Fördelning i hemmet?

Mmmm, fast om man som jag t.ex tar mest ansvar för hemmet eftersom jag har den tiden medan min man jobbar mycket, när jag då hypotetiskt sett skulle få barn och bli mammaledig skulle jag vara bokstavligen mammaledig, inte städa-hemmet ledig, så min man skulle alltså tvingas "hjälpa till" mer hemma trots att han fortfarande kommer jobba lika mycket.

Baby S skrev 2009-01-25 18:51:37 följande:

Ja det kan ju du tycka...men tror du att han tycker det?

Givetvis

Jag ser vad du menar. Men jag tänker mer på en situation om ni senare bestämmer er för att du ska jobba mindre (deltid kanske) och ägna dig åt hem o barn mer för att han ska tjäna mer pengar och jobba mycket mer för lön. Eller ännu mer om ni båda jobbar heltid, ska hela ansvaret för hushåll och barn vara ditt då medan han får fritid? det är såna fördelningssituationer jag tänke rpå när jag målar upp exemplet.

Och jag tycker inte att någon vuxen "hjälper till" i sitt eget hem, precis som ingen "passar" sina egna barn.

Baby S skrev 2009-01-25 18:51:37 följande:

Jag tror faktiskt att jag tycker att den som är hemma ska göra mest där...Oavsett man har barn eller inte.

anne på grönkulla skrev 2009-01-25 18:58:14 följande:

Nej, varför skulle det behöva bli så? Varför skulle mannen få mer fritid än jag? Det är ju inget krig som försiggår hemma hos mig iallafall. Jag vet vad jag har för rättigheter
Men vad tröttsamt att det hakas upp sig sådant på detta "hjälpa till". Skulle man säga "ta mer ansvar" skulle ni väl ifrågasätta att han då inte tagit ansvar alls från början eller vadå?
Nej, det är inga problem hemma hos mig åtminstone vare sig det gäller könsroller eller rättvisa

Tror du inte att det kan bli lite svårt när du i verkligheten då har ett spädbarn att ta hand om samtidigt...? Hmm, det tror jag iallafall

Hm, jag har väl en lite mer positiv syn än så och tror på utveckling och förändring. Visst kan det vara svårt att "lära gamla hundar sitta" och i grund och botten har man ju sin personlighet och sina värderingar. Fast jag tycker t.ex. att det är mycket som har förändrats under vårt förhållande. Vissa "problem" som fanns tidigare har försvunnit eller blivit mycket bättre, medan andra problem har dykt upp.

Jag tycker att det är viktigt att tidigt i förhållandet ta reda på om man har liknande syn på t.ex. jämlikhet och att man faktiskt har ett gemensamt ansvar för t.ex. hemmet. Sen kan det av olika anledningar vara så att man i perioder bidrar olika mycket och kan då behöva prata om huruvida båda tycker att det är ok, om den som bidrar mindre så att säga har "legitimt skäl" (t.ex. mer arbete eller annat åtagande under en period, sjukdom, att man är allmänt ur gängorna ett tag, etc.). För om det bara handlar om att man har fastnat i dåliga mönster så behöver båda fundera på hur man kan hjälpas åt att bryta det. Har det t.ex. funnits legitimt skäl under en period att ha en ojämn fördelning, men man sen återgår till det "normala", så kan det ju vara svårt att bryta den ojämna fördelningen för att man vant sig att göra på ett visst sätt.

Good for you! Nej inte hos mig heller, men jag ser det ofta hos andra. Ofta hos folk som säger "hjälpa till" om den ena partens ganska halvhjärtade ansvarstagande för vissa gemensamma grejer, tyvärr.

Baby S skrev 2009-01-25 19:05:27 följande:

Vi fördelar jämt. För att göra det så lätt som möjligt har vi schema, hehe.
Inte för att vi har svårt att komma överrens utan helt enkelt för att vi båda har himla svårt med rutiner och mår dåligt när vi tappar greppet på vardagen.

Schema är helle rinte stenhårt utan vi ser bara till att allt blir gjort ocftast gör vi det mesta tillsammans ändå. Med fem djur blir det en hel del mat som ska göras till dem, lådor att mocka, långpromenader som ska gås och liknande.

Sen att vi är två tjejer tycker folk borde göra det så himla mycket lättare men det är bara en myt.