"Längtar efter att få bära ringen" - ser hemskt illa ut!

hahahahaha :D men jag förstår vad du menar!
Vänta bara tills du kommer dit jag är nu, fyller 30 ca 3 veckor efter bröllopet i sommar och folk tjatar konstant om när vi ska börja försöka skaffa barn!
Tjatet försvinner aldrig, folk hittar bara nya saker att tjata om ;)

Hursom! Kul att läsa att du och din kille känner att ni hittat rätt! :) 

Visst kan tankar om saker och ting finnas, men för mig är detta en icke-fråga. Varför någon ser fram emot att bära sin ring är inte min ensak och heller inget som behöver diskuteras, kort och gott. Alldeles för privat.

Jag är 30 år gammal, aldrig gift tidigare, inga barn sen tidigare osv. Jag är glad att jag inte gifte mig med mannen som var " den rätta som det ska hålla med för alltid" som jag hade när jag var 20-25 år. Idag har jag helt andra krav på en relation och på en partner, det jag trodde var normalt då ( gräl, lat man, ingen romantik och inga kärleksfulla överraskningar i vardagen osv) är saker som jag aldrig skulle vilja ha nu. Hjärnan utvecklas tills man är 25 år mycket händer i ens liv i den ålder och man ställer nya, större krav på sitt liv osv osv. Statistiken för folk som gifter sig innan dom är 25 år är jättesorglig, många många par skiljer sig. För de par som gifter sig efter dom fyllt 30 år så är det extremt få som skiljer sig. Men om man är 20 och gärna vill gifta sig så all rätt till detta! Det kan ingen annan styra över. Dessutom så kan det finnas juridiska eller religösa anledningar till ett så tidigt äktenskap. Jag är fullvuxen, jag älskar min man och vi tar äktenskapet på allvar(vilket vi bevisat eftersom att vi inte ha skilsmässor bakom oss) men jag har ÄNDÅ en stor diamant på en snygg designerring. Och jag ser fram emot äktenskapen men jag ser samtidigt fram emot att få bära den snygga ringen, för den är skitsnygg ;) Precis som jag ser fram emot att bära min svindyra klänning bara en kväll och dricka upp en massa dyr champagne! Äktenskapet är det viktiga, med småsakerna runt omkring är ganska underbara dom med ;)

Är TS seriös?

 

Om du gifte dig för 15 år sedan, vad gör du då inne och läser på bildtrådar om ringar? Är du inte nöjd med din egen? Personligen kvittar det vad det är för ring, men om andra vill ha det är det ju upp till dem. Vem är du att döma?

 

Jag blir 24 i år och vi ska gifta oss till sommaren. Som någon säger så tycker jag det är fruktansvärt nedlåtande att ni äldre menar att man inte är mogen förrän efter 25 år. Jag känner flera äldre som är mer omogna än 18-åringar. Så omogenhet är väldigt inviduellt. Er grad av mognad verkar inte så speciellt hög om ni påstår något annat. Ungefär som i Ondskan, alla försteringare ska mobbas av de äldre... Jag tycker ni ska skämmas lite grann.

Vet du, allas livsbanor ser inte lika ut, inte heller våran intelligens. 

Alla 50-åringar är inte på samma nivå bara för att de levt lika länge, de har heller inte samma livserfarenhet. Någon kan vara vida berest och ha sett mycket i sina dar och träffat mycket människor medan en annan mest suttit hemma och inte fått uppleva så mycket.

Det är precis samma sak för en 25-åring. Eller en 30-åring. 

Att mena på att någon inte är kapabel och i den meningen enbart utgå ifrån personens ålder tyder på att man inte kan se en människas psyke på ett nyanserat sätt. Det finns 25-åringar som har gjort saker som du aldrig kommer göra. Det finns 25-åringar som är betydligt smartare och mer framgångsrika än vad du är. Trots att du snart är 50 år. 

Jag menar inget illa med det jag skriver nu utan jag menar att man ska vara försiktig med att visa upp sin ålder som ett "kvitto" på hur stor livserfarenhet man har eller att använda det som en berättigad anledning att utöva härskarteknik mot yngre kvinnor. Vissa av dem som kanske känner sig själva bättre än vad du lärt känna dig själv under 50 år. 

Jag är glad att du är lycklig i ditt äktenskap som du är i nu, sedan hoppas jag att du kanske framför dina åsikter på ett sätt som låter mindre dömande och härskande i framtiden. När människor känner att de inte blir dömda och går i försvarsställning kan jag lova dig att det blir en betydligt bättre diskussion.

