I en annan tråd funderar vi lite kring frågan om det där med att det ska "stämma" med prästen, och nu undrar jag:
Hur viktigt är det att det känns som om allt stämmer med prästen? Vad kan spela in för att det känns som om det inte stämmer, och framför allt;
Vad kan Du/ni som brudpar tänka er att "överse" med och vad är så störande att "fel" präst skulle förstöra vigseln?
Det är väl inget man kan sätta ett mått på utan än en gång det här odefinierbara - personkemi. Det är ju en väldigt personlig stund man delar. Och det är lite det jag menade i början med att ha någon form av relation till prästen. Man måste känna att man kan prata med honom/henne och att man förstår varandra - vilket naturligtvis är olika från person till person.
En till präst skrev 2009-02-28 21:34:54 följande:
Vilket förmodligen säger mer om dem än om prästen i fråga! 
En till präst skrev 2009-02-28 21:38:12 följande:
Om man lyfter blicken lite från detta när man känner präster/ brudpar och därför går bortom "sin" församling (vilket inte alls är konstigt):
En intressant aspekt av denna fråga handlar också om hur man ser på ämbetet och bärare av det. Vad gör en vigsel giltig (mer än det juridiska) eller nattvarden? Är det den enskilda prästen med hela sin mänsklighet, sina åsikter, sin tro, sina handlingar? Eller är det ATT personen är prästvigd och arbetar i enlighet med kyrkans ordning? Det jag vill problematisera är att jag tycker att det är knepigt att välja ut vissa präster, inom en viss kyrka, pga åsikter, deras kön eller något annat. Om det är det första så borde det egentligen vara lika knepigt att låta sig vigas av en man som stannar och verkar i en kyrka som också viger kvinnor tänker jag.
En annan bit handlar om kollegialiteten mellan präster. Varför tar man över huvud taget vigslar utanför sin egen tjänst? Är det ett uttryck för att man vill vara tillgänglig och ställa upp för medlemmarna(med baksidan av myntet att det blir en slags konkurrenssituation)? Handlar det i slutändan mest om våra egna egon? Att det är kittlande att vara utvald och efterfrågad? Om inte på söndagens högmässa, så åtminstone på en vigsel? (När man inte har någon tidigare relation till brudpar som frågar en, ska jag kanske tillägga). Eller finns där en kritik mot kollegor och deras jobb?
Åh hjälp... ser att jag skrivit i ett tidigare inlägg om prästen att "det är en robot". Det ska naturligtvis stå "INTE en robot"! Nu får jag skämmas...
Visst är det speciellt att ha ett kall, men tyvärr - engagemanget är olika från person till person. Och förmodligen dagsformen, alla kan vi ha en dålig dag. Som sagt, "även präster är människor"
Även om jag gärna vill tillägga att jag mycket sällan stött på en oengagerad präst! Men det är ju också väldigt olika om man pratar mest utifrån Bibeln eller mest utifrån vardagen o s v.
En till präst skrev 2009-02-28 22:37:55 följande:
Alltså, själv kanske man inte upplever det som att man bara läser ord, men beroende på det sätt man gör det, utstrålning, personkemi o s v, kan det upplevas så av brudparet. Så menar jag.
Här har vi ännu ingen aning om vem som blir vår vigselpräst, så det kan jag itne svara på.
Däremot kan jag istället känna att vi inte "klickade" med dotterns doppräst.
Detta grundade sig några olika saker:
Hon försökte ganska uppenbart att styra oss in på vissa psalmer som hon själv föredrog - trots att vi hade egna tankar och viljor kring saken (inget märkligt alls), och hon "gav" sig inte förrns hon fått sin vilja igenom.
Hon var helt uppenbart "ställd" av vår ungdom (jo tjena, vi är mellan 25-30 båda två), och yttrade sig också om saken på ett sätt som inte kändes helt bra.
Det var kanske inga stora saker, men ändock saker som fick oss att känna oss lite fel/osynliga/oviktiga i våra roller som föräldrar. Huvudpersoner var vi ju såklart inte då det var dop - men vi tyckte väl oss ndå ha ganska stor "rätt" att tycka till om vår egens dotters dop 
Det är väl mest sådan som skulle få mig att "dra öronen" åt mig lite
Jo jag har varit med om präster som det känns som de bara läser ord utan någon mening, och då är jag ändå själv troende. Det kan vara att de läser entonigt eller bara "messande"..
En till präst skrev 2009-02-28 22:37:55 följande:
