Varför?

Fast poängen är att jag inte kan kräva att bli fullvärdig medlem i baptistkyrkan, trots att jag tror på samma Gud. På samma sätt kan det mycket väl vara för homosexuella, beroende på trossamfund. Då menar jag att man inte har någon inneboende rättighet att bli fullvärdig medlem. Kristna homosexuella får givetvis vara medlem i Svenska kyrkan. Men det är inte självklart att man därmed har rätt att ingå äktenskap i kyrkan.

Att homosexualitet är en del av ens personlighet spelar egentligen ingen roll. Många saker är del av ens personlighet. Många saker som trossamfund och sekulära människor anser vara fel är likväl del av ens personlighet. Anser man att utlevd homosexualitet är fel är det alltså handlingen man syftar på och det är tanken att man inte handlar i enlighet med allt i sin personlighet som motiverar att man anser att det går utmärkt att vara kristen och homosexuell, men inte utmärkt att vara kristen och handla i enlighet med sin homosexualitet.

Att Svenska kyrkan tillåter att präster välsignar ingångna partnerskap tror jag är ett exempel på hur Svenska kyrkan fortfarande styrs av politiker. Fortfarande är en överväldigande majoritet på kyrkomötet partipolitiker vilket som sagt är en konsekvens av att man vid skilsmässan från staten inte ville att Svenska kyrkan skulle få börja om från scratch, utan man ville behålla den politiska kontrollen över Svenska kyrkan. Därför är det som regel ganska stor skillnad mellan vad "fotfolket" i Svenska kyrkan tror och tycker jämfört med vad kyrkomötet tror och tycker. Det är därför en del fotfolk önskar att Svenska kyrkan minskar i antalet medlemmar för att på så sätt underminera intresset att ha Svenska kyrkan som en politisk arena.

Ett äktenskap är ett äktenskap med vissa rättigheter och en viss syn osv, både inom religionen (då inte rättigheterna) och rent juridiskt.
Varför -skilja- på äktenskap och partnerskap när det i grunden är samma grej -två som älskar varandra lovar att göra så tills döden skiljer en åt osv...

Vad är det med ett parnerskap som är så stor skillnad att vi inte ska kalla det äktenskap och således -skilja- dem 2 åt i lagens ögon OCH religionen.

Ja, att vilka som får ingå borgerligt äktenskap bestäms av "samhället". Där är vi överens.

Jag förstår din syn på tron. Vad jag menar är att det visst finns människor, ganska många skulle jag tro, som anser att det också är en trosfråga, eftersom man inte anser det vara okej att medvetet och upprepat begå samma "synd" om och om igen. Det är ju en av grundpelarna beträffande synd och förlåtelse och en överväldigande majoritet av kristna samfund, och icke-kristna också för den delen, gör samma bedömning. Det blir då ganska missvisande att tala om att det är fråga om enskilda individer, när det snarare är tvärtom. Följaktligen är det inte alls orimligt att göra motsvarande bedömning av utlevd homosexualitet som av barndop vs. vuxendop.

Att ett borgerligt äktenskap kan se ut hur som helst är jag helt med på. Det ifrågasätter jag inte. Det är upp till samhället att bestämma hur det ska se ut. Hur kyrkliga äktenskap ska se ut, bestämmer de enskilda trossamfunden. Det har ingenting med lagstiftningen att göra. Svenska kyrkan liksom alla andra trossamfund får bestämma själva vad de tror på. Eller vill du återgå till en statskyrka?

Jo, det är irrelevant, just för att trossamfunds tro inte regleras av lagstiftning och inte heller ska det. Det enda trossamfund vars tro regleras i lagstiftning är Svenska kyrkans, och det beror som bekant på att partipolitiker inte törs låta Svenska kyrkan vara ett trossamfund som alla andra.
Nej, jag förstår inte vad du försöker säga angående katolska kyrkan. Att det faktum att dess huvudsäte finns i Rom gör att den är så svår att förändra till svensk lagstiftning att det inte är värt det..?
Eller är det så att du i likhet med många andra särskiljer just Svenska kyrkan från alla andra trossamfund och egentligen vill att Svenska kyrkan ska vara statlig?