 

Jag förstår precis hur du menar, och jag är leden om det jag skrev har sårat folk. Det var verkligen inte min avsikt. Det jag skrev om hjärnans utveckling skrev jag absolut inte för att såra någon, jag skrev det eftersom det ju är sant. Jag har inte så lätt att ta illa upp av kommentarer på internet, jag tar väldigt få saker personligt, och ibland glömmer jag att alla inte tänker som jag.

Jag är också en ganska rättfram person, som säger vad jag tycker och tänker. Det är ju inte fel i sig, men jag har en benägenhet att vara ganska burdus. Jag får ofta höra det av vänner, och jag försöker verkligen att tänka mig för. Men ibland glömmer jag att alla inte tänker som jag som sagt, och uttrycker mig på ett sätt som kanske inte är så bra.

Jag citerar drottning kristina: "Man bör säga sanningen, men alla sanningar bör inte sägas." I mitt fall gäller alltså att jag kanske inte alltid bör säga vad jag tycker, eller att jag åtminstone bör göra det på ett annorlunda sätt...

Det jag menade med kommentaren är precis det jag skrev, hjärnan är inte färdigutvecklad vilket kan visa sig mycket tydligt hos en del, medan andra är mogna för sin ålder. Det är ju inte så att hjärnan utvecklas exakt lika snabbt hos alla, och att man vaknar upp på sin 25-årsdag och är "vuxen och mogen". Det finns de som är mogna tidigare, och det finns de som inte är särskilt mogna ens i 30-årsåldern.

Detär ju inte så att man är barnslig och omogen tills man är i 25-årsåldern, det är förmågan att se konsekvenser som inte är fullt utvecklad förrän då. De allra flesta under 25 har sämre förmåga att förutse konsekvenserna av handlingar (men man har bättre förmåga att göra det när man är te x 23 än när man är te x 16). Det måste inte innebära att man är omogen, det innebär bara att man kanske inte fullt ut innebär vilka konsekvenser det kan innebära att gifta sig med "fel" person. Jag skulle kanske varit mer utförlig i det inlägget, men jag tänkte inte så långt trots min höga ålder...

Som jag skrev brukar jag sällan bry mig om vad främlingar på internet skriver, och tar sällan illa upp. Jag har tyvärr en tendens att glömma att andra kanske inte riktigt tänker som jag utan faktiskt tar illa vid sig av mitt lite hårda sätt att uttrycka mig.

Jag står fast vid att jag tycker att "jag längtar efter att få bära ringen" kan ge fel intryck, och jag tycker jag har samma rätt att uttrycka mina åsikter som alla andra (så länge de är lagliga förstå). Och om du läser mina inlägg ordentligt så ser du att jag både tror och hoppas att tjejer inte så materialistiska som man kan få intryck av när man läser att de "längtar efter att få bära ringen", men inte ett ord om att de längtar efter att få gifta sig med sin älskade, men jag har viss förståelse för varför man uttrycker sig så. Och i en bildtråd om ringar blir det förstås fokus på just ringarna, som påpekats.

Vad gäller ålder och klokhet har jag skrivit att det finns mogna unga och omogna gamla, men som jag förklarar i mitt senaste inlägg handlade mina rader om hjärnans utveckling om förmågan att se konsekvenserna av val och vad man gör. Det är långt mer troligt att en 30-åring förstås konsekvenserna av sina val än att en 20-åring gör det, men naturligtvis finns det undantag.

Det är även långt mer troligt att en 50-åring har mer livserfarenhet, och därmed mognad, än att en 20-åring har det, och det beror på att 50-åring har levt mycket längre. Det säger sig själv att 50-åringen har mer livsvisdom än en 20-åring. Att förneka det tycker jag bara bevisar vad jag säger.Ja, naturligtvis tycker du om din ring, det vore hemskt annars! Och jag förstår precis vad du menar, vilket jag förklarat gång på gång i tråden. Jag ville bara uttrycka mina åsikter om frasen "längtar efter att få bära ringen" och sagt vilket intryck det kan ge, men jag har också skrivit att jag förstår vad som avses.

Lycka till med ditt bröllop och ditt äktenskap! Som sagt, jag förstår precis (det börjar kännas tjatigt att skriva samma sak gång på gång så jag hänvisar till svaren ovanför ).

Härligt att en till tycker att det inte är bra att gifta sig för tidigt! Det är ju inte för att vi vill vara taskiga vi säger så (jag talar helt fräckt för dig också, eftersom jag är säker på att jag förstår hur du tänker) utan av ren välvilja. Och jag säger det också just eftersom jag gjort det misstaget själv, och inte önskar andra samma öde (oj, det lät ödesdigert).

