Att det stämmer med prästen...

Taha & Luucy:

Det ni missar i er argumentation är att präster inte säger nej till brudöverlämning för att krångla och sabba för brudparen utan för att det strider mot vår tro.

Det blir inte mer rätt för att pappa är sjuk.

Inte heller tror jag att kärlek är att alltid göra som andra vill. Ibland är kärlek också att stå för något man tror på. Som man tror är sant.

När jag prästvigdes lovade jag att följa Kyrkans Ordning.
Det är ett viktigt löfte för mig, och heligt.
Jag är inte beredd att strunta i det för att vara till lags.

Men å andra sidan: Behöver vi verkligen en brudöverlämnigstråd till?

För att svara Duchess: När jag ställde den här frågan i prästtråden så gällde det att jag hade tankar på att gå med min syster, eftersom jag gick med henne på hennes bröllop. Hade min mamma varit i livet så hade jag velat gå med henne.

För att svara En präst till: Nej

Är det bruden eller brudens far som är på väg att dö. Jag har för övrigt sett ett sådant exempel. Tragiskt, såklart. Men jag saknar relevans till varför man ska vilja gå till sitt bröllop med någon annan än sin blivande man vid sin sida, för att man är döende. För övrigt är ju alla döende, även om de flesta av oss har gott hopp om att leva ganska många decennier till.

Angående nära relationer, så är det EN nära relation som är viktig under ett bröllop. Den mellan de blivande makarna. Det måste du också hålla med om, att den är den viktigaste...

Och det är inte upp till brudparet att regissera sin kyrkliga vigsel hur som helst... Om prästen, som representant för kyrkan, tycker att den ordning som finns ska gälla, nämligen att brudparet går fram till altaret tillsammans, så är det ju så. Oavsett hur rimligt man själv tycker att ens önskemål är.

För att svara Duchess: I mitt fall gällde det min far inågon annans fall deras mor, syster etc

För att svara En till präst: Vi behöver absolut inte göra detta till ännu en brudöverlämningstråd. Jag uppfattade trådens ämne som hur viktigt det är att det stämmer med prästen i fråga. Försökte att svara på det utifrån mitt och min m2bs fall där vi står fast vid att vi kommer att följa församlingens regler men hade önskat lite mer lyhördhet. Vi har naturligtvis ingen rätt att ignorera kyrkans ordning och är tacksamma över att få viga oss där. Detta har vi valt att göra för att min m2b är troende och inte enbart för att "det skulle ju va fint".
Att vi diskuterar vissa regler/förordningar som församlingen/kyrkan har är inte pga bristande respekt från vår sida utan helt enkelt för att vi inte förstår bilden. Men det betyder inte att jag kommer stå där som en galen Bridezille och försöka få det på mitt sätt. ;)
Du ställde frågan om hur viktigt det är att det stämmer med prästen, dessa ämnen kan ha en inverkan på relationen. Därmed ansåg jag inte att det var fel forum att ta upp ämnet.

För att svara Ore: Jag har ALDRIG påstått att man ska på regissera sin kyrkliga vigsel hur man vill. Ett önskemål och en fråga ska kunna diskuteras utan att man tolkas som en galen Bridezilla.

Jag ska inte tjafsa mer om brudöverlämning :) jag lovar

Taha: Berätta gärna om hur Du ser på lyhördhet?
Kan en präst vara lyhörd, men ändå säga nej till något?
Kan en präst som säger ja till allt ändå sakna lyhördhet?

Funderar själv kring detta, eftersom jag tillhör dem som säger nej till en del önskemål, men är angelägen om att erbjuda alternativ som kan fylla det behov som önskan signalerar.

Det står ju även i Bibeln att man ska vänta med sex tills man är gifta!

En till präst skrev 2009-03-04 13:05:56 följande:

En präst kan defenitivt säga nej och samtidigt vara lyhörd. Att vara lyhörd innebärd inte att man måste frångå det man själv anser är rätt. För mig innebär lyhördhet endast att man kan höra på vad den andra har att säga och visa den respekt genom att försöka förstå personens syn utan att dömma personen på förhand.
En till präst, jag förstår att man kan misstolkas när man skriver eftersom vi inte hör varrandras tonläge. Min mening är inte att ta upp ett ämne för att ställa till med bråk, få som jag vill eller ändra en ordning. Regler är regler.
Anledningen till mina frågor har helt enkelt varit att jag först nu de senaste dagarna har börjat föstå att de finns en regel/princip angående diskussionen ovan. Jag har tidigare aldrig reflekterat över det. Jag hoppas att du inte har tolkat det som brist på respekt. Har man valt att gifta sig i kyrkan följer man naturligtvis de regler som gäller där.

Korrekt, och det finns de som väljer att följa det med.. Är man katolik kan man dock alltid be om syndernas förlåtelse och därmed bli renad från den synd man begått genom att inte ha sex i äktenskapet.

Fast poängen med syndernas förlåtelse är väl knappast att man ska kunna "synda" med gott samvete för att man ändå kan gå och bikta sig? Låter väldigt beräknande!