• Anonym

    Överreagerar jag?

    Hej alla ni där ute=)!

    Jag köper alltid present till min fästman när han fyller år, när han tog examen, när jag har varit utomland köper jag alltid något till han. Dock verkar han "glömma" och ge något till mig när jag fyller år osv. Blir jag som bara så ledsen att jag inte kan få någon gåva som visar en omtanke. Jag skäms till å med för å berätta för mina vänninor att jag inte fick något när jag fyllde år sist. Det är ju dumt att behöva påminna honom.....Eller så är det bara jag som är löjlig som reagerar över en sån sak. Någon som sitter i samma sits?/kram 

  • Svar på tråden Överreagerar jag?
  • Plättis

    Jag är likadan, jag köper alltid små presenter till min sambo när jag ser något som får mig att tänka på honom. Han gör aldrig det för mig, men födelsedagen kommer han ihåg - kanske mest för att jag börjar påminna honom en-två månader innan jag fyller år och ger honom listor på vad jag önskar mig. Vi har löst presenter genom att vi säger vad vi tänkt köpa, mest eftersom jag är livrädd för överraskningar. 

    Kan du prata med din fästman om att du blir ledsen? Säga att det är viktigt för dig med presenter och att du verkligen skulle uppskatta om han bara köpte något litet istället för att inte köpa något alls. 

    För länge sedan läste jag någonstans om hur vi har olika sätt att visa kärlek. Jag är fysisk, måste få kramas hela tiden, köper små presenter och pysslar om honom på alla sätt jag kan. Min sambo visar sin kärlek genom att kalla mig smeknamn och byta ut delar av sångtexter mot mitt namn. Så jag får be honom visa sin kärlek på sätt som jag förstår - anstränga sig för att göra tid bara för att sitta bredvid mig och hålla om mig ibland. Se på tv tillsammans eller vad som helst. 

    Killar kan inte läsa våra tankar, om det är något som är fel måste vi säga det

    Lycka till!  

  • izredam

    På tal om det Plättis pratar om så var jag på ett seminarium en gång där det pratades om "the five languages of love" - vilket nog är precis samma sak som hon pratar om.

    De skulle då vara att man behöver höra bekräftelse, att man tycker att gester betyder mer än något annat, de som känner att presenter betyder mycket för dem, de som behöver kvalitétstid samt de som behöver fysisk närhet.

    Det kanske har med det att göra att TS fästman helt enkelt inte tycker att presenter är så viktigt, medan TS tycker att det är jätteviktigt? Jag och min m2b har till exempel olika "kärleksspråk" - jag vill ha mycket närhet och han tycker att kvalitétstiden är viktigare. Vi har lärt oss att vi helt enkelt behöver olika saker och det fungerar utmärkt för vår del ändå :)

  • daniiel

    Har han någonsin varit sådan som köpt presenter? Före ni träffades? Köper han till andra, tex familj och vänner? På eget initiativ alltså. Min make tycker inte presenter är viktigt. Före vi träffades, så fick hans familj aldrig födelsedagspresenter eller julklappar. Nu är det på mitt initiativ som vi köper till dom. Den enda han själv verkligen vill köpa till och tycker det är viktigt och roligt är vår dotter. Jag tänker att din blivande kanske är lite liknande? För honom kanske inte presenter är något viktigt, inget som han tänker på. Jag älskar att ge presenter till mina nära och kära i tid och otid. Jag förstår och respekterar att min make inte är likadan, precis som han förstår och respekterar att för mig är det en viktig sak. Det har inget med vem som älskar vem mest, vi är bara olika gällande den saken. Det är inget konstigt. Vi pratar dock, och har pratat, om det väldigt öppet med varandra. Jag tycker du ska prata med din blivande om det. Berätta hur du känner och tänker och lyssna på hur han känner och tänker om saken. Jag tror och tycker dock inte att du ska tolka in alldeles för mkt i det här, för han visar säkert omtanke, uppskattning och sin kärlek på andra sätt? :)


