pappaledighet

la fille

Jag har aldrig påstått i något ut av mina inlägg att det skulle vara naturligare för kvinnan att baka bullar än vad det är för män! Jag utgår hela tiden från mitt förhållande med MIN sambo och säger då att, ja, i vårt hushåll är det jag som bakar. Min man har redan nu sagt att han inte skulle vilja stanna hemma med vårt barn, då han tycker att jag är bäst lämpad - och då har han suttit ofta barnvakt ensam åt våra bekantas små bebisar! Jag håller med honom och måste säga att jag inte alls känner mig ojämnlik i vår förhållande. Jag känner mig däremot ännu mer speciell när jag kan både sköta allt utmärkt i hemmet och på jobbet.

Säg mig, varför skulle jag vilja göra en tjänst för er feminister som vill att vi kvinnor ska bli mer och mer lika männen för att uppnå jämnlikhet? Jag tror att det ni gör är att ni istället för en hel skara av kvinnor som känner att de blir förtryckta av er. Vad är det för fel med att vara en kvinna som har känslor och vill vara mammig av sig? Jag personligen står inte ut med kvinnor som beteer sig som män.

Pa´sHeffaklumpan,
om ni skulle få 25000 kr mindre i månaden efter skatt om din man var hemma så betyder det att han måste tjäna OTROLIGT bra som det är nu, och i så fall borde ni väl kunna spara en hel del...?

Nej, jag ska inte säga nåt om er privata ekonomiska situation, det har jag väl ingen rätt till, men jag tycker ändå att staten har absolut rätt att gå in och diktera villkoren för en sån här försäkring. För några blir det säkert sämre, men för väldigt många (=alla arbetande kvinnor tex...) så är jag övertygad om att det på sikt kommer att bli bättre. Detta är viktigare för mig.

Dessutom, jag säger det igen, att i familjer där mamman är egen företagare så hindrar det inte henne att vara mammaledig. Detta argument används bara i de fall det gäller män. Det är ju ett tecken på att det inte är den riktigt anledningen.
Detta att alla familjer väljer det som bäst för dem etc, jag tror inte på det. Alla verkar ju tro att de själva har valt helt fritt och oberoende av traditioner och könsroller, att kvinnan ändå är hemma beror bara på att det råkar vara bäst för just MIN familj. Detta är larv enligt mig. Om alla hade valt helt fritt och verkligen funderat på vad som passade objektivt bäst för familjen så hade ju fler män varit hemma, det är jag övertygad om. Tex i alla de familjer där kvinnan tjänar mest.

la fille

Precis! Varför kan kvinnor inte förstå att mycket av vad de (och män med för den delen) tycker, tänker och gör beror på att de fått en uppfostran i att tänka, tyckta och göra så!

Vi som kvinnor får lära oss hur en "riktig" kvinna/mamma/älskarinna u name it, ska vara! Du ska vara hemma med barnen och baka bullar, sköta om hus och barn, för gör du inte de förfasar sig folk över det!

Hur mycket diskussioner blev det inte när den där riksdagskvinnan (minns inte vad hon hette) gick tilbaka till jobbet efter 3 veckor! Men oj, vem ska ta hand om barnet? osv osv. Helt sjukt,,, Ungefär som att kvinnor har ensamrätt på känslor för barnen, man snackar ju aldrig om faderskänslor som något helt naturligt... Vilket det i lika stor utsträckning är...

Ge killarna lite cred, de kan ta hand om barn lika bra som kvinnor, det är inte mer "naturligt" för en mamma än för en pappa!

Våga vägra vara hemmafru och barnpassare säger jag bara!

la fille,

jag kan inte annat än hålla med. Jag vill inte heller att min lön ska påverkas av att alla andra kvinnor VILL vara hemma.

Jag tycker Hallonsylts förslag var det bästa jag hört på år och dar!

Lilac,
jag är nästan helt säker på att anledningen till att du har de moderskänslor som du har är för att du är formad att ha det sedan barnsben. Känslan av att familjen är viktigast tror jag är för att många kvinnor blir itutade sedan barnsben att är man kvinna så ska man välja familjen först. Det har inget med gener att göra utan på sociala och kulturella påverkningar.

Om vi kunde välja skulle jag gärna överlåta halva tiden av ledigheten till min man. Och inte skulle jag vara en sämre mor för det.

Tyvärr ser det ofta ut så i samhället att kvinnor förväntas ta hand om familjen. Män förväntas inte alls det i samma utsträckning.

Om man lagstiftar om att man måste dela på föräldraledigheten kanske man kan komma ifrån dessa fördomar lite och det kan då leda till att kvinnor värderas lika högt på arbetsmarknaden och därmed får samma lön och samma arbetsvillkor som män.

Kvinnor som inte vill lämna över föräldraledigheten till sina män blir jag så förbannad på. Vad är det som säger att kvinnor ska ha större rätt till barnen? Män ska ha lika stor rätt till att vara hemma med sina barn som kvinnor.

Och, nej kvinnor är inte genetiskt bättre på att ta hand om barn eller familjen än män. Däremot så är de formade till att göra det och därmed pga av samhällets påverkan och samhällets acceptans också ofta tar ett större ansvar för hem och barn, men bättre, nej det är de inte.