Jag önskar även dig lycka till med ditt bröllop och äktenskap! Det är din åsikt, som du har all rätt att ha. Men försök förstå att även jag har rätt till min åsikt. Jag missunnar ingen att vara glad över sin ring, jag tycker bara man kunde vara lika begeistrad över den man gifter sig med.

 Om du läste mina inlägg ordentligt skulle du se att jag förstår precis vad som menas när man skriver "jag längtar efter att bära min ring". Men du vill tydligen hellre läxa upp mig.Det finns en kausalitet mellan ålder och mognad, en äldre människa är oftast mer mogen än en yngre. Men jag skrev från första början att det finns mogna 20-åringar likaväl som det finns omogna 30-åringar, så åldern påverkar inte alltid.

Att man varit tillsammans länge betyder inte det kommer hålla om man gifter sig, oavsett ålder. Det ökar säkert chansen något, men är inget man ska ta för givet. Ingen, oavsett om hon är 20 eller 40 år, kan ta för givet att hennes äktenskap kommer hålla.

Även dig önskar jag lycka till med bröllop och äktenskap!

Jag måste helt ärligt säga att mycket som skrivs här i tråden framstår som ogenomtänkt och dubbelmoraliskt:

Jag får gärna "skryta" om min motstådskraft mot materialism och min kärlek för min släta eller enkla ring men jag får inte ta upp min glädje över att jag äntligen hittat min dröm-ring på några karat (4,2 karat för att vara exakt - and I am delighted!). Särskilt inte i ett forum på bröllopstorget för ringar... För det är fult.

Jag kan också utan problem dra paralleller mellan en persons ring-val och hur länge deras äktenskap kommer hålla.... Det kan ju omöjligt ha att göra med personliga preferenser och plånbok? Jag spånar bara här... Vad kan det vara ??

Jag som ung (26) måste höra att min hjärna precis blivit färdigutvecklad fast de som började dricka alkohol innan denna ålder abrubt hindrade sin hjärna från att fullt utvecklas, så vem avgör vems hjärna som slutade utvecklas när? Ska vi också ta upp hormonnivåer och IQ som absolut påverkar vår mentala förmåga att fatta "vuxna" beslut? Ni som kommit in i klimakteriet måste ju passa er, eller ni som just nu beinner er i början av mensen för detta mina damer påverkar också vår "mentala förmåga" (yup - det är vetenskapligt bevisat)

Jag har seglat över atlanten, rest jorden runt, hoppat fallskärm, dykt med hajar och övervunnit många av mina rädslor. Jag gick ut högstadiet med alla mvg, gymnasiet likaså, nu har jag en fil kand från högskolan. Men att ingå äktenskap är jag för ung för trots att jag kunnat bli morsa i över 10 år och statsminister i inte mycket färre.

Nu får ni ge er, projektera inte era egna yngre år på oss andra. Självfallet kommer vi vara annorlunda om 10, 20, 30 år, men mina damer - det kommer ni över 40 också.

Behöver jag fortsätta...?

Man behöver naturligtvis inte ha dussintals med partners, men det är nog inte heller bra att vara oskuld vid bröllopet. "Lagom är bäst", so man säger. Jag tror man behöver veta vad man vill ha och vad man inte vill ha, och att man också kan ge det till någon annan. Men visst kan man hitta rätt direkt och det är ju underbart om man gör det och ingen börjar "spana på andra" senare! Ni ska känna att det är rätt för ER och inte bry er om vad andra (surtanter på internet te x ) säger!

All lycka till er!

Vad gäller barnafödande ökar ju förstagångsföderskornas ålder, vilket kan vara skadligt för barnet. Även pappans ålder påverkar risken för te x Downs syndrom, hörde jag nyligen. Somliga kvinnor väntar så länge med att skaffa barn att när de väl börjar försöka kan de inte bli gravida. Det blir utredningar och dybara behandlingar. Fertiliteten blir sämre redan vid 30-årsåldern, så man bör ju skaffa barn innan dess.

Samtidigt får det ju inte bli för tidigt, det är inte så bra att skaffa barn innan 20-årsåldern åtminstone (men då är fertiliteten på topp...) Det gäller alltså att börja försöka vid exakt "rätt tillfälle".Låter härligt!
 Fast jag gillar inte det där med diamantringen )... Nej, jag skojar bara och det hoppas jag du förstår!

Det verkar som att ni har bra inställning till äktenskapet och tar det på allvar. Det gör jag och min man också, trots att vii bägge har skilt oss tidigare. Ibland händer ju tyvärr saker som gör det omöjligt att fortsätta. Men jag ska inte ursäkta mig här, utan fortsätta besvara ditt inlägg!

