Fördelning i hemmet?

Det var inte min mening att skapa en religiondiskussion här, kanske ska vi inte kapa tråden över ett par situationstecken.

MV85: Hade en intressant diskussion med en kvinna som är hemmafru med tre barn. Hon upplevde ofta att folk ansåg sig ha en rätt att kritisera hennes val av livsstil eftersom det ansågs vara "synd om henne" och att de levde ojämnställt och dessutom påpekade en del att de var dåliga förebilder för deras barn. Något hon själv inte håller med om eftersom valet var hennes och inte påtvingat av hennes man.

Känner igen mig lite för de flesta anser sg ha rätt att yttra sina åsikter om homosexualitet utan att jag inbjudit till diskussion eller ens tagit upp ämnet.

Inget fel med att vara hemmafru eller hemmamake så länge man trivs med det och mår bra. Meningen med livet är ju knappast att göra karriär. Ser, längre fram i livet, fram emot att vara hemma och skriva och ta hand om barn och hem :)

JustMeAndMyLove: Jag är inte hemma av eget val, men inte heller pga hans.
Jag är hemma pga att min rygg vissa dagar binder mig till sängen, medan jag andra kan må helt okej..
Med andra ord, jag är hemma pga sjukskrivning - inget annat.

Även om jag mycket väl kan tänka mig att vara hemmafru, utan att någon skulle behöva tvinga mig till det.. Ta hand om barnen o den biten är det dock inte frågan om för oss då vi inga barn vill ha

Det tror jag är ett bekymmer för många, att det inte anses "okej" ut jämställdhetssynpunkt att vara hemma med sina barn, speciellt om man är kvinna.

Själv har jag ingen önskan att göra så själv, men om någon annan väljer det så har jag inga problem med det.

Däremot har en nära vän till mig (en s.k. karriärskvinna) råkat ut för att vissa "hemmafru-mammor" verkar vilja klanka ner på henne som mamma, eftersom hon bara var hemma med sitt barn ett halvår innan hon började jobba, och sedan lät maken vara pappaledig. Hon är hemsk som hela tiden har köpebröd, inga hembakade bullar, att hennes barn "bara" får möjlighet att leka med andra barn på dagis (eftersom hon och hennes man pusslar med sina arbetstider så att hon lämnar på morgonen och han hämtar på eftermiddagen för att barnet ska få vara hemma så mycket som möjligt). Och hon kom gråtandes till jobbet när en annan mamma fått reda på att hon skulle vara på tjänsteresa och därmed bortrest över natten, och komma hem efter barnets läggdags natten därpå, för det var ingen rolig harang hon fått höra då...

Dessa hemmafruar undrar jag om de har valt det själva, eftersom även de har svårt att acceptera att andra har valt annorlunda...

Och för att komma litet on topic: Jag och min man har genom åren haft olika system, som samtliga har byggt på att vi ska bidra lika mycket till vårt gemensamma liv. När han extrajobbade under studierna så jobbade jag mer med vårt hem, eftersom mitt schema var svårt att kombinera med extrajobb. När han jobbar i princip varje ledig stund med vårt hus, så försöker jag göra detsamma, på min front, utöver att jag tar fullt ansvar för vårt befintliga boende - mat, städning, tvätt m.m. När vi pluggade/jobbade båda två så fördelade vi litet efter intresse. Men en grundprincip var "den som inte lagar mat får diska". Städning delade vi på. Tvätt har jag alltid tagit hand om eftersom 90 % av tvätten är min, så huvudansvaret är mitt. Men det innebär alltså att jag kan säga till honom att han ska tvätta om jag inte är hemma, inte att jag gör allt...

Tyvärr är jag ganska slapp med hushållsysslor..
Är egenföretagare och jobbar hemmifrån och jag ägnar inte dagarna åt att pyssla hemma bara för att jag går hemma..även om det hade behövts!

Min sambo lagar all mat, vilket han gärna gör och är väldigt duktig på. Han diskar (diskmaskin). Han tvättar då jag är allergisk mot tvättmedel, men jag viker och stryker tvätten. Jag småplockar och "röjer" och han dammsugar. Han handlar påväg från jobbet. Vi går ut med hundarna nästan lika mycket och jag är den som sköter ekonomin.

Hmm, känns som om jag inte gör så mycket faktiskt..

MEN! Jag kan känna mig ganska slapp när det gäller hushållet men jag tror att det skulle bli annorlunda om vi får barn. Jag ser mig själv som en hemmapysslande mamma under barnets 3 första år i alla fall!