  • Plättis
    izredam skrev 2013-09-06 22:08:37 följande:
    På tal om det Plättis pratar om så var jag på ett seminarium en gång där det pratades om "the five languages of love" - vilket nog är precis samma sak som hon pratar om.
    De skulle då vara att man behöver höra bekräftelse, att man tycker att gester betyder mer än något annat, de som känner att presenter betyder mycket för dem, de som behöver kvalitétstid samt de som behöver fysisk närhet.
    Ja, det är samma sak! Men det var så länge sedan jag läste om dem att jag hade glömt begreppet Tanken tycker jag är god, att kärlek är olika saker för olika personer. Det gör att jag inte blir ledsen för att min sambo inte köper blommor eller små presenter, jag har förstått att han inte är sådan. Men om jag ber honom snällt kan han köpa blommor eller en present, men då är det för speciella händelser, min födelsedag eller årsdagar, typ. Fast han behöver påminnas, både i förväg och på väg hem från jobbet samma dag
  • amerika

    Jag tycker inte att du överreagerar. Jag blir oxå ledsen och besviken om min födelsedag glöms bort. Herregud, det är ett datum på hela året, samma varje år dessutom, hur svårt kan det vara??!! Det finns kalenderfunktioner med alarm på alla mobiltelefoner nuförtiden, det är bara att knappa in, no excuses!

    Jag förstår inte riktigt varför det är okej för männen i våra liv (pappor, bröder, makar, pojkvänner) att inte ha koll på när deras närmaste fyller år? Eller när det är bröllopsdag? De vet precis vilket datum fotbollslandskampen äger rum eller när det är dags för AW med grabbgänget. Och på jobbet glömmer de minsann ingenting, då har de stenkoll på dead lines och inlämningsdatum för projektet.

    Om mannen i fråga sedan är sådan som inte är så bra på att hitta på presenter, det må vara hänt, där är alla olika. Jag är ingen presentmänniska, tycker det är svårt att hitta på till barnen till och med, där har deras pappa bättre fantasi, men jag glömmer inte bort födelsedagar. Att skriva ett kort, köpa en blomma, skicka ett gulligt sms, fixa frukost på sängen, det tycker jag inte är för mycket begärt av mannen som påstår att han älskar dig. Inget av det kräver särskilt mycket ansträngning eller fantasi, men han kommer åtminstone ihåg att du fyller år - det är det viktigaste!

  • Anonym

    Tack snälla rara för era kloka ord=)Uppskattas verkligen. Kan bara poängtera att jag personligen inte riktigt gillar att behöva säga till för att få blommor lr någon present. För då känns det som att jag har tvingat honom till det och att han tänkt på det själv. Jag hade uppskattat om jag hade fått ett vykort där han skrivit några rader eller gett mig en hemmagjord present. Det är tanken som räknas. Blir så ledsen över att nu när jag fyllde år i sommar så träffades vi innan min födelsedag sen skulle jag resa iväg  och sågs först efter 3 veckor. Jag fick inte något innan eller efter. Det enda jag fick var ett sms där han skrev hur mkt han älskade mig och bla bla. och önskade mig en toppen födelsedag. Men hallo jag är faktiskt din fästmö och vi ska gifta oss, bete dig inte som om jag vore din kompis. Hänger ni med på principen? Dem är väl inte överlag så duktiga på i hans familj att ge bort presenter till varandra. Jag fick en gång en begagnad  handväska av hans mamma för hon tyckte att hon inte hade användning av den. Kan påpeka att det kändes skitjobbigt och ta emot den för varför ska jag gå runt med en begagnad handväska. Om hon nu ville ge mig en gåva för jag är hennes svärdotter kunde hon väl åtminstonde köpt något. Förlåt att jag nu drog in något. Men känner mig som en vulkan inombord som bara vill koka över. =/=/=/

