Vi hade tänkt att min pappa skulle göra det, men prästen gillade inte den amerikanska traditionen. Han menade att idag när mannen och kvinnan är så jämställda så ska inte fadern lämna över bruden till brudgummen. Hur gör ni? Vi hade tänkt att inte se varandra innan vigseln, på det traditionella svenska sättet träffas man ju innan man går in i kyrkan.
Brittan
Kan tillägga att det absolut inte är min ide´att min pappa ska föra mig till altaret, både m2b och jag såg det som en självklarhet och ingenting vi behövde diskutera oss fram till. För övrigt så är min m2b minst lika involverad i ALL planering av denna dag som jag är
Jag tycker att det ligger mycket i vad Jonatan skriver. För mig känns det oerhört motsägelsefullt att pappa ska överlämna en 35-årig fyrabarnsmamma (sorry!) Det är ju ganska uppenbart att man är vuxen vid det laget. (Hoppas jag!) För mig kändes det i alla fall totalt främmande att efter ha bott hemifrån i 10 år vid 28-årsålder låta min pappa föra mig till altaret. Han är helt fantastisk, men jag är vuxen och det kändes naturligt att gå in tillsammans med min man. Det var en helt fantastisk känsla att gå hand i hand uppför gången och se bådas familjer och samtidigt visa att vi är en egen liten familj nu. Rekommenderas varmt! 
Kan inte slita mig från ämnet 
Jag tycker inte att det är ett dugg motsägelsefullt att pappa överlämnar en 35 fyrbarnsmamma, som "utomstående" har vi ingen aning om vad som ligger bakom det beslutet.
I vårt fall var det en del som till en början rynkade på ögonen åt att min pappa ska föra mig till altaret men efter att ha hört vår motivering har samtliga full förståelse för att vi väljer att göra på det viset.
Missade visst en grej som Pa´sHeffaklumpan skrev ovan:
"Ärligt talat så tycker jag att det inte är biskopens sak att avgöra hur brudparet väljer att gå in i kyrkan. Är man myndig nog att