Ni som vill gå ner 10-15 kilo. Forts.

Miafina:

Om du har så mycke muskler som du säger borde du ju inte träna styrketräning alls i princip utan bara träna fettförbränning, du borde ju ha hög energiförbrukning med så mycke muskler...

Miafina: Hoppas att dieten går bra då!! Själv har jag svårt att klara mig på 1300 kcal (som är rek enligt viktklubben).

Den "nyttiga" middagen som jag skulle avsluta med igår blev kantarellsoppa med hemmagjorda krutonger (den feta varianten) och frasvåffla med glass och sylt. Så det kan gå..... Kom ändå bara upp i 1850 kcal så det var inte så tokigt ändå...

Imorse gick det något bättre även om jag inte kommit iväg och handlat (slut på messmör, inte bra..) så jag fick äta ostmackor igen.. Siktar på soppa eller sallad till lunch (beroende på vad lunchrestaurangen erbjuder) och makaroner & sojakorv till middag. Ikväll ska det tränas box OM sambon kommer hem tills dess och kan passa lillan.

Långt !

Suck... Nu tycker jag det börjar bli lite väl mkt om muskler hit eller dit, och annat...

Jag tränar inte styrka, och jag vill inte ha mer muskler... Oavsett om jag skulle ha 5 kg eller 50 kg muskler så vill jag inte ha mer... Jag ser ut som en rugbyspelare eller ngt... det vill jag inte.. jag vill se kvinnlig ut, och jag vill inte ha större muskler i lår och armar än en "vanlig karl"... Jag kan ta mer i benpress än de flesta stora pojkarna på gym (under förutsättning att inte mitt knä pajar) sådana saker är inte roligt.

Och ja jag borde i all rimlighetens namn ha bra förbränning, men det har jag helt uppenbarligen inte... Jag och min sambo och min mor är alla lika förstummade över att det kan vara så svårt för en såpass fet person som mig att gå ner i vikt... Skall försöka få tid hos en läkare för att göra ämnesomsättningsprov, för ngt skumt är det.

Nu vill jag iaf inte harva det här mer, nu vill jag se framåt och få stöd igenom nästa fas, som börjar på måndag... Och hoppas att det skall göra gott.
End of story

Att för övrigt klara sig på få kalorier anser jag inte vara ngt större problem... Jag äter hellre jättefå och utsätter mig därmed inte för frestelsen, än att äta lite och sedan sluta mitt i så att säga.
Men det är som sagt bara ett försök till att få igång nergången igen, bryta det faktum att jag nu går upp istället... Jag måste ju göra ngt ju...

Men tanken är fortfarande att när jag gått ner lite till slå mig ner på ngt "långsamt"... eller kanske snarare hälsosamtsätt att gå ner... typ GI, VV eller ngt sånt... Så det är ju inte för alltid... Men själv offrar jag gärna 2 månader av mitt liv för att kunna göra det hela "rätt" sedan istället för att misslyckas.

Skall träffa väninnan idag, som inte har sett mig sedan jag började att gå ner... blir intressant att se huruvida hon märker ngt.... får hoppas det (blir genrep inför helgen)... =)

Miafina:

det jag skrev var ju inte menat som nåt illa, mer en undran...jag är ju inte insatt i din specifika situation, men vaaanligtvis om man har mycke muskler brukar det ju gå lättare...

Men du får nog vänja dig vid att folk kommer att ha samma undran...som sagt vi vet ju inte din speciella situation...vem vet, du kanske har dålig ämnesomsättning?

Hursomhelst, lycka till!

Miafina:
Har du haft problem med oregelbunden mens (förutsatt att du inte äter p-piller), eller mer behårighet eller att fettet samlas mest runt magen? Det du berättar låter nästan som PCOs, det är en hormonsjukdom som gör att man kan ha väldiga problem att gå ner i vikt, man får mycket muskler, mer som en man, med mera. på www.pco-s.com kan du läsa mer om det. Visst finns det säkert andra orsaker, men det låter lite som det, detta kan man kolla upp hos en gynekolog.

För Tvsj - Miafina känns som jag innan GI-rivstart eller hur?