Det är härligt att se att vi har samma syn på giftermål i tidig ålder,det du säger stämmer exakt; tidiga äktenskap spricker i betydligt högre grad än de som ingås i högre ålder. Jag hade statistik på det men datorn gick sönder och nu hittar jag ingenting. Som jag skrev i ett svar är det ju inte ör att vara taskiga vi säger detta utan i all välmening. Men jag förstår att de unga tjejerna blir ledsna..

Grattis till ditt härliga förhållande! Ja, men nu har jag inte nämnt någon enskild utan bara talat generellt. Och du, i likhet med de flesta i tråden, har inte helt förstått vad jag menar. Man måste läsa inläggen i en tråd ordentligt för att helt förstå. Det gäller även denna tråd!Oy vey, jag vågar mig på att ha åsikter som inte överensstämmer med majoritetens, hur vågar jag... Vad jag har förstått är detta inte bara ett ställe där man visar upp sina ringar, det är också ett diskussionsforum. Och på ett diskussionsforum ger man uttryck för sina åsikter, som inte alltid är samma som de flesta andras.

Är du seriös? Varför skulle man inte kunna titta på ringar trots att man varit gift i många år? Kanse har jag en anledning till att titta, vad vet du om det?

Jag har inte sagt att man inte är mogen förrän efter 25 år, det jag säger är att förmågan att se konsekverna av sina handlingar inte är fullt utvecklad förrän man är i 25-årsåldern.

Jag har, redan från början, sagt att det finns mogna 18-åringar såväl som mindre mogna 30-åringar. Dvs jag har sagt precis det du säger; att det är individuellt. Men generellt är man inte så mogen i 18-årsåldern. Och eftersom jag varit 18 själv vet jag det av egen erfarenhet.

Att jämföra en tråd i ett diskussionsforum på internet med en roman om pennalism på en internat känns inte vidare moget, men du kommer väl vara av en annan åsikt. Och det har du all rätt att vara! Jag hoppas att du snabbt förstår att andra har rätt att ha en annan åsikt än du också.

Nej, jag skäms inte alls. Sådana här uppläxningar biter inte på mig...

jag gillar ett annat citat bättre, som jag faktiskt fick höra på "how i met your mother": "saker kanske måste sägas, men de kanske inte måste höras"^^ men för den sakens skull så tycker jag du har din rätt att skriva va du tycker ang ringar och så. och jag är inte sur för att du skrev det. jag håller bara  inte med :P 

kom att tänka på det här med att ni som är äldre här i tråden (om jag låter nedlåtande så ber jag om ursäkt, inte min mening) så har ni ju era erfarenheter och gjort era misstag, och med all välvilja så vill ni ju inte att vi yngre ska göra om samma misstag eller hur? det som är rätt så intressant är, har tyvärr inget i svart och vitt på det, men jag minns att människor lär sig av sina misstag (oftast), men att de som gjort misstagen, inte kan få yngre generationer att undvika samma misstag. de måste få göra samma misstag själv, för att lära sig det som de äldre försöker säga.. hoppas någon förstår vad jag menar..

du säger att enl. statistik så spricker äktenskap i högre grad hos yngre. och det kan visst stämma, det misstror jag inte. men det hindrar ju inte yngre från att gifta sig eller hur? för de kan ju tänka "ja men det kommer inte hända oss bla bla" eller nåt i den stilen. men så KAN det ju hända ändå, livet tar andra vägar. jamen då kanske man insåg - ja det var ett misstag och man lärde sig av det. eller att man inte tyckte det var ett misstag, men man har erfarenheten. och så kommer dessa yngre bli 30 + som säger till yngre "gift er inte för tidigt" men dessa yngre kommer inte lyssna. kanske någon men ja vet inte. 

lite circle of life de där :Pjo jag förstår ju att barnafödandet har gått upp i åldrarna, men det är ju därför jag blir så.. irriterad för att lägga det milt, när folk tycker man är för UNG när man är tja.. 22 - 26år, då jag kan tycka det är en precis lagom ålder för första och t.o.m andra barnet! har en kompis, som är lika gammal som jag (22, på dagen nästan) hon har varit gift sen hon var 19.. eller var det 20. och fick sin tredje unge för en vecka sen (kan ju även tillägga att dom kom tätt) DET kanske är lite extremt för MIG, men för henne passade det utmärkt. och ja mena, det fungerade ju för 50 och 60 talisterna? dom hade ju 2-3 ungar vid 25 års ålder. varför skulle det helt plötsligt vara för ungt att skaffa första barnet vid 22-26 års ålder? men visst, jag kan vänta tills jag är 30 + och sen upptäcka "oj.. jag kan helt plötsligt inte få barn". nej tack!