I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

September: ett försiktigt grattis härifrån också. Håller tummarna att ni ska slippa allt elände den här gången.

Blommis: åh vad bra att du får träffa endokrinologen nu! Lycka till.

Finaste Blomman, så kan du ju inte ha det! Bra att du får kollat det direkt. Men glöm för allt i världen inte att viktuppgången INTE beror på osunt leverne utanapå medicineringen! Det borde ju rimligtvis gå tillbaka när doseringen blir rätt och bekommer allt ditt slit att kännas och synas igen.

Jag ligger inne hos J och väntar på att maken ska smyga ut från A så att jag också kan gå ner. Men när jag tänker efter så har det varit tyst en bra stund nu så det finns nog en risk att de sover båda två... Med tanke på att de har varit uppe sen 04.30 i morse så är det inte så konstigt. Jag ska nog smyga ner och plocka undan och se om jag får sällskap, sedan blir det sängen om en stund. Det är fortfarande trötthet på nivån "att överleva" här. Kram på er!

Och GRATTIS September! 'Måtte det gå vägen!

Då kommer allt ditt slit, ska det stå.

Ja, med modifikation-det är, fick jag bekräftat idag av läkaren-också så att man blir HUNGRIG av den här medicinen. Jättehungrig. och sötsugen. så, när man dessutom inte kan röra sig som man brukar och tillrågapå allt går hemma ganska sysslolös, blir det väldigt lätt att man äter mycket mer än man gör av med. och det vet jag inte om jag orkar mota hur hårt som helst i det känslomässigt sköa läge jag är i. så, en liten gnutta av att "nu är det så här, och jag vet att jag kan ta tag i saken igen när den här biten av resan är slut" får jag nog skaffa mig, så jag  inte blir helt rabiat och får någon ätstörning eller så.
Jag är så glad att jag fick det här mötet med läkaren idag! Nu har jag fått knyta upp alla mina egna antaganden och slutsatser i fakta och det finns en plan och jag vet vad jag kan vänta mig. Och jag fick lov att börja trappa ner kortisonet lite försiktigt och jag behöver intet ro att jag håller på att bli galen-det är helt normalt att känslorna åker hiss medan hypofysen är satt ur spel så som den nu är. och kortisonsorten jag har, har depression som en stark biverkan, ihop med aptitökning, sötsug och vätskeansamling. alltså vet jag vad det är.
Och jag kan lite mer om vad kortison eg är och vad det behövs för (utan det dör man).
Ja, sammanfattningsvis var det en vettig person som kändes kompetent och jag känner nu att jag inte hänger helt ensam i luften och själv måste gissa vad som är normalt och inte. Det känns MYCKET mycekt bättre och lättare att uthärda tiden jag har framför mig.

Åh så skönt att höra, blommis!

Jag väntar också på maken Ninnis... Snart kommer nog snarkljuden...

Blommis, om du vill prova på att balansera hypofysen lite med zonterapi, så sitter "den" precis i fingeravtrycks-cirkeln på stortån. Man kan känna den som en liten knopp eller minikula. Massera den lätt och "pumpa" på den. Men bara lite i taget och se hur det känns. Eller låt blommannen göra det när ni sitter och myser i soffan

Jepp. Nu kommer snarkningarna!

Hihi. Här snarkas det i soffan vareviga kväll-så det där med massage kan man glömma... och det var under Blompojkens småbarnsår strängt förnbjudet att natta honom genom att själv lägga sig ner-jag visste redan innan bebis föddes attd et isåfall skulle innebära minst fem år av ensamma kvällar då sambon snabbt skulle åtagit sig nattandet och sedan  försvunnit för gott. Alltså fick man sitt på hård pinnstol och hålla handen genom spjälsägen...

Hypofysstackaren är nog så uppretad och mediciinstinn att jag nog inte vågar göra något alls som kan försätta den i något slags humör. Kanske bara "såja såja" och sedan inget mer.
 Förresten upplyste hon mig om att jag ska vara ytterst avhållsam med alla naturläkemedel-i synnerhet sådana som innehåller jod, för jod kan tydligen sätta sköldkörtlen ur spel och det är farligt just nu. Sådant som ginseng och så vidare får jag inte ta. Shit-och jag som hade Chi San med mig till sjukhuset tom och hemma efter op tog jag det flera dagar...
Och jag får inte ta vätskedrivande, ävenom det är frestande, för då kan jag störa ut hela kroppens elektrolytbalans.
jag sak hålla mig lugn, fasa ut försiktigt och vara uppmärksam på hur kag mår-och äta bra mat.
Okej då-jag får väl lyda doktorn.