"Längtar efter att få bära ringen" - ser hemskt illa ut!

Jag blir så arg när jag läser denna tråden såja avstår att kommentera. Varma hälsningar gravid -91a med andra barnet, blivande brud Juni.

TS, jag förstår precis vad du menar. Och ja, jag är också lite äldre. Nuff said.
 

Det vet jag inte om du är men jag är :)

Det verkar ha blivit mycket prat om åldersfrågan vid giftemål i den här tråden nu. Jag är 22år & gifter mig i sommar med min fästman som är lika gammal. Vi har vart tillsammans i snart 6 år. Trots att vi är unga så har vi fått genomgå en hel del tragiska händelser tillsammans som har resulterat i att vi inte har någon kontakt med min sida av släkten alls. Jag har fått hjälp & stöd att genomgå en anmälan, jag har dessutom råkat ut för tråkigheter av en av hans närmaste vänner (vill inte gå in på det, men sexuellt ofedande) samt att jag flyttade hem till min fästman när han fortfarande bodde hos sin pappa för det var som det var hos mig. Men det har inte heller vart lätt då hans pappa är periodare med svängit humör. Men efter mycket om & men så lyckades vi få tag i en egen lägenhet. Alltid leva på gränsen att klara oss eftersom vi båda endast hade aktivetetsstödet att leva på. Hans mamma har dessutom fått bo hos oss i 2 månader pga omständigheter & det var inte heller lätt när alla sov i samma rum & hon hade semester! Sedan dess har vi kommit långt. Nu har min fästman jobb, jag ska plugga (jobbar lite), vi har ny lägenhet & livet börjar gå åt rätt håll.

Med det sagt menar jag att trots vi är unga så har vi genomgått en hel del hinder som folk annars inte tänker på. Utan min fästman hade jag nog fortfarande suttit fast i skiten "hemma" hos min familj.

Jag känner mig redo att gifta mig med mannen i mitt liv i sommar & jag är lycklig över att få bära min drömring & ha ett sagovacket bröllop!

All lycka till alla blivande fruar (& redan gifta) oavsett ålder & ring :)

Alltså nu tycker jag att vi tar ett djupt andetag - och dom som vill kan ju försöka läsa om tråden och TS inlägg och försöka att göra det utan att döma på förhand - eller att sluta läsa efter 2-3 ord.

TS har flera gånger försökt förklara att det bara är uttrycket som hon egentligen reagerat på. 
Och att hon dessutom har börjat ändra åsikt lite efter att så många har förklarat tanken bakom varför dom själva skrivit så.

När det gäller åldern så har TS (vad jag sett) inte lagt in några personliga värderingar i det, utan bara citerat fakta. Och i tillägg till det så har hon dessutom sagt att mognad är svårt att uttala sig om och att det är mycket individuellt. - Dessutom har inte något av citaten egentligen handlat om just mognad. Utan om hjärnans utveckling vilket är en helt annan sak (vilket hon också har försökt få fram).

Ett tips rent generellt - till både TS och ni som tycker att det här uttalandet är så väldigt hemskt.
Om ni blir upprörda över något ni läser - gå ifrån datorn en stund, Gör en kopp kaffe eller te eller ta ett glas vin, läsk eller vad ni nu vill. Gå tillbaka och läs igenom inlägget igen - men föreställ er att det var er bästa vän som hade skrivit det och att vännen var på bra humör och inte ute efter att göra dig upprörd.
Låter inlägget fortfarande lika illa?
Är det verkligen värt att bli upprörd över och svara på?
Eller kan du nu bara stänga den tråden och tänka "tur att vi alla tycker olika" och sen inte lägga mer tid och energi på det?

Det går åt mycket mer energi till att bli arg, upprörd och irriterad - än vad det gör att hitta positiva saker som gör dig glad  
Jag lägger hellre min energi på något kreativt och upplyftande - än på att vara arg och upprörd på någon (ofta pga missförstånd) på nätet..  

Vilken barnslig o onödig tråd. Bara för att man längtar efter att få bära ringen betyder inte att man underminerar sin kärlek till sin partner. När d gäller ringar, Alla har väl rätt att välja sin egna ring vare sig d e 0 carat eller 5 carat i. Huvudsaken är att man e nöjd med sitt val av ringar som man "förhoppningsvis" ska bära resten av sitt liv. Oavsett om äktenskapet hänger på ringen lr ej så ska man få välja vad man vill.

Jag hoppas att TS lämnat tråden för det skrivs inte mkt vettigt i den nu längre.
Klart man kan ha olika åsikter men det är mer än bara någon gång ibland som en blivande brud tycks fästa mer intresse vid sin blivande stora bling-bling ring än på en blivande make och anledningen till att hon ska gifta sig.
Klart man kan förirra sig i bröllopsdjungeln och tappa fotfästet lite...men det finns ytterligheter där med.
Jag säger absolut inte att alla på BT är så, men det händer absolut att jag undrar över vissa inlägg.

Att längta efter att bära ringen, den är en sak
Men en del älskar sin underbara ring och längtar efter den dag då hon får sätta den på sitt finger och bära den för alltid.
Så jag förstår lite av TS första unddran till hur det egentligen är fatt med vissa,

Men nog om det
Tack och godkväll

CoG: Jag förstår bara inte logiken i att man skulle älska sin man mindre bara för att man älskar sin ring? Det är ju inte som att ringen snor från kärlekskontot som man har till sin man, ringen är ju en materiell sak så jag förstår liksom inte ens tankesättet? Det går ju inte att jämföra...

Är det som att om man prioriterar en fin ring så har man indirekt visat att man gifter sig av platoniska skäl och inte så mycket av kärlek? Det är ju en helt labil tanke...