  • Tessa
    Anonym skrev 2013-09-08 13:56:18 följande:
    Tack snälla rara för era kloka ord=)Uppskattas verkligen. Kan bara poängtera att jag personligen inte riktigt gillar att behöva säga till för att få blommor lr någon present. För då känns det som att jag har tvingat honom till det och att han tänkt på det själv. Jag hade uppskattat om jag hade fått ett vykort där han skrivit några rader eller gett mig en hemmagjord present. Det är tanken som räknas. Blir så ledsen över att nu när jag fyllde år i sommar så träffades vi innan min födelsedag sen skulle jag resa iväg  och sågs först efter 3 veckor. Jag fick inte något innan eller efter. Det enda jag fick var ett sms där han skrev hur mkt han älskade mig och bla bla. och önskade mig en toppen födelsedag. Men hallo jag är faktiskt din fästmö och vi ska gifta oss, bete dig inte som om jag vore din kompis. Hänger ni med på principen? Dem är väl inte överlag så duktiga på i hans familj att ge bort presenter till varandra. Jag fick en gång en begagnad  handväska av hans mamma för hon tyckte att hon inte hade användning av den. Kan påpeka att det kändes skitjobbigt och ta emot den för varför ska jag gå runt med en begagnad handväska. Om hon nu ville ge mig en gåva för jag är hennes svärdotter kunde hon väl åtminstonde köpt något. Förlåt att jag nu drog in något. Men känner mig som en vulkan inombord som bara vill koka över. =/=/=/
    Fast han kan ju inte läsa dina tankar. Det räcker med att du berättar för honom - vänligt och snällt - att du uppskattar att få presenter när du fyller år/i julkapp/på årsdagar. Du behöver inte starta en diskussion, bara berätta att det är så du är. Om ni skaha en relation så måste ni kunna kommunicera. Som sagt, ingen kan veta vad någon annan tänker om personen inte uttrycker det.

    Som tidigare personer skrivit i tråden så visar alla kärlek på olika sätt. Hans naturliga sätt är ett gulligt sms. Han kommer knappast känna sig tvingad att köpa en present till dig om du säger att du vill ha det. Han kommer göra det för att han då vet att du blir glad. Och i ett sunt förhållande är det sånt man gör - små saker man vet att den andra blir glad av.

    Vad gäller din svärmor så ville hon kanske inte slänga väskan om den var i bra skick, och kanske gav den till dig för att hon tyckte den passade dig? Om det inte var din stil hade du kunnat tacka nej och säga att det inte är riktigt den typen av handväskor som passar dig. Jag hade sett det som en fin gest, även om jag inte gillat väskan. Och det finns massor med människor som köper väskor på second hand eller rotar fram sin mammas gamla väska för att de gillar den gamla feelingen. Det är inget fel med att gå runt med begagnade väskor. Om du inte är den personen som gör det måste du kommunicera det. Annars kan ingen veta.

    Ta ut din frustration på något annat. Oftast hjälper fysiska aktiviteter (städa, jogga, lyfta tungt). När du känner dig lugnare - börja kommunicera!
    Herrgårdsbröllop 1 Augusti 2015. Old Hollywood goes Countryside.
  • Anonym

    Självklart är kommunikation a och o i ett förhållande, vi har en god kommunikation. Dock är det nog jag som har ett hinder att jag inte vågar dra upp den här saken angående presenten. Ska nog lägga de på hyllan och ta upp de när vi ses nästa gång, då vi har distansförhållande.
     
    Visst man kan inte läsa varandras tankar, men man kanske borde vara mer uppmärksam när det kommer till ett förhållande. För man är två i ett förhållande och man får ge och ta. Jag kanske inte ska köpa något nu när han fyller år i höst och bara gratta honom via sms. ?...

     Visst jag håller med om att det var en fin gest av min svärmor med väskan. Dock var situationen så obekväm när jag blev erbjuden den att jag inte kunde säga att jag inte ville ha den. För det är störigt att veta när hon sedan går och köper nya prylar till sig själv och ger mig sånt som hon inte vill ha kvar. Jag är ingen snobb som är ute efter de dyraste eller finaste, men jag hade aldrig kunnat ge något begagnad till min svärmor nu som situationen är, då jag och hennes son är förlovade..Det får mig å tänka" Vaddå är jag inte värd mer än att kunna köpa en handväska lr något annat i en lindex butik??.

