Efter möhippan börjar jag känna mer och mer vad det här handlar om, att det är en dag där vi ska hyllas! Att jag och min man ska få stå tillsammans och få ta emot våra nära och käras kärleksfulla glädje över att vi finns och älskar varandra! Det är ju helt fantastiskt! Jag njöt varje stund av min möhippa, att få vara omgiven av dessa fantastiska kvinnor som är mina vänner och bara ha det bra och roligt tillsammans! Det var underbart, och att få uppleva det tillsammans med den jagälskar mest på bröllopet, och med många fler vänner närvarande, kommer att bli en väldigt unik känska inser jag nu! Inte konstigt att jag längtar så! Fast det är en aaaning stressande med allt som ska göras...igår bakade vi 55 bröllopsbakelser, det tog en evinnerligt lång tid...de består inte av något som blir gammalt så de gick att göra några dagar i förväg. När vi började lessna ur rejält sista timmen så kom barnen med ett plakat med hjärtan på där de hade skrivit "KOm igen, ni klarar det!" och så ropade de uppmuntrande ramsor åt oss...sedan gick de upp till övervåningen och var ovanligt lugna igen så att vi kunde fortsätta ostört! Så underbara de är! Minsta gnäll från dom hade nog varit droppen, men de hade världens tålamod med sina bakelsebakande föräldrar, och de åt bananer...för middagen fick de först ca 20:45, när alla bakelser tillslut var klara...Så dags sover de vanligtvis en söndagkväll som ni förstår...Sedan gonattade vi barnen och röjde i köket och sen tog jag ett bad...sen sov jag gott!