I en annan tråd funderar vi lite kring frågan om det där med att det ska "stämma" med prästen, och nu undrar jag:
Hur viktigt är det att det känns som om allt stämmer med prästen? Vad kan spela in för att det känns som om det inte stämmer, och framför allt;
Vad kan Du/ni som brudpar tänka er att "överse" med och vad är så störande att "fel" präst skulle förstöra vigseln?
Frågan vänder sig inte till mig men jag svarar ändå. Det är väl en himla stor skillnad på att vara lyhörd och att säga ja till allt! Men man kan inte bara sura / dumförklara den som inte är insatt / ironisera / etc. Jag tror nog att de flesta kan godta en förklaring till varför något är på det ena eller andra sättet om man får ett bra bemötande och ett bra samtal kring en fråga.
Ibland undrar jag vilka förfärliga brudpar ni har erfarenhet av då det verkar som om det förutsätts att man ska bli helt galen om man inte får sin vilja fram och ställa helt orimliga krav.
En till präst skrev 2009-03-04 13:05:56 följande:
Tja, det kan ju röra sig om sådana som den tjejen i en tråd i höstas som sa: "JAG vill och det är MIN dag, och om prästen tycker annorlunda så PISS OFF!!!", jag tror det är rätt ordagrant citerat...hon sa att hon skulle göra det klart på sitt vigselsamtal. Henne glömmer jag aldrig.... 
Men hur representativ var den tjejen för den genomsnittliga bruden? Jag försvarar inte sådant, men man kan inte förutsätta att alla är sådana. (Vilket jag inte påstått att någon gjort heller.)
Jag svarar inte för henne och inte för Taha heller för den delen, jag bara skrev min uppfattning om lyhördhet kontra att säga nej.
Nej som tur är så är hon ju inte det. Ingen har väl påstått att merparten brudar skulle vara sådana heller, men jag har insett att de finns, både sedan jag började jobba med blommor och sedan jag började hänga här. Just det där "Jag vill och det är min dag" har blivit tydligt ibland och det förvånar mig, som aldrig hört tjejer "detaljregissera" "sin" dag på det sättet tidigare i mitt liv.
Jag säger inte emot ditt inlägg alls, kom bara att tänka på det exemplet som ett rätt talande i fråga om vad man också kan "råka ut för" som yrkesverksam och mötandes blivande brudar.
Jag har ju stött på en del präster, som jag absolut inte skulle vilja ha som vigselpräst. Vilket beror på att jag bott i ett Shartauan-bälte, där många av präster är otroligt konservativa.
En av dem förstörde min mormors begravning, med en av de mörkaste och svartaste predikningar jag någonsin hört. (Vet inte om han hade ett horn i sidan till henne, eftersom hon alltid smet från samlingssalen på sjukhemmet när prästen kom. Hon fördrog att sitta ensam på sitt rum och lyssna på Snoddas i freestylen istället för att lyssna på predikan.) Han brydde sig inte om att prata en sekund med min mamma om mormor innan begravningen.
En annan av prästerna där har ett otroligt jobbigt talfel, som gör att han är olidlig att lyssna på. Har suttit åtskilliga skolavslutningar och stört mig på hans röst. Den är så störande att det är svårt att koncentrera sig på vad han säger. Han vägrade dessutom att döpa mig om jag inte gick hans konfirmandkurs, så jag kan väl säga att jag inte gillar honom något vidare.
Så jag kan väl sammanfatta det som att högkonservativa Shartauanska präster med talfel - nej tack! Det skulle kännas svårt att bli vigd av en person, vars värderingar ligger så långt ifrån våra. Jag ser mig själv som kristen, men min GUD står för barmhärighet, nåd och kärlek. Ett av de viktigaste bibelorden för mig är "Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken."
1 Korinthierbrevet 13:13
Nu är det ju redan klart med vem vi ska ha som präst, för vi har en god relation till min sambos kusin, och hon blev prästvigd för några år sedan. Vi har redan frågat henne och hon blev jätteglad för förtroendet. Jag hoppas dock att det inte kommer bli något problem med den kyrka vi väljer att vi redan har en präst. (Hade hon verkat i en kyrka så hade vi valt den, men hennes tjänst är inte knuten till någon specifik kyrka utan till en verksamhet.)
Vill dessutom tillägga att de flesta präster jag mött utanför min gamla hemförsamling har varit bra. Och även där har det nu kommit in åtminstone en kanonpräst, han höll i min morbrors begravning och den ceremonin blev en tröst i sorgen, för han gjorde den så personlig.
Schartaubältet kan förstås vara lite speciellt. Jag vet och förstår hur såna präster tänker, och respekterar det.
Men - de funkar bäst i små fromma sammanhang där alla delar och förstår tron på ett liknande sätt. I mötet med mer genomsnittliga svenskar kan de uppfattas precis så svåra som det Du beskriver. Tråkigt att det var så med Din mormors begravning.
Nu till er vigsel med "medhavd" präst - Det borde inte vara något problem. Alla präster i Sverige får viga var som helst.
Vanligen hör man som präst av sig till den församlingen i förväg, säger hej och kollar läget. Sen tjänstgör vaktmästare och musiker från församlingen i vigselgudstjänsten.
Skulle det vara en EXTREMT kvinnoprästfientlig församling vigseln ska ske i (apropå schartaubältet) så KAN det vara så att vaktmästare eller musiker inte vill jobba med "er" präst, men det måste i så fall församlingens kyrkoherde lösa och skaffa fram ersättare. Så det blir aldrig ert problem. Om det ni skulle vara så.
(Behöver ju inte måla f-n på väggen) 
Tack för ditt svar!
Vi har inte bestämt kyrka ännu, men jag tror det lutar åt kyrkan i vår hemförsamling och då borde det verkligen inte bli något problem. Dels så har församlingen redan en kvinnlig präst och dels så har min sambos kusin jobbat i den församlingen innan hon blev präst. Så hon känner ju de flesta som jobbar där...
Angående Schartauanerna så respekterar jag deras synsätt, även om jag inte delar det. Tyvärr så känns det ibland som att den respekten är ganska enkelriktad...
Ok, nu har jag googlat och slagit upp och jag kan inte hitta något om vad schartauanerna står för, någon som vill förklara?
Jag vet att Wikipedia inte alltid är tillförlitligt, man ska ju alltid kolla diskussionssidorna också, men det fanns ingen diskussion om detta:
sv.wikipedia.org/wiki/Schartauanism
Och en artikel:
www.lundsdomkyrka.org/tronsinsida/helmerahlback.shtml