Lilac,
hur menar du när du skriver "blir mer och mer lika männen"? Menar du att vi kvinnor också kan försörja oss själva nu? Att vi får engagera oss politiskt och rösta? Att vi har rätt att äga saker och bestämma över våra egna liv? Ja, jag tycker att det är bra att vi kvinnor blivit mer lika männen!

Det är inget som helst fel i att vara en kvinna som tycker om att baka bullar och vara hemma med barnen. Precis som att det inte borde vara nåt fel med att vara en man som tycker om att göra detsamma. Du TROR att du helt självständigt har valt att bli en bullmamma och du vägrar se dig själv som en del av ett kollektiv där tjejer blir uppfostrade att tro att de ska tycka om såna saker för att vara "kvinnliga".

Ja ja, nu ska jag logga ur och göra viktigare, och roligare, saker än att stånga mitt huvud blodigt mot en vägg att kvinnor som tror att vi fortfarande lever på 50-talet.... Det gör mig bara ledsen.

Lilac

Jag funderar lite på det du säger om feminister...varför tror du att det gäller att bli mer lik män? Det handlar snarare om att få samma _rättigheter_ som män. Två skilda saker.

Ingen har väl sagt att det är fel att vara mamma och tycka om att vara med sina barn!
Varför är det så att någon av föräldrarna skulle vara mer lämpad att vara hemma med barnet än den andra? Barn behöver väl båda föräldrarna lika mycket?

Du säger att du känner dig speciell som kan sköta arbete, hushåll (och barn) perfekt.
Var hör din sambo hemma då?

la fille: Ja, vi har en dj bra privat ekonomi men för den sakens skull är 150.000:- mindre i ett halvår rätt mycke pengar. Dessutom spelar det liksom ingen roll om vi kan spara eller inte, många av m2b:s kunder skulle försvinna om han var borta ett halvår och då står vi där på noll.

Georgina: Undersökning efter undersökning visar att föräldrarna själva vill kunna bestämma hur föräldra försäkringen ska fördelas så varför ska då staten gå in och tala om för oss att vi inte förstår vårt eget bästa ??? Är politiker smartare än "vanliga svenssons" ????

Ja, jag har valt att vara hemma med mina två barn som numera är tonåringar, deras pappa tog ut sina 10dagar i samband med förlossningen och överlät resten på mig och jag kan säga att han har precis lika bra kontakt med barnen som jag har.

Och ja, jag kommer att vara hemma så mycke som det bara är möjligt med det barnet som vi väntar nu eftersom både m2b och jag är rörande överens om att det är den bästa lösningen för vår familj och jag är inte ett dugg orolig för att hamna i "kvinnofällan" - tänk i dagens samhälle så finns det faktiskt kvinnor som väljer att vara hemma och ta hand om familjen framför att vara ute i arbetslivet och vi gör det av fri vilja.

Anna-Maja och ni andra..

Jag tror inte helt på att det är något som jag formats till att tycka och tänka. Det skulle säkkert stämma in om jag hade fått den uppfostran där mamma uppmuntrade till att leka med dockor och där jag blev inpräntad att alla tjejer ska vara bra mammor och husliga av sig. Men jag hade en helt annan uppväxt! Visst var min mamma hemma med oss på dagarna, men hon jobbade på nätterna. Min pappa var hemma nätterna och jobbade på dagarna. Jag tyckte att det var mysigt att ha mamma hemma när jag var liten, men tänkte aldrig att "så här ska jag ha det när jag blir stor". Tvärtom! Jag ville bli karriärskvinnan som lämnade sina barn hemma och gick till jobbet. Och jag blev uppmuntrad hemifrån och av samhället till att följa dessa drömma. Men när jag väl kom till universitetet, så tog den känslan slut! Jag hoppade av studierna och tog ett vanligt jobb. Jag vill absolut inte vara en karriärsmänniska och måste säga att det är många som istället för att uppmuntra mig till att bli en bullbakande mamma, sagt rakt ut att de tycker att jag kunde göra något bättre av mitt liv.

Jag måse säga att jag upplevde en enorm lättnad när jag erkände för mig själv att jag inte ville göra karriär, utan hellre jobba deltid och vara hemma med barnen mer. Jag ser detta inte som förtryckande, utan som frihet. Nu kan jag för första gången på länge säga att jag hittat hem.

ztar:
Då är jag helt klart undantaget som bekräftar regeln. När jag växte upp så var det min pappa som stod för "markservicen" hemma eftersom min mamma pluggade samt satsade på att göra karriär så att vara "bullbakande mamma" är inget jag fått itutat med modersmjölken utan min egen uppfattning/känsla av hur jag vill leva mitt liv.

Jag har inga barn än, men om det blir allvar med sossarnas förslag, så vete 17 ifall jag vill ha barn!
Den dag karlarna kan producera riktig bröstmjölk, så kan de få dela föräldraledigheten lika med kvinnorna.
Eftersom att vi, OM vi kan få barn, antagligen kommer att få minst ett som är multiallergiskt, så är det mer eller mindre helamning som gäller länge (mer än 6 månader) eftersom att jag tror att det ger ett bättre skydd och ett mer utvecklat immunförsvar.
OM det visar sig att jag inte kan amma, så är det en helt annan sak. Då kan lika gärna min man få ta stor del av föräldraledigheten, men i så fall ska beslutet var vårt och inte statens!