I glädje och sorg, i vardagens vedermödor och glädjeämnen finns vi till för varandra!
Läsning sker på egen risk, för vi viker inte för diskussioner om diverse kroppsvätskor, sexliv, sjukhus och övriga saker som skulle kunna anses vara smått privat.
Vi har gemensamt vår längtan efter barn, men efter många långa trådar hör vi också ihop i vänskap.
Förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3600713.html
har inte vågat o orkat skriva...men i onsdags när syrran var här o hälsade på....visade hon mig ett bamse stort blåmärke..... hennes man hade varit på henne igen, förra söndagen....
fatta hur skogstokigt förbannad jag blev....ville inte att hon skulle åka tillbaka dit....men han var väldigt ångerfull o hade tydligen druckigt en del....så nu fick han inte dricka ngt för resten av familjen.
Syrran verkade stark o känner att hon hade ett övertag på honom nu.....men jag är väldigt orolig.....
Nu har han inte fler chanser....tycker själv att han inte var värd denna chansen ens....men besluten måste hon själv ta o jag känner att jag bara kan stötta henne.
Hon vet att det bara är att kasta ungarna i bilen o köra hit...vilken tid på dygnet som helst.
Denna veckan har varit lite väl mkt tycker jag.....hoppas på en väldigt ljus, glad o underbar nästa vecka!
!!!!!!!!
!!!
Bamsekramar till Daa!!! 
Ingis: !!! Fan vad FÖRBANNAD jag blir!!
Ingis 
Skickar några extra tegelstenar till dig....
Äsch, va fan, jag kommer med traktorn och mejjar, ingen vet ju vem jag är där!
Förstår att du blir vansinnig, hade en väninna i sammam sits och det tog flera år innan hon var stark nog att ta sig därifrån, menjag släppte ALDRIG henne, tror att det är det viktigaste, att visa BÅDE syrran och tölpen till karl att JAG FINNS DÄR!!! ALLTID!!
och det verkar du göra jättebra!
Håller om dig en extra stund och hoppas att du får det lite lugnare runt dig snart och att syrran får mod och ork att kasta karln till fiskmåsarna
ingenjörsbruden skrev 2010-03-07 16:01:06 följande:
Kära nån, Ingis!
*följer med Bruttan i traktorn, beväpnad med slägga*
Åh, jag förstår att du är orolig, förbannad och frustrerad.
Du stöttar henne och finns där för henne och hon vet det. Det är det allra allra viktigaste. Som Bruttan säger, det gör du jättebra.
*styrkekramar i mängder*
Tack för kramar.
Jag tror att jag har fått fram det jag kände. Nästan i alla fall.
Ja, det kan vara svårt att få fram det man menar. Det kan vara alldeles nog så svårt när man sitter ansikte mot ansikte med den man pratar med, så hur svårt ska det då inte vara i skrift, när man förlorar alla de där nyanserna i röstläge och signalerna i kroppsspråket?
Och hur svårt kan det inte vara att se, när man läser ett inlägg, hur människan bakom det egentligen mår?
Ibland är det ett läge för muntra tillrop i stil med "men det positiva är ju att..." och ibland är det läge för en kram.
För min del kunde det kanske ha varit läge för de muntra tillropen, men så var det inte.
(att jag blev förargad istället för ledsen skulle kuratorn förmodligen beteckna som "bra" 
)
Tack, Bruttan. Jag kan ju säga att under veckan som gått har dikena varit mer som snubbelhål och att gräset är mjukt.
Kram.
Jenny: vad hörs om er hund? *orolig*
Hej!
Har inte skrivit på ett tag för jag har försökt hitta de rätta orden. Det blir ju så lätt fel. Skickar bara en lång hård kram i stället.
