt när hans mormor/mamma fasoner slår igenom. När jag vill städa o fixa hemma, blir han sur för jag inte vill kramas hela tiden. Jag blir faen galen. Nyss bad vi varann dra åt h-vete o han stack. Vi bråkar hela tiden o vi är precis nygifta!!!! Ska det va så här hela tiden undrar jag med bestörtning.

morgana, det låter hemskt jobbigt. Med alla gräl kring detta, menar jag.
Har ni funderat på att lösa knuten med hjälp av familjeterapi? Synd om ert äktenskap ska braka för en sån sak menar jag, och det verkar onekligen som att ni kört fast i ert mönster redan...?

Penny J

Jag förstår hur du känner och tycker att ditt resonemang genom tråden är bra. Håller med dig!

Min pojkvän var arbetslös ett tag och gick ner i ett riktigt slappträsk, kom sig inte för att göra något alls (gissa om jag var tjatkärring #1), så till slut gjorde jag så att jag skötte bara mig, diskade bara min disk, tvättade mina kläder, lagade min mat, plockade undan mina saker. Jag hade vänner på besök som fick se hans skit ligga framme, vilket var väldigt effektivt! Det tog inte många dagar förrän problemet var löst och allt har varit bra sedan dess. Prova?