Nokaro skrev 2014-02-27 13:26:55 följande:
Jag längtar som fan efter att få bära min ring för det betyder att då har jag äntligen fått gifta mig med mannen till mina barn!
Det var bra formulerat! Det är ju inte så svårt att uttrycka sig som du gjorde i stället för på sätt som kan göra att folk missuppfattar.
Kalaspinglan skrev 2014-02-27 15:51:49 följande:
Bara en liten kommentar, hade egentligen tänkt överge tråden:
1. Jag tycker det är märkligt att man som "rak och ärlig person" väljer att vara anonym i en så här pass opersonlig frågeställning.
2. Många personer - inte alla - som säger "jag är bara rak och ärlig" är egentligen fruktansvärt oförskämda i allt sitt tyckande och moraliserande. Nu känner ju jag inte dig TS, men jag har träffat åtskilliga "raka och ärliga" personer, och många av dem har varit riktigt jobbiga.
3. Man kan vara ärlig och konkret i sina svar utan att såra människor. Genom att lyssna empatiskt och inte läsa in märkliga budskap mellan raderna brukar man komma längst. Man kan dessutom anpassa sitt sätt att kommunicera till lyssnaren/läsaren. Skriver man ett mejl till en nära vän kan man ha en viss stil, i ett öppet forum på nätet rekommenderas en annan stil.
4. Vidare tycker jag att det verkar som att enbart inlägg som håller med TS i större eller mindre utstäckning besvaras med "tack för att du läst vad jag skrivit", resten av inläggen avfärdas med "men du har inte läst vad jag skriver."
Jag läser ditt ursprungsinlägg såhär: du tycker att man inte ska skriva att man längtar efter en materiell sak.
Efter det långa ursprungsinlägget följer en rad inlägg där du beskriver dina egna negativa erfarenheter av att gifta sig ung, att skilja sig och whatnot.
Att vi har yttrandefrihet betyder att man har rätt att uttrycka sin åsikt utan förhandscensur, men däremot ska man inte förvänta sig att man kan säga vad som helst utan att få reaktioner och i vissa fall även juridiska konsekvenser. Det är sorgligt att det är så många som tror att yttrandefriheten betyder rätt att kränka andra, såra andra eller på annat sätt uttrycka sig olämpligt. För det betyder den inte.
Man får ha vilka åsikter man vill, och man får tänka vad man vill. Däremot kan man välja sina ord och sammanhang för att uttrycka dessa åsikter. Går jag in på ett kattforum och ifrågasätter varför folk älskar sina katter då jag själv är ointresserad av katter, får jag räkna med mothugg, sårade känslor osv. Likväl har jag rätt att hysa min åsikt, men ett kattforum är kanske inte den bästa kanalen för det budskapet.
Jag tror att du TS har rört upp folks känslor för att du på ett, tja, vad ska man säga, inte speciellt finkänsligt sätt ifrågasatt högst personliga val folk gör. Givetvis är alla välkomna på detta forum, men det är inte så vanligt att folk som varit gifta i många år hänger här och diskuterar bröllopsplanering. Eftersom du varit gift i många år och knappast planerar bröllop tror jag folk har svårt att förstå varför du engagerar dig så starkt i folks sätt att uttrycka sig då de planerar en fest.
Det är väldigt få som gifter sig utan att ha varit sambor i dag, och jag kan säga att för egen del förändrades inte relationen speciellt mycket efter att jag började använda ring. Har man bott ihop i flera år och känner varandra väl, för äktenskapet knappat med sig så många överraskningar. Därför tror jag inte heller att folk har ett så stort intresse av att diskutera sina förväntningar på äktenskapet, plus att det kanske känns lite för privat. Servetter, blommor, ringar, klänningar är personliga val, men inte speciellt privata. Skulle du däremot gå in på något forum för djupt troende som väljer att vara särbor tills de gift sig, så skulle du nog antagligen hitta fler trådar om "hur tror ni äktenskapet/livet som gifta blir".
Det var ett långt inlägg, jag ska försöka svara på allt utan att bli alltför långrandig.
1:Du är inte mindre anonym än jag. För vara helt öppen med vem man är måste man använda sitt namn som nick, och det gör väldigt få, om någon. Några har te x Johanna och Björn, men det finns säkert några dler par som har de namnen.
Men visst har du en poäng, en riktigt ärlig människa borde inte skriva under "anonymt nick". Nu är det dock så att några jag känner IRL vet att jag börjat skriva här och vet vilket nick jag har. Av olika skäl vill jag inte att de ska förstå att det är jag som startat dwenna tråd. Hade det inte varit för det hade jag använt mitt nick (vilket som sagt inte innebär stt man är så värst öppn med sin identitet heller).
