"Längtar efter att få bära ringen" - ser hemskt illa ut!

Jag måste helt ärligt säga att mycket som skrivs här i tråden framstår som ogenomtänkt och dubbelmoraliskt:

Jag får gärna "skryta" om min motstådskraft mot materialism och min kärlek för min släta eller enkla ring men jag får inte ta upp min glädje över att jag äntligen hittat min dröm-ring på några karat (4,2 karat för att vara exakt - and I am delighted!). Särskilt inte i ett forum på bröllopstorget för ringar... För det är fult.

Jag kan också utan problem dra paralleller mellan en persons ring-val och hur länge deras äktenskap kommer hålla.... Det kan ju omöjligt ha att göra med personliga preferenser och plånbok? Jag spånar bara här... Vad kan det vara ??

Jag som ung (26) måste höra att min hjärna precis blivit färdigutvecklad fast de som började dricka alkohol innan denna ålder abrubt hindrade sin hjärna från att fullt utvecklas, så vem avgör vems hjärna som slutade utvecklas när? Ska vi också ta upp hormonnivåer och IQ som absolut påverkar vår mentala förmåga att fatta "vuxna" beslut? Ni som kommit in i klimakteriet måste ju passa er, eller ni som just nu beinner er i början av mensen för detta mina damer påverkar också vår "mentala förmåga" (yup - det är vetenskapligt bevisat)

Jag har seglat över atlanten, rest jorden runt, hoppat fallskärm, dykt med hajar och övervunnit många av mina rädslor. Jag gick ut högstadiet med alla mvg, gymnasiet likaså, nu har jag en fil kand från högskolan. Men att ingå äktenskap är jag för ung för trots att jag kunnat bli morsa i över 10 år och statsminister i inte mycket färre.

Nu får ni ge er, projektera inte era egna yngre år på oss andra. Självfallet kommer vi vara annorlunda om 10, 20, 30 år, men mina damer - det kommer ni över 40 också.

Behöver jag fortsätta...?