I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

PB: min jobbarkompis berättade just under lunchen (pga helt andra orsaker, inte så att jag diskuterat dig här på jobbet) om sin fru som tydligen har överproduktion i sköldkörteln. El ja, hade före behandling. Hon blev överaktiv, kände att pulsen rusade när hon skulle gå och lägga sig och kunde därför inte somna mm. Hon behandlades med en radioaktiv isotop(!) för att ta död på sköldkörteln. När den sedan var "död" så fick hon medicin för att ge en lagom nivå av hormon i kroppen. Men som du skriver så tar det tydligen lång tid att ställa in medicinen rätt (looptiden verkar vara 2 mån) så innan hon fick rätt dos, dippade hon med för låga värden några gånger. Och då kände hon av apati och depression. Så om du har höga värden på sköldkörteln - borde det verkligen ge depressionsaktiga symptom? Hmmm, verkar komplicerat det här. Det är mkt man inte vet om kroppen...

Blommis, vad jobbigt det låter. Nu har de ju iallafall upptäckt det, nu hoppas jag de kan få bukt med det så snart som möjligt. Du förtjänar att må bra!

Hvidisen, jag undrar SÅ hur det har gått?

Nu ska jag snart åka och träna indoor walking.

Hvidis, du får jättegärna messa mig hur det har gått.

Kram på er!

Ligger med mätinstrument på magen. Flödet bra. Bättre rytm idag. Hjärtspecialist mån eller torsdag.

Mugglan, det som står under Thyreotoxicos och symtom i den här artikeln, stämmer väldigt väl in på mig.

http://thyroid.se/content.php?ArtID=6&CatID=3

Inte för att det är konstaterat att det är just den diagnosen , men just symtomen stämmer väldigt, väldigt väl. Hade just en stund där jag helt lugnt satt framför Tv´n för att kolla skidskyttestaffetten,. Då börjar det plötsligt "rusa" sådär inombords, som att man håller på att gå i bitar, Hjärtat slår i full fart, man darrar i hela kroppen och det känns som om man är i full färd med att hantera en krissituation av typen "spring för livet" eller "få ut mitt barn ur det brinnande huset". Hela insidan larmar eller hur jag ska förklara det. Det blir nästan panik, "hjälp mig någon!" typ, fast det naturligtvis inte finns något någon annan kan göra. Otroligt obehagligt och läskigt.

Men så fruktansvärt tragiskt! Och vilken chock att vara den som upptäcker en sådan här sak:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/dott-spadbarn-hittat-pa-perrong_5999787.svd

Hvidis: åh, vilket tungt besked ni fick! Men ditt senaste inlägg låter som goda nyheter.

Fru E: hoppas av hela mitt hjärta och av allt man kan hoppas med att det går vägen för er den här gången. Många kramar och tankar inför FET.

Blommis, säger som Ninnis: hoppas ni får bukt med det nu. Du förtjänar att må bra.

Äh, vad tusan...? Det blev en glad gubbe över mitt inlägg. Så var det inte riktigt tänkt. En annan är visst lite snubbelfingrad...