Tycker inte att det är missvisande, då jag talar om enskilda inte enstaka. Jag förstår vad du menar med syndbegreppet och allt det, men det är inte gemensamma ställningstaganden från hela samfundens sida, utan samtal, debatt och diskussioner pågår även inom kyrkornas väggar i den här saken, medan synen på dopet är själva grundorsaken till att baptiströrelsen startades. Därför väger de frågorna inte lika anser jag.

Det förs ju diskussioner om dopet inom baptistkyrkan också. T ex om man ska tillåta barndöpta som lever i sitt dop som vuxna, eller om man helt enkelt inte ska räkna det dopet, oavsett om man lever i det eller inte. Så riktigt så enkelt är det inte vad gäller den frågan heller.

Vad jag menar, och som jag tror att du förstår, är att man inte kan kräva medlemskap i något trossamfund. Det är ingen rättighet att vara medlem i ett trossamfund, lika lite som det är en rättighet att vara medlem i muslimska församlingen eller i IFK.

Det är klart att det diskuteras om dopet, det är väl ett friskhetstecken så länge det diskuteras och finns frihet att ifrågasätta både det ena och det andra i det samfund man är medlem i. Även hela samfund ändrar ju form och tar nya vägar under tidens gång. Flera har ju under de senaste åren slagit sig ihop istället för att hålla på gamla skillnader.

den dag man inte får tycka och tänka börjar det lukta sekt istället för samfund. Hela judendomen, som den kristna tron direkt bygger på och delar första delen av skrifterna med, har en väldigt lång tradition av att man SKA diskutera.

Det är i de samtalen som nya tankar kan väckas och man har chansen att testa sina egna ståndpunkter och fråga sig själv vad de egentligen bygger på. Tyvärr grundar de sig ibland mer i på rädsla än de vilar på rättfärdiga grund.

Jag tycker det är sorgligt om någon ska stängas ute för att någon annan påstår sig leva mer rättfärdigt än han/hon.

För förutsättningen för att utestänga någon med motiveringen att den är en syndare, kräver i mina ögon isåfall något ganska otroligt nämligen:

Man måste själv vara syndfri för att få komma inför guds ansikte.

Detta står i direkt motsats till det budskap Jesus -alla samfundens huvudperson- kom med.

Han som åt med syndarna, trots kritiken.

Han som sa att den av er som är utan synd, kasta första stenen.

Han som fann det nödvändigt att betala med sitt liv, för att lösa oss alla, var och en från vår egen ofullkomlighet, eftersom han såg att det var något vi inte kunde klara själva.

Han som sa att vår längtan till Guds fadershjärta är enda vägen till frid med oss själva och räddning från att gå vilse.

Det är HELT otänkbart i mina ögon, att han skulle visat någon på dörren eller förklara honom/henne ovärdig som medlem av sin kyrka när den personen i sitt hjärta bekänner Honom som den Guds son han utgett sig för att vara.

Om man sedan är totalt misslyckad som människa i alla andras ögon, borde inte spela någon så stor roll att andra människor tar sig rätten att sålla godkända och underkända hit och dit. Gör man det ska man samtidigt ha väldigt klart för sig risken att den Gud man bekänner kanske inte håller med...

Det är klart att det diskuteras om dopet, det är väl ett friskhetstecken så länge det diskuteras och finns frihet att ifrågasätta både det ena och det andra i det samfund man är medlem i. Även hela samfund ändrar ju form och tar nya vägar under tidens gång. Flera har ju under de senaste åren slagit sig ihop istället för att hålla på gamla skillnader.

den dag man inte får tycka och tänka börjar det lukta sekt istället för samfund. Hela judendomen, som den kristna tron direkt bygger på och delar första delen av skrifterna med, har en väldigt lång tradition av att man SKA diskutera.

Det är i de samtalen som nya tankar kan väckas och man har chansen att testa sina egna ståndpunkter och fråga sig själv vad de egentligen bygger på. Tyvärr grundar de sig ibland mer i på rädsla än de vilar på rättfärdiga grund.

Jag tycker det är sorgligt om någon ska stängas ute för att någon annan påstår sig leva mer rättfärdigt än han/hon.

För förutsättningen för att utestänga någon med motiveringen att den är en syndare, kräver i mina ögon isåfall något ganska otroligt nämligen:

Man måste själv vara syndfri för att få komma inför guds ansikte.

