Fördelning i hemmet?

Viktigast av allt tycker jag är att man båda känner sitt ansvar för hemmet, och att man fördelar sysslorna på ett rättvist sätt. Just nu jobbar vi heltid båda två (maken t om lite mer än så), vilket innebär att vi gör lika mycket hemma. Under de perioder då han jobbar mer än heltid gör jag mer hemma.

Han: lagar all mat, fixat med bilen, städar badrummet.
Jag: diskar, tvättar, sköter hushållsekonomin.
Vi delar på: matinköp, dammsugning och kattlådan

Baby S skrev 2009-01-25 18:18:03 följande:

Det är helt sant, men att säga att han "hjälper till" är att se det hela på fel sätt.

Eller att märka ord? Vad vet jag....... Om man själv från början gör mer hemma av t.ex tidsskäl så skulle jag nog också kunnat använda mig av de tydligen helt felaktiga orden för att beskriva min mans insats då barnen kommer.
Men jag fattar vad du menar. Han har ju såklart lika stort ansvar för tvätten, disken och badrummet som jag har...

Båda bör ha lika stort ansvar för det gemensamma och lika stor möjlighet till egen tid.

Baby S skrev 2009-01-25 18:34:43 följande:

Precis! Jag tycker inte att det är att märka ord. Kvinnor har under årtionden kallat det för att mannen hjälper till och jag tror att det sätter en bild av hur det borde se ut (dvs kvinnan är huvudansvaret och mannen hjälper till när han kan).

Jag håller med om att det inte bara är en könsfråga. Jag slutar tidigare och tar därför ett större ansvar för handling och matlagning på vardagarna. Det viktigaste är ju att man inte känner att man springer runt och fixar markservice när den andra sitter och glor på TV, eller hur?

anne på grönkulla skrev 2009-01-25 18:38:31 följande:

Hur då? Om man jobbar olika mycket funkar inte det tänket.

Nej verkligen inte, då skulle han nog få sig en smocka tror jag.. Så jävla kul är det ju inte att skrubba toan varenda gång.

Varför inte? Visst kan man välja att den ena jobbar mer för lön och den andra lägger mer tid på hushållet och det fortfarande är rättvist fördelat för just det paret. Det gäller bara att fundera på hur man värderar olika sorters insatser så det blir rimligt lika fördelat.

Men åtminstone jag skulle inte ställa upp på att bara för att jag tog mer ansvar för hushåll och barn så skulle jag få mindre fritid, mindre chans att gå o träna eller mindre chans att träffa vänner. Hus o hem är min insats i det gemensamma isåfall, inte mitt fritidsintresse... På samma sätt är jobbet inte mitt fritidsintresse.

Jag tror inte ett dugg på att saker och ting kan förändras...speciellt inte när man får barn och därmed ännu mindre tid till hands...

Bättre att göra klart i början av förhållandet hur man funkar.
Jag skulle till exempel aldrig stå ut med att göra allt själv för jag är inte ett dugg road av hushållsarbete. Det är inte han heller. Men ändå blir det gjort för vi hjälps åt.

Men ibland har vi lite olika åsikter om vad som behöver göras...då skriver jag en lista åt honom.. funkar bra!

Så gör vi också. Vi gör ungefär lika mycket hemma, är ganska ordningsamma båda två. Hos oss är det dock också mannen som plockar och bäddar. Däremot hatar jag att dammsuga så det gör han. Oftast är det han som plockar, dammsuger och dammtorkar medan jag tar köket och badrummet. Matlagningen får tyvärr jag stå för, eftersom blivande maken både är totalt okunnig och oengagerad. Men då tvättar han, samt städar garderober, plockar och röjer mycket mer så det känns ändå helt rättvist. Just ja, han är en fena på ekonomi och göra kalkyler i excel också, så även om jag har koll är det mest han som sköter räkningar, räntor, skatt och sådant. Superskönt!