    Tack för tipsen=) Jag ska nog avreagera mig med att städa och gå ut och gå en lång promenad

    Kraam 

  • CoG

    Men snälla...
    Du skriver att du inte är en snobb men det verkar ändå viktigt att du får något köpt och nytt, inte att tanken bakom det hela är viktigt.

    Fråga din blivande på vilket sätt han vill visa sin kärlek till dig, vad som är naturligt för honom...
    Det kan man fråga i ett mail till och med.
    Då han kan fundera på det och sedan berätta för dig på vilket sätt det är och då kan ju du försöka att ta till dig då han faktiskt visar sin kärlek.

    Tänk om han inte vill ha presenter av dig, utan hellre ville att du visade din kärlek till honom genom att tex tvätta hans bil lite nu och då.
    Skulle det kännas naturligt och bra för dig?
    Skulle du sluta upp med ditt sätt och bara göra det han helt vill?

    Jag vet inte om det är rätt sätt, en kompromiss kanske är bäst?

    Vem har sagt att han älskar att få massa små presenter i tid och otid han kanske blir obekväm av att lägga massa prylar på hög, då det inte är rätt sätt för honom?
    Tycker han att det är ett fantastiskt sätt att få kärlek från dig?
    Skulle han vilja att du gjorde på ett annat sätt för att det skulle kännas bättre för honom?

    Man får tänka ur bådas synvilnkel även om jag absolut förstår att du vill ha konkreta bevis för att han faktiskt älskar dig, kärlek på ett sätt som du förstår dig på.

    Min man kom hem till mig och min dotter och satte upp brandvarnare då vi varit tillsammans i några månader, det var en månadsdag och han fick blommor och ett kort av mig.
    Han såg lite generad ut och sa att det kanske inte var precis vad jag önskade mig som jag fick, och att det inte var särskilt romantiskt av honom. Men han sov bättre då han visste att vi hade brandvarnare

    Jag tyckte att det var väldigt romantiskt och kärleksfullt, ingen hade brytt sig om mig på det sättet tidigare.


    Anonym skrev 2013-09-08 14:48:26 följande:
    Självklart är kommunikation a och o i ett förhållande, vi har en god kommunikation. Dock är det nog jag som har ett hinder att jag inte vågar dra upp den här saken angående presenten. Ska nog lägga de på hyllan och ta upp de när vi ses nästa gång, då vi har distansförhållande.

    Visst man kan inte läsa varandras tankar, men man kanske borde vara mer uppmärksam när det kommer till ett förhållande. För man är två i ett förhållande och man får ge och ta. Jag kanske inte ska köpa något nu när han fyller år i höst och bara gratta honom via sms. ?...

    Visst jag håller med om att det var en fin gest av min svärmor med väskan. Dock var situationen så obekväm när jag blev erbjuden den att jag inte kunde säga att jag inte ville ha den. För det är störigt att veta när hon sedan går och köper nya prylar till sig själv och ger mig sånt som hon inte vill ha kvar. Jag är ingen snobb som är ute efter de dyraste eller finaste, men jag hade aldrig kunnat ge något begagnad till min svärmor nu som situationen är, då jag och hennes son är förlovade..Det får mig å tänka" Vaddå är jag inte värd mer än att kunna köpa en handväska lr något annat i en lindex butik??.

    Tack för tipsen=) Jag ska nog avreagera mig med att städa och gå ut och gå en lång promenad

    Kraam
  • Chicita

    Jag och maken fyller år med bara 3 dagars mellanrum, så för oss känns det ju verkligen som att bara byta pengar.
    Vi brukar istället göra något. Gå på bio, eller kanske gå ut och äta något på en lite finare restaurang då vi båda uppskattar fint lagad mat och gott vin. Eller så gör vi något hemma.

