• Hallonsylt

    pappaledighet

    Nu startar jag en tråd som kankse blir infekterad men jag blir så irriterad.

    Idag kan man läsa på Aftonbladet.se att S-kvinnorna lägger fram ett förslag om att lagstadga 5 mån. pappaledighet.
    Sedan intervjuar man några kända män som är pappor t ex Paolo Roberto www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,539987,00.html.

    Då säger två av männen (3 intervjuade) att det för många familjer är en ekonomisk fråga och att man därför ska låta familjen bestämma själv.

    Jag blir fövånad, ska man inte istället ändra ersättningsreglerna så att det rent ekonomiskt inte spelar någon roll vem som är hemma.

    Överhuvudtaget så tycker jag att det är märkligt att männen inte är hemma mer. Om man skaffar barn vill man väl vara hemma med dem, pappan också. Och som kvinna väljer man väl att skaffa barn med en man som man tror ska bli en bra pappa och då kan han väl lika gärna vara hemma halva tiden. Man ska ju inte vara hemma för att man själv tycker att det är mysigt och roligt utan man har ju ett ansvar att göra det som är bäst för barnet tycker jag. Jag har aldrig förstått varför det är så självklart att mamman är bättre för barnet. Och man behöver (kan man?) ju inte helamma hur länge som helst.

    Vi planerar hemma att skaffa barn nu och vår plan är att vara hemma halva tiden. Min sambo säger att han skulle bli gruvligt besviken om jag tog det ifrån honom och han bara fick någon enstaka månad. Och jag vill att barnet ska få lika bra kontakt med honom som med mig.

    Som ni hör så gör det här mig väldigt uppjagad, jag menar inte att alla familjer ska ha samma lösning, men att ibland så gör man nog saker av gammal vana. Ta inte det är som ett påhopp utan som en början till en disussion.

  • Svar på tråden pappaledighet
  • Fru Westin

    därför att det inte finns någon som helst anledning. Han KAN städa, men han gör det så fruktansvärt långsamt och kan inte fixa nåt annat samtidigt! Han klarar inte av att tvätta en tvätt, dammsuga och hålla reda på ett barn samtidigt! Dessutom skulle han vara på dåligt humör och vantrivas. är det inte bättre att han då får vara hemma de månader som han själv känner att han klarar av? Inte att han ska påtvingas fler än så.
    Dessutom så skulle jag bli galen om jag först skulle jobba en dryg heltid på jobbet och sedan komma hem till ett hus där allt är kaos och maken är trött och grinig. Barnet skulle det nog inte gå någon nöd på däremot

  • Secret

    Pa´sHeffaklumpan , jag håller med dig... Det som jag retar mig på är att de som är för lagstiftning anser att vi som är emot
    är undertryckta kvinnor som inte förstår hur egentligt förtryckta vi är + att vi är så mammsiga och egoistiska att vi vägrar släppa ifrån oss barnet så att pappa kan umgås med det.

    Jag vägrar att min familj ska tvingas till vissa saker bara för att vissa vill statuera ett exempel för framtida generationer + att visa för omvärden hur jämställt Sverige är.
    Jag hävdar att jag och min man är de enda personer som har rätt att bestämma angående hur vi vill leva vårat liv.

  • titioo

    fru Westin.

    Jag hoppas att han inte har ett krävande jobb där han tvingas hålla reda på många olika saker samtidigt. Inget chefsjobb eller planering eller nåt sånt...

    Ingen är väl bra på sånt som man inte har fått öva sig på?

  • Fru Westin

    hm...han har övat regelbundet i de drygt 4 år som vi varit ett par. Han lägger normalt ner lika mkt tid på hushållsarbete som jag gör MEN jag hinner forfarande betydligt mer än honom. Det gör oss ingenting, bara han lägger ner lika mkt tid som mig, så är jag nöjd.

    Be honom däremot fixa en dator som krånglar, eller lösa ett avancerat matematiskt bekymmer, eller att koppla ihop ett avancerat hemmabiosystem. DÅ ligger JAG i underläge!
    Han är duktig på sitt jobb (Systemdesigner) och klarar av att hålla många bollar i luften där, eftersom att alla bollarna befinner sig i datorn framför honom.

  • Pa´sHeffaklumpan

    Secret: Håller med dig

  • titioo

    Ja, men hur mycket övade du själv innan ni flyttade ihop ;)

    Nu vet jag ju inte hur mycket han hjälpte till innan han flyttade hemifrån, men jag gissar att du hade större insikt i hushållsarbetets vedermödor när ni flyttade ihop?

    Kul att han satsar tiden åtminstone. Du ska se att farten kommer så småningom...

  • Fru Westin

    ibland blir jag galen på den trångsynthet som på något sätt vilar över diskussionen här. Varför inte acceptera att vi är olika personer med olika förutsättningar och att vi alla SKA ha rätt att bestämma över våra liv och hitta de roller som vi trivs med. Hade jag velat ha en karl som vore likadan som mig, så hade jag gift mig med en sådan, istället för att välja den underbara man som jag har! Vi kompletterar varandra bra. Vi ÄR olika och har olika sätt att klara saker. JAg gör det jag är bra på och han gör det han är bra på. Ibland så försöker jag "fuska" inom "hans" områden och ibland är han i "mina" områden och fixar...

  • Fru Westin

    Jag gjorde inte mkt hemma innan jag flyttade hemifrån direkt efter gymnasiet. Jag bodde däremot själv i flera år innan jag träffade min man. HAn hade då bott hemifrån i några månader. Han är enda barnet och uppväxt med en mamma som gjort allt för honom.

  • Pa´sHeffaklumpan

    Fru Westin:
    Håller med dig ochså

    Fram för familjens egen bestämmande rätt!!!

    Jag kan inte förstå varför jag ska "tulla" på det som jag anser ger mig och resten av familjen ett lyckligt liv bara för att "statuera exempel för framtida generationer" som secret så bra uttryckte det hela

  • titioo

    Ja, då hade han ju övat lite mindra då...

    Ni får visst leva era liv hur ni vill för mig, men jag tycker att det är ett dåligt skäl för mamman att stanna hemma, för att pappan inte jonglerar med allting lika bra som mamman.

    Vill man vara hemma, så fine alla känner sin familj bäst. Jag tror bara inte att alla pappor vet vad de går miste om när de inte vill vara hemma, för jobbet eller för att "min fru gör det mycket bättre...".

Svar på tråden pappaledighet