Detta står i direkt motsats till det budskap Jesus -alla samfundens huvudperson- kom med.

Han som åt med syndarna, trots kritiken.

Han som sa att den av er som är utan synd, kasta första stenen.

Han som fann det nödvändigt att betala med sitt liv, för att lösa oss alla, var och en från vår egen ofullkomlighet, eftersom han såg att det var något vi inte kunde klara själva.

Han som sa att vår längtan till Guds fadershjärta är enda vägen till frid med oss själva och räddning från att gå vilse.

Det är HELT otänkbart i mina ögon, att han skulle visat någon på dörren eller förklara honom/henne ovärdig som medlem av sin kyrka när den personen i sitt hjärta bekänner Honom som den Guds son han utgett sig för att vara.

Om man sedan är totalt misslyckad som människa i alla andras ögon, borde inte spela någon så stor roll att andra människor tar sig rätten att sålla godkända och underkända hit och dit. Gör man det ska man samtidigt ha väldigt klart för sig risken att den Gud man bekänner kanske inte håller med...

Oj, det blev dubbelpost! ursäkta! Det var verkligen långt nog ändå...

Fast det är en annan diskussion. Fortfarande har trossamfund självklar rätt att bestämma vad de tror i sitt samfund. Det finns mängder av trossamfund som jag tycker tror och har idéer som är helt uppåt väggarna, men jag kommer aldrig försöka inskränka religionsfriheten och kräva att de ska tro som jag för att jag vill vara medlem. Katolska kyrkan tillåter inte kvinnliga präster. Nähä. Det är ju trist. Men det är inte mitt problem, det är deras. Det står mig fritt att välja ett annat trossamfund som bättre stämmer överens med min tro och mina värderingar. Jag förstår faktiskt inte varför man vill vara medlem i ett trossamfund som inte delar de grundvärderingar som man själv har. Och jag vidhåller att de krav som ställs på Svenska kyrkan inte alls ställs på andra trossamfund.

Nu spekulerar jag bara, (och dessutom älskar jag att leka Djävulens Advokat ) men jag tror att en del samfund skulle hysa invändningar mot ditt (Passionsblommans) inlägg ovan på grundval av:

Joh 8:11 Hon svarade: "Nej, herre." Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer."

Det är just den där sista biten som är intressant. Ja, det centrala i kristendomen är att Jesus friköpt mänskligheten från våra synder och gett alla en fribiljett till evigt liv genom att tro på honom, men innebär det att man kan utföra syndfulla handlingar hursomhelst? Äktenskapsbryterskan förläts förvisso av Jesus, men blev också uppmanad att inte göra om det, "synda inte mer". Hur blir det då i en församling där homosexualitet ses som en synd? Jag vet att en del samfund tolererar homosexuella personer men inte homosexuella handlingar, är man homo ska man då alltså avstå ifrån att leva ut sin sexualitet, vilket annars kan leda till uteslutning ur församlingen. Sen förstår jag som du inte hur man kan rangordna synder, men det är upp till er kristna att besluta om hur ni vill göra med den saken.

Jag trodde det var det som var diskussionen. det verkar dessutom pågå flera samtidigt. jag har aldrig sagt något om krav på svenska kyrkan eller att man ska kunna kräva medlemskap. Däremot håller jag inte med om att församlingarna i samfunden gemensamt skulle aanse att det är en synd att vara homosexuell. Vissa anser det. kanske tillochmed många, men det är fortfarande inte en av grundpelarna i tron. Jag tror dessutom att liksom synen på skilsmässa luckrats upp, kan synen på homosexualitet också göra det. Människorna i kyrkan hör ju faktiskt i hop med det samhälle de lever i , och synen på homosexualitet har ju förändrats rätt mycket de senaste åren. Även om vi inte kommit så långt som jag skulle önska.

Jag hävdar fortfarande att man kan vara homosexuell och kristen och att det inte innebär att man tvingar någon annan att ändra sin tro. Det är inte möjligt att söka sig dit det bättre passar, då diskussion och åsikter i ämnet finns överallt. jag skulle heller aldrig få för mig att kräva ditten eller datten av något samfund, annat än ömsesidig respekt och att slippa bli kränkt. något som tål atttänkas på blad människor som ibland blir ganska outhärdliga i sin självrättfärdighet. i alla möjliga samfund.