    Vi fyllde 40 nu i år och alla trodde att det skulle bli en brakfest. Men vi hade inte lust.
    Brorsan bjöd ut oss på en grillrestaurang någon vecka efter att vi fyllt (jag jobbade när båda fyllde så det var därför) och det var en stor grej för honom. Han är alltid den som bara får ta emot saker annars då han inte hör till dom som har råd att äta ute själv annars, men tack vare ett bra betalt sommarjobb så hade han en slant över och la den på oss Glad 
    Och så bjöd vi makens föräldrar och ena syskonet (eller tja båda, men ena kunde inte komma) med familj på middag när vi var och hälsade på i stan dom bor.
    Men annars gjorde vi absolut inget speciellt, inga presenter till varandra, ingen frukost på sängen... inget...
    Eller jo, vi köpte något till fikat när jag fyllde och samma när han fyllde. Alltså typ en kladdkaka eller ett paket kakor från affären eller nåt sånt Flört 

    Däremot kan både han och jag komma hem med blommor till den andre, eller en sak/ klädesplagg vi hittade när vi var och handlade och som vi tror att den andra skulle uppskatta eller att man har hört den andre säga "jag skulle vilja ha..." och så köper man det.
    Det känns mer speciellt för oss än vad det blir att bara "byta pengar".
    Men jag vet inte hur jag hade kännt det om vi fyllt med ett halvår emellan, då kanske man hade velat fira lite mer...

    Det är inte fel att önska sig mer.
    Men som många har sagt, vi är alla olika. Och om han inte brukar handla presenter åt föräldrar och syskon så kommer han antagligen inte handla åt dig heller om du inte talar om rent ut att du gärna vill ha en present (behöver inte vara dyr, kan räcka med ett fint kort, eller en upplevelse av något slag) när du fyller. 

  • Anonym

    Det känns bara fel att få något av just sin svärmor som är begagnad, jag kan inte rå för det men jag känner så helt enkelt. Jag hade inte brytt mig om hon hade köpt en väska för 15 kr eller 20 kr, de handlar inte om pris eller märke, bara att jag fick en väska som hon använt i några år och ville bara bli av med den och tänkte rent spontant att ge den till mig. Visst tanken är god hon var omtänksam och ville ge mig nått. Kanske blir min reaktion negativ för att jag växt upp i en familj där vi inte gett begagnade grejer till folk utanför familjen som vi inte känner väl. Min mamma hade aldrig någonsin kunnat ge sin svärdotter något av hennes gamla prylar. I alla fall jag tog emot den väskan och använder den, för jag fick den trots allt av min svärmor och jag vill inte skapa någon konflikt. 

    Tack för råden, kanske kan skicka iväg ett sms med å fråga vad som är naturligt för han och hur han upplever det när han får gåvor av mig. Bästa är ju att fråga så man inte lever i ovishet:P.
     

  • CoG

    Om han är en sån som inte ger prylar/ presenter och du är det, då är det ju jättebra om man får förståelse för varandras olikheter och på så sätt slipper känslan av att inte vara tillräckligt mycket älskad tack vare att man inser att den andra visar det på andra sätt.

    En del tycker att deras äkta hälft säger "jag älskar dig" förlite, samtidigt som de själva använder frasen flitigt...och då kan det helt enkelt vara så att den ena säger det så ofta att den andra inte riktigt känner att det blir något tillfälle över till att säga annat än "Detsamma".

    Det är inte helt sällan som killarna är mer praktiska och hjälper till att fixa saker och visar sin kärlek på så sätt, istället för att säga ngt eller ge gåvor.
    Vet man inte det kan det ju kännas väldigt torftigt....


