Ung brud, 1 Juli 2006

Moulin: Jag är 84 så som sagt en ung brud. Men det känns så rätt!!

Jag är 83:a, men jag förstår vad du menar. Många som inte känner mig och min fästman har en såndär ton av "du är ung och dum och kommer att ångra dig snart" i rösten när de kommenterar och "gratulerar" till bröllopet. Men är det rätt så är det, och det känner man. Jag visste om att han var Prinsen redan innan vi officiellt var tillsammans. Så varför inte, liksom?

Jag är 83:a jag med. Min blivande är 79:a. Har ni fått negativa kommentarer för att ni är unga?

Moulin, det är så det är för mig också :)

Inga negativa kommentarer rent ut sådär. Men man hör ju på hur folk pratar att vissa tycker att det är för tidigt. Min karl är iofs äldre, han är 76:a, så jag tror inte att han råkar ut för det lika mycket. Har du fått höra något negativt, Swedie?

Vi har bara berättatför våra föräldrar och syskon än så länge. Så jag vet inte hur de andra i familjen och bekantskapskretsen kommer reagera.

Moulin: Hur träffade du din prins? Med tanke på det du skrev att du visste redan innan ni setts?? *nyfiken*

Jag blir lika förbannad varje gång! Även om de inte säger något, utan snarare gratulerar så vet man att de tycker att man är dum som gör det. Och det stör mig att de, som inte känner en, ska tycka och tänka. Men man får väl strunta i det. Endel som känner oss bättre säger att "det var på tiden" när vi förlovade oss och bestämde datum.

Moulin: Vi har det jätteroligt ihop när vi planerar bröllopet! :) Men det var inte det lättaste att få grepp om vad vi skulle ha för klänningar. Som vi ville skulle vara olika, men ändå passa bra ihop. Men så fick vi napp två veckor i rad här på "köp och sälj", helt otroligt!

Vårt har inte riktigt blivit officiellt än. Mina föräldrar är glada att jag är så lycklig, men jag tror de är lite skraja och inte tror på att jag är redo för att fatta ett sådant stort beslut. Allt låter som klyshor när man försöker förklara, men jag vet att jag har hittat rätt (efter flertalet längre förhållande med "fel" killar). Vi får väl se vad som händer när inbjudningarna skickats ut :p

Solskenstjejen: Ja, faktiskt hade jag en aning redan innan vi sågs... Komplicerad historia... Han är redaktör på en tidning som jag frilansar åt och vi hade mycket mailkontakt innan vi träffades första gången. I ett drygt halvår närmare bestämt (vi bodde i olika städer då, och dessutom var jag och reste under några månader). Och då lärde vi känna varandra inifrån och ut. Nä, men det jag menade var att efter vi träffats och vi båda var stormförälskade, men vi ännu inte gått ut med att vi var ett par, visste jag att jag skulle gifta mig med honom. Typ. Jag minns särskilt en gång då jag tänkte "Jag ser ingen anledning till att vi inte skulle bli tillsammans och jag ser ingen anledning till att vi någonsin kommer att göra slut".