Fattar inte hur kvinnor gjorde förr i tiden...? Eller ensamstående föräldrar...? Måste ha det riktigt skitigt hemma?

Fast jo förresten! De klarade både hem och barn på vad som måste varit ett rent magiskt sätt...

Och hade väldigt små förväntningar på "egen" tid, ena intressen osv.

Det har också skett en förändring i vad vi menar me att vara hemma med barn. Vi ägnar oss mer åt barnen nu än förr, då de i större utsträckning fanns med men inte var centrum för uppmärksamheten. det fanns väldigt lite av babysim, mammayoga osv då.

Jag är rätt säker på att min mammas generation krävde mer av sig själva vad gäller städning och bullbak än vad de som blir mammor nu gör. Man såg också annorlunda på hur ofta barnet skulle få tas upp om det grät, att få vaggas till sömns i famnen eller äta så ofta det begärde. Det ser mycket olika ut idag.

Därav den inte så ovanliga kommentaren"jaså, du skämmer bort honom sådär, det är inte så bra" Från den äldre generationen när man tex inte låter barbet "lufta lungorna" genom att skrika sig blå för att det är en halvtimma kvar till amningsklockan ringer...

Fast jag har ibland svårt att fatta hur kvinnor gör och får ihop det någon gång i någon tid.

Kan jag ju inte svara på som ju säkert förstår. Men att de inte lever efter Islam är ju uppenbart om de gör som du säger. Men svaret på din fråga har ju bara Allah.
Och ni har rätt, det var onödigt av mig att använda citationstecken öht, och jag ber om ursäkt.

Aj då, det lät inte lika trevligt :(
Har varit sjukskriven sen Juni 2008 pga hjärtfel. Klättrar på väggar snart. Ärligt talat så gör jag mindre hemma nu än när jag jobbade. Inte kul situation att vara i. Hoppas det finns någon lösning på ditt ryggproblem. :)

Det där har min mamma och en av mina systrar fått stå ut med. Kvinnor som chockas över att de lämnar barnen till pappan och åker på affärsresa eller till och med en weekend för sig själva. (De är båda egna företagare i krävande brancher)
Jag tror inte på att mamman är den viktigare föräldern eller att en förälder överhuvudtaget kan kalla sig för "förälder" bara för att de bidragit med det biologiska materialet som krävs för att skapa ett barn. Mår man inte bra av att vara hemma med barnen då mår nog inte barnen bra av att man är hemma heller...

Nej, det kan jag inte påstå att det är... men förhoppningsvis ska naprapaten få ordning på den - där konventionell läkekonst misslyckas kanske den alternativa kan lyckas? Vem vet?

Det är alla gånger värt att prova. Jag själv har botat min tinitus med akepunktur, något jag aldrig trodde skulle vara möjligt. Även ryggen har blivit bra efter akepunktur kombinerat med rätt täning som jag la upp med en sjukgynast :)
Vill dock varna för dyra homopatmediciner som man tyvär ofta stöter på ute på marknaden för alternativ medicin. Vi skickade själva in en "medicin" på labb och de bestod av socker och karamellfärg. ca 500 kr i månaden hade mamma lagt på dem i 3 månader.

Säger inte att ingen av dessa medel/mediciner fungerar men det är värt att vara lite skeptisk :)

Han tror tack och lov inte på att lura på mig sådant, utan han masserar + rättar till kotor + hjälper mig med träningsprogram och övningar att göra hemma... så han tror mer på konventionella alternativa metoder eller hur man ska förklara det :)

Jo vet precis hur du menar :)
jag har varit sjuk haft nervproblem sen ca 5 års ålder och varot till både healers, akepunktörer, heliga indianmän och gud vet vad.
Ärligt talat så hitta jag svaret på de flesta problemen i vanlig psykosyntestherapi. Insåg att mycket av smärtorna var kopplat till spänningar och stress och förträngda minnen. Otroligt vad det psykiska, mentala och fysiska är nära länkat. Sen är dte mycket Akepunkturen som hjälpt och när det psykiska blev bättre så orkade jag ta tag i kost och motion på ett annat sätt och det gjorde otroligt mycket :)

Skönt när man får det att fungera
Själv har jag problem med låsningar i kotor, nerver i kläm och diskar som bråkar... Så det är lite av varje, vilket satt läkarna på pottkanten litegranna!