    Anonym skrev 2013-09-08 15:26:39 följande:
    Tack för råden, kanske kan skicka iväg ett sms med å fråga vad som är naturligt för han och hur han upplever det när han får gåvor av mig. Bästa är ju att fråga så man inte lever i ovishet:P.
  • Lenblo
    CoG skrev 2013-09-08 19:03:31 följande:
    Om han är en sån som inte ger prylar/ presenter och du är det, då är det ju jättebra om man får förståelse för varandras olikheter och på så sätt slipper känslan av att inte vara tillräckligt mycket älskad tack vare att man inser att den andra visar det på andra sätt.
    Jag skulle se det som att man lär sig varandras olikheter för att kunna ÄNDRA på sitt sätt att visa att man älskar den andra. Lära sig att uttrycka det så att det verkligen går fram. Den som aldrig gett presenter förr får väl skriva in det i kalendern (ofta) om man får reda på att partnern vill ha det. Om han inte uppskattar presenter lär det ju finnas något annat han hellre vill ha. Målet är ju att den andra ska kännna sig älskad, inte att hen på ett teoretisk plan ska veta om att man inte är så oälskad som man känner sig.
  • CoG

    Jag tycker om att skriva små lappar, köpa blommor, ge massage och allt möjligt till min man.
    Han förstår att jag gör det för att vara snäll och go med honom.
    Men jag vet att han uppskattar än mer om jag bakar något gott eller överraskar honom med att dammsuga ur bilen och dammtorka i den, därför gör jag det också någon gång ibland :)


    Självklart kan man, om han inser att man är så pass olika försöka att ge den andra kärlek på det sätt den uppskattar mest.
    Men känns det väldigt främmande och krystat är det ju bra om den andre även lär sig att se vad som är gjort av kärlek.


    Lenblo skrev 2013-09-09 20:20:20 följande:
    Jag skulle se det som att man lär sig varandras olikheter för att kunna ÄNDRA på sitt sätt att visa att man älskar den andra. Lära sig att uttrycka det så att det verkligen går fram. Den som aldrig gett presenter förr får väl skriva in det i kalendern (ofta) om man får reda på att partnern vill ha det. Om han inte uppskattar presenter lär det ju finnas något annat han hellre vill ha. Målet är ju att den andra ska kännna sig älskad, inte att hen på ett teoretisk plan ska veta om att man inte är så oälskad som man känner sig.
  • Anonym

    Oj!
    Detta är nästan min sambo i ett nötskal. Eller.
    Han tycker inte det är så viktigt. Han bryr sig liksom inte om vad jag köper till honom och han är jätteduktig när han väl ska köpa något. Men aldrig att jag får något på alla hjärtans dag eller så. Jag påminner honom inför födelsedagen men senast hade han INGA pengar så det blev ingen present. Han sköt upp det till senare. i somras (fyller år precis innan jul) så sa jag till honom att han faktiskt fick köpa något för han haft pengar ett par månader. Haha. Har också tjatat, tjatat, tjatat på honom om att spontanköpa blommor eller en chokladbit. 
    Jag är både den som kommer med alla smeknamn och den som är mest fysisk av oss och behöver närhet. MEN. Han har blivit avsevärt mycket bättre på det sen vi träffades och han vet att han inte är så mycket sådan och har först liksom gått emot att jag velat "ändra" på honom men han har mer och mer blivit som mig, kramig och pussig, och dessutom brukar han faktiskt säga att han tycker det är ganska mysigt att vi är sådana mot varandra. Så jag tror inte han känner sig så himla tvingad till det egentligen! :)
    Som många andra skriver så är det just kommunikationen som är viktig. Jag är mycket känsligare än min sambo och reagerar på småsaker. OFTA säger jag det till honom om det är något som stört mig ett tag.  På så sätt får han reda på det och innan dess kan han inte ändra det, eller ändra. Man får ju försöka mötas på mitten så att båda ska bli nöjda. :) 

    Men ja. Tror inte jag hade varit tillsammans med honom fortfarande om jag inte kunnat säga dessa saker till honom så att han faktiskt kan ändra på sig.

    Till våra födelsedagar denna rundan har vi dock bestämt oss för att köpa konsertbiljetter till varandra till två grejer vi vill gå på som klaffar ganska så bra med födelsedagarna. Då får båda se något, vi går tillsammans och vi har redan alldeles för mycket grejer så jag gillar detta mer! :D Tycker det är mysigare än en grej. Även om jag fortfarande gillar "paket" på sängen, en blomma eller dyl och kanske lite sång. :) 

Svar på tråden Överreagerar jag?