Men som sagt, jag är inte mycket mer anonym än du ändå!
2. Jag har som sagt ofta fått höra att jag är för burdus och att jag "klampar på" lite grann. Oförskämd har jag aldrig kallats. Det här är något jag får försöka jobba på, men tyvärr blir det ju så att när folk bemöter mig otrevligt (vilket ju hände här i tråden hela tiden) får jag "taggarna utåt" och glömmer allt om att ta det lite lugnt... Men jag undrar faktiskt hur så många kunnat ta så fruktansvärt illa upp av att har en fundering? Som jag sagt ett antal ggr nu skrev jag att jag ändå trodde att det var giftermålet man såg fram emot, att man inte alls bara brydde sig om ringen på det sätt som jag skrev. Men det tycks inte gå fram, utan man fortsätter mala på om hur fel jag har och gör. Helt utan att undra om jag tar illa upp och blir sårad...
Det gör jag inte och det blir jag inte, jag blir dock väldigt irriterad när jag gång på gång får förklara mig och folk inte bryr sig om att läsa mina förklaringar. Jag försöker inte få någon att ändra åsikt, det är inte därför jag vill att mina inlägg ska läsas ordentligt. Nej, anledningen till att jag vill det är att folk kanske skulle lugna sig lite grann då, och få sig en tankeställare om vad uag egentligen försöker säga så vi kan ha en sansad debatt.
3. Jag undrar lite över hur folk kan örvänta sig att jag ska "lyssna empatiskt" på dem och ha en lugn kommunikation, när de inte visar tecken på att vilja ha det och göra samma sak för mig.Debatten snuddar stundtals vid ren intellektuell ohederlighet (börjar känna mig som en trasig grammfonskiva här) och när folk ägnar sig åt sådant varken kan eller vill jag vara trevlig och "empatisk" mot dem. Om de kunde diskutera på ett ärligt sätt vore det förstås helt annorlunda.
Eh...ja? Det är väl självklart att man skrver annorlunda i ett mail till en kompis än i ett inlägg på ett diskussionsforum?
4. Ja, är det så konstigt tycker du? Borde jag skriva "tack för att du lst vad jag skriver och örstår" till folk vars inlägg bevisar att de inte läst mina ordentligt, och fast de bevisar gång på gång att de inte förstår vad jag menar? Ska jag ljuga och hyckla för att göra er nöjda? Glöm det...
Du behöver inte förklara principen med yttrandefrihet för mig, tack. Jag skrev "relativ" just eftersom det finns inskränkningar i vår yttrandefriheten, tex just den att yttra sig på ett kränkande sätt. Den inskränkningen har jag absolut inget emot, den gynnar oss ju samtidigt som den hindrar oss. Som sagt, det var med just detta i tankarna jag skrev "relativ" yttrandefrihet. Nu kan naturligtvis ingen läsa mina tankar (hoppas jag!) så jag kanske skulle ha varit tydligare. Samtidigt tycer man ju att vuxna människor ska förstå vad som avses när man skriver så. Där ser man hur fel det kan bli när man inte uttrycker sig klart...
Vad rolig du är! Först vill du vara lite storsint:
Givetvis är alla välkomna på detta forum, -
Kalaspinglan.
Sedan tycks du tänka att "
äh, åt helvete med att vara storsint. Kärringar som gifte sig på Anno Dozumal har inget här att göra, och det ska hon allt få veta:
men det är inte så vanligt att folk som varit gifta i många år hänger här och diskuterar bröllopsplanering.
Eftersom du varit gift i många år och knappast planerar bröllop tror jag folk har svårt att förstå varför du engagerar dig så starkt i folks sätt att uttrycka sig då de planerar en fest. - Kalaspinglan
Du tror/tycker alltså att det enda bröllop man "får" planera är sitt eget? Du kan inte alls föreställa dig att man planerar någon annans bröllop? Du som predikar om hur man bör uttrycka sig borde ha funderat lite över hur du själv uttrycker sig, kanske. Jag har en styvdotter/bonusdotter som ska gifta sig snart, och jag har under alla hemska stressiga förberedelser börjat läsa här på Bröllopstorget. Där är anledningen till att en gamling som jag, som varit gift sedan Hedenhös, hänger här.
Du har helt rätt i att många gifter sig utan att vara sambo, så de känner redan till den tråkiga vardagen. Men du har helt fel om du tror att ett längre samboförhållande är en garanti för att ett äktenskap ska lyckas!
