Överreagerar jag?

Jag och maken fyller år med bara 3 dagars mellanrum, så för oss känns det ju verkligen som att bara byta pengar.
Vi brukar istället göra något. Gå på bio, eller kanske gå ut och äta något på en lite finare restaurang då vi båda uppskattar fint lagad mat och gott vin. Eller så gör vi något hemma.

Vi fyllde 40 nu i år och alla trodde att det skulle bli en brakfest. Men vi hade inte lust.
Brorsan bjöd ut oss på en grillrestaurang någon vecka efter att vi fyllt (jag jobbade när båda fyllde så det var därför) och det var en stor grej för honom. Han är alltid den som bara får ta emot saker annars då han inte hör till dom som har råd att äta ute själv annars, men tack vare ett bra betalt sommarjobb så hade han en slant över och la den på oss  
Och så bjöd vi makens föräldrar och ena syskonet (eller tja båda, men ena kunde inte komma) med familj på middag när vi var och hälsade på i stan dom bor.
Men annars gjorde vi absolut inget speciellt, inga presenter till varandra, ingen frukost på sängen... inget...
Eller jo, vi köpte något till fikat när jag fyllde och samma när han fyllde. Alltså typ en kladdkaka eller ett paket kakor från affären eller nåt sånt  

Däremot kan både han och jag komma hem med blommor till den andre, eller en sak/ klädesplagg vi hittade när vi var och handlade och som vi tror att den andra skulle uppskatta eller att man har hört den andre säga "jag skulle vilja ha..." och så köper man det.
Det känns mer speciellt för oss än vad det blir att bara "byta pengar".
Men jag vet inte hur jag hade kännt det om vi fyllt med ett halvår emellan, då kanske man hade velat fira lite mer...

Det är inte fel att önska sig mer.
Men som många har sagt, vi är alla olika. Och om han inte brukar handla presenter åt föräldrar och syskon så kommer han antagligen inte handla åt dig heller om du inte talar om rent ut att du gärna vill ha en present (behöver inte vara dyr, kan räcka med ett fint kort, eller en upplevelse av något slag) när du fyller.