Hammerman.. ja, visst skulle den kritiken säkert som amen komma. det är jag övertygad om. Men detkvsrstår som ett faktum att jesus hellre friade än fällde, och för egen del har jag svårt att se varför vi människor sak ta på oss jobbet att döma, när han innan himmelsfärden sa"ett nytt bud ger JAG er-älska varandra"

Jag väljer att försöka leva mitt liv så gott jag kan och lämnar åt Gud själv att göra upp med synden och syndarna som han anser ämpligt...

(bara om någon förgriper sig på mitt barn eller något liknande gör jag mig beredd att göra upp den räkningen alldeles själv...)

Fast jag har inte ifrågasatt att man kan vara kristen och homosexuell. Vad jag har ifrågasatt är att man har rätt att vara medlem i trossamfund.

passionsblomman skrev 2008-11-28 22:28:20 följande:

Ja, det betyder att man inte ska drivas av samma begär som "världen" utan sträva mot att leva Gudslikt, att följ kärlekens och förlåtelsens väg istället för allt det andra som är drivkraafter i samhället. Det är inte samma ssak som att man inte formas som människa av det samhälle man lever i och man uppmanas ju också att leva i den, men som sagt inte av den, dvs inte låta tex girigheten efter pengar styra en. Det hAR faktiskt hänt en hel del även inom kyrkorna undr åren i fråga om vad som "tillåts" och så vidare.

Jag gör mig inte till språkrör för alla församlingar och samfund här, och politiken verses Svenska kyrkan är jag inte så insatt i på närmre håll.

Jag hoppas dock att det faktum att homosexuella får vara medlemmar i Svenska kyrkan, kommer sig av att kyrkan som helhet vill ha det så, även om enskilda medlemmar inte håler med. det är ju isåfall fritt för dessa medlemmar att byta samfund, lika väl som att den homosexuelle,skulle göra det. jag har fått uppfattningen att Svenska Kyrkans ståndpunkt är att man är medlem även som homo. Det tycker jag är bra.

Du förstår mig inte alls märker jag.... Jag ska försöka formulera mig på annat sätt.

Islam t.ex beskylls för att rättfärdiga misshandel på kvinnor. Vad det egentligen står i Koranen beror på vem som säger/läser för även där är en tolkningsfråga. MEN du får ändå inte genom svensk lag slå någon!

Du får inte diskriminera i Sverige, det är lag. Men ändå så gör man det genom att kalla partnerskap olika från äktenskap.

Jag disktuerar inte mer vad katoliken och protestantismen baserar sig på och hur det präglat lagarna osv. Det är stängt där nu för mig för jag märker att du inte vill tänka åt det hållet ändå, vilket du har full rätt till!!

Tråden handlar om VARFÖR är det skillnad på partnerskap och äktenskap och enligt mig är det för att lagen i sig tar hänsyn till religionen, men religionen tar inte hänsyn till lagen.

vill tillägga att ordet 'synd' kommer från grekiskan och betyder mer bokstavligt 'att missa sitt mål', inte att göra fel.
Läs boken 'A new Earth' av Eckhart Tolle. Detta och mycket mer religion-nära kommer man in på efter bara 20sidor! För övrigt är boken skitbra!

en fundering till....alla citerar Gud i religionen, men ärligt talat så har INGEN någon aning om vad Gud bokstavligen tycker och säger då h*n är ingen människa. Biblen skrevs av människor och vi vet allihop att vi som varelser inte är dem bästa på att återberätta.

Präster ska väl ha rätt till sin åsikt precis som alla andra, men även ska dem, som alla andra följa lagarna och inte diskriminera. Det är enligt präster själva upp till Gud att döma, så varför ska dem då neka ett homo-par en vigsel? Om lagen tillåter det, som sig bör! så anser jag att man får finna sig i lagen. Precis som jag får göra med allt skit som jag inte håller med om personligen i vårt samhälle.

Du menar att staten diskriminerar när staten skiljer mellan äktenskap och partnerskap?

Det är då en fråga för staten att reglera. Inte för trossamfund. Precis på samma sätt som katolska kyrkan själv bestämmer om de vill tillåta kvinnliga präster eller inte. Det är inte en statlig fråga. Det är en religiös fråga.