Miafina - kämpa på, mer och mer jag läser om dig så känner jag igen mig! Jag upplever det oxå jättekonstigt att jag inte går ner snabbare och mer med tanke på hur jag lever. Jag är oxå stark som f-n och har kondition som tusan - utan att träna... Men jag har gjort ett test på min ämnesomsättning och jag har perfekta värden. Så tyvärr för mig så var det inget fel... För hur konstigt det än låter så hade det vart mycket mycket bättre om det var något tokigt - även om man såklart inte vill vara "sjuk"...
Jag gav giviktkoll.se en chans. Kör nu med rivstart (igen efter mormor... För då gick det inte... Konstigt, man hittar alltid ursäkter för att äta.. ) och jag tycker att det är ett av det bättre jag testat iaf...

Efter mitt första barn gick jag ner nästan 20 kilo med hjälp av Xenical. Men sen tog dom ju bort det från högkostnadskortet och då hade jag inte råd med det mer. Tyvärr, för det var guld för mig! Det löste både mitt toalettproblem och mina kilon, those where the days

Hej Alla - Jo jag förstår att folk kan undra, men det känns inte som att jag orkar "försvara mig" jämt"... Det är ngt som sitter i från förr, jag har alltid fått försvara olika saker med mig själv... Därmed är jag känslig för när folk som inte vet vem jag är "antar" saker.

Jag vill inte ha mer muskler, trots att jag vet vad muskler gör för kroppen osv.. var förr übertränad, så jag vet. Jag känner bara att oavsett orsaken till att jag inte vill ha mer muskler, varför behöver "andra" bry sig om det?
Känns lite som att jag skulle lägga mig i varför någon vill ha storlek 36 på kläderna istället för 38...

Jag vet inte hur många av er som har erfarenhet av det, men det känns inte jätteroligt att min sambo inte kan lyfta mig, men jag kan utan problem bolla med honom i famnen.

Jag vet inte vad det är, men skumt är det iaf... Jag skall testa och se hur det går nästa vecka, och om det inte tycks ske ngn ändring då så får jag testa olika saker.. Är ju bra att få veta att man är frisk, eller om man inte är det, så man kan anpassa sig efter båda.

Jag menar inte att vara surig mot någon eller så, men önskar bara att man inte skulle behöva "förklara sig".....

Det har inte med någon här att göra, utan ligger som sagt djupt begravet i mig... jag blev mobbad för allt tänkbart och mer där till i skolan.. Den jag varit har aldrig varit bra, jag har inte varit ngt värd, och det jag säger, det skiter man totalt i... Därmed en liten överkänslighet mot att folk "ifrågasätter mina motiv"..

Så förlåt om jag överreagerar !

Miafina:
Känner igen det där med att försvara sig och ta illa vid sig om någon pratar om ens vikt o så, jag har varit mobbad och alltid mått dåligt över att någon pratat om min vikt, men sedan ja träffade min fästman har allt blivit mycket bättre.. och sedan jag började prata med kurator för ett år sen, så har allt blivit bra, tar inte illa vid mig på samma sätt längre, och det är väldigt skönt faktiskt.

Förstår hu du menar Miafina, självklart behöver du inte föklara dig!
Får också känslan av att man blir ifrågasatt här på BT ibland, om varför man inte har råd med det och det eller så. Men i denna tråden tycker jag inte att det är så, hoppas du inte känner så längre.
Jag tycker du verkar vara en jättetrevlig, stark och omtänksam person. Min sambo orkar precis lyfta mig, det är min gräns. Kan han inte det så bantar jag. Så jag vet vad du menar!
Hoppas allt går bra för dig!
Kramar

Miafina: Bra att du förklarar. Jag tror att de flesta som varit överviktiga eller missnöjda med sin kropp är känsliga för kommentarer om sin kost, träning etc. Men när du skriver om din kost och träning här så finns det ju alltid folk som undrar/kommenterar det. Sen så är det lätt att missförstå saker när man skriver kommentarer med och kanske inte formulerar sig rätt.

Min kommentar kom efter att du skrev något om att sluta träna för att gå ner i vikt. Jag har inte följt den här tråden från start och vet ju inte hur precis din situation ser ut.

Jag är också hyffsat stark och har lätt för att bygga muskler men jag måste ändå kämpa för dem. Ibland kan jag bli lite störd på folk som tror att man kommer att se ut som en kroppsbyggare om man tränar mer än tre aerobicspass i veckan.....

Hoppas att du får kolla upp din ämnesomsättning så du vet vad det beror på. Det kan ju inte vara helt lätt att kämpa i motvind hela tiden.... :-/