Varför?

Det jag har diskuterat i denna tråd har varit det faktum att homosexuella inte får ha ett -äktenskap- utan ett -partnerskap- precis som att det är annorlunda från ett hetro-par...!
Om lagarna INTE varit präglade av religion så hade det -förmodligen- varit samma ord och rättigheter i dem två.
Det är det som jag baserat alla mina inlägg på. Sen vem som har rätt och fel bryr inte jag mig om, jag har min åsikt och vill debattera så jag kan förbättra min åsikt (eller ändra om det så är fallet, men inte denna gång! )

Att skilja på homo-par och hetro-par är diskriminering enligt mig. Alla ska ha rätt till att
-gifta sig in i ett äktenskap
-låta bli att gifta sig
-gifta sig enligt den tro individerna har
OCH samtidigt ha samma rättigheter enligt lag vare sig man är svart, brun, homo eller hetro, man/kvinna, svensk/utländsk osv osv.

Sverige kallas jämnställt, men det ÄR inte det.

vill bara tillägga att det är en viktig fråga att ta upp, så även om jag förstår att man kan bli trött på debatten osv, så är det fantastiskt att folk säger vad dem tycker!!! Så sluta inte med det för fan!!

För att veta vem som har rätt eller fel, beror på vilken sida man står på, så vad är sant egentligen?

Ja, det är irrelevant. Det är fortfarande det enskilda trossamfundet som bestämmer vilken tro man har. Om det sker i Rom eller i Säffle är ovidkommande.

Vad menar du att homosexuella inte kan välja?

Fast då säger du samtidigt att någon annan än trossamfundet självt ska bestämma vilken tro de ska ha. Annars faller hela idén om att man inte ska påtvinga någon att viga homosexuella. Det förutsätter ju att trossamfundet är överens om att de tror att det är riktigt med samkönade äktenskap.

Ja, om man delar tron som ett samfund står för. Men precis på samma sätt som att jag aldrig kommer att få bli fullvärdig medlem i baptistkyrkan utifrån deras dopsyn, så är det inget anmärkningsvärt om en kristen homosexuell inte får bli fullvärdig medlem (om man med fullvärdig menar rätt att gifta sig) i ett trossamfund som inte delar tron att samkönade äktenskap är riktigt. Då hittar man ett trossamfund som stämmer överens med den tro man har eller så startar man ett eget. Svårare än så är det inte.

Äktenskapet i kyrkan är religiöst. Det borgerliga äktenskapet är inte religiöst. Att kräva att staten utför samkönade borgerliga äktenskap är en sak. Att kräva att trossamfund ska göra det, är en helt annan.

Jag, m fl, önskar att trossamfund överhuvudtaget inte ska ha vigselrätt. Jag har diskuterat den frågan ihärdigt med politiker från i stort sett alla falanger och tro det eller ej - men det är de som inte vill skilja kyrkan från staten, inte kyrkan. Det är de som vill att Svenska kyrkan ska behålla vigselrätten. För ett bröllop i kyrkan "är så fint".

Så innan du öser ur dig om "religion" kanske du ska ta ett snack med dina stolpskott till lokalpolitiker och fråga dem vad de tycker om att trossamfund inte ska ha juridisk vigselrätt.

Nä, jag menar att man ska få vara medlem. Vigsel lutar jag mer och mer åt att man bör ha som en juridisk handling utanför trossamfunden. Jag tror också att det kommer att bli så. Där ser jag det som självklart att vigsel mellan samkönade ska vara likvärdigt med heterosexuella äktenskap. Välsignelse i kyrkan får man ju redan som homosexuell väl? Det blir ju sedamera en sak för varje samfund att ta ställning till , ifall själva vigselincitamentet övergår till att bli statlig.

Fortfarande är ju inte homosexualitet en trosåskådning, utan en läggning, och man borde få vara troende och homo samtidigt, även om jag inser problematiken med syndbegreppen. De tror jag dock faktiskt förändras över tid.

När mina föräldrar skilde sig tex, blev de uteslutna ur sin församling, för den sakens skull. Så är det inte längre i det samfund de var medlemmar i. Jag är glad att konstatera att kyrkan-som ju består av människor-inte är alldeles statisk, utan utvecklas och förändras .

Tycker du att jag ska få vara medlem i baptistkyrkan trots att jag inte lever upp till deras kriterier för medlemskap?
Det finns en ofantlig mängd trossamfund, kristna och icke kristna. En klar majoritet av dem förhåller sig tveksamma eller negativa till att homosexualitet går att förena med respektive tro. Många kristna trossamfund menar att det är fråga om handling, och inte läggning, varför det går utmärkt att vara homosexuell men inte "leva ut" sin homosexualitet. Så att vara medlem i ett kristet samfund kan gå utmärkt, medan det är värre med kravet om att få ingå äktenskap. Det finns förstås trossamfund där det inte går utmärkt alls att vara homosexuell även om man inte "lever ut" sin homosexualitet.

Vad gäller "utveckling" så bygger som regel en religiös tro på att man håller tron för sann och därmed också vissa grundläggande saker för sanna. Tron blir då inte något som "utvecklas" i den bemärkelsen.

Vad jag tror att kraven på Svenska kyrkan bottnar i är att väldigt många, kanske framför allt icke-kristna, är så vana vid att Svenska kyrkan finns som koncept, även om de inte är aktiva i den. Det är konceptet som man vill åt och som man då vill ska vara till för "alla", som om Svenska kyrkan är något annat än ett trossamfund. För det går inte att sticka under stol med att inga röster höjs för att andra trossamfund i Sverige ska tillåta samkönade äktenskap. Man särskiljer Svenska kyrkan från alla andra trossamfund av gammal ohejdad vana.

Jag tycker att man ska få vara medlem i Svenska kyrkan precis som man också får.
Jag tycker vidare att äktenskap bör kunna ingås som en juridisk angelägenhet, helt utanför kyrkans väggar.
jag har fått uppfattningen att Svenska kyrkan som trossamfund redan beslutat att man välsignar även homosexuellas relation, och då har man ju redan accepterat att läggningen levs ut, kan man väl sluta sig till.

Angående grundpelarna i den kristna tron och andra, menar jag naturligtvis inte att man ska urvattna tron genom att göra kyrkan till ett kappvändande mähä-viklket jag tror du förstår. Däremot förändras vi människor och vårt förhållningssätt över tid. Det innebär att kyrkan naturligt också gör det. Det kan svänga både mot "friare" och "strängare" tolkningar av den heliga skrift man vill hålla sig till.

Att hela tiden ha en dialog och föra samtal inom och mellan samfund tror jag är viktigt för att tron ska hållas levande och vara förankrad i vår verklighet.

Fortfarande hoppas jag att även homosexuella kristna ska kunna känna sig helt och hållet välkomna och få vara sig själva på fler och fler ställen i vårt samhälle. Även i våra kyrkor. Jag ser inte att de inte uppfyller kriterierna. Det är mycket som räknas upp som synd och som tidigare satt människor i skampåle utanför kyrkorna. Idag sitter inte kvinnor som fött "oäkta" barn där längre, så syndiga de än utmålats som. Jag tror och hoppas att samma förändring kommer för homosexuella.

Slutligen vill jag påpeka att synen på vad dopet egentligen är, är verkligen ett grundfundment inom baptismen, och själva förutsättningen för att man ska betraktas som kristen i det samfundet om man ska hårdra det. Homosexualitet är det inte. Det hamnar snarare jämsides med utomäktenskapliga relationer och andra utsvävningar. Därför går det inte riktigt att jämföra.
Dopfrågan är en ståndpunkt. Homosexualiteten en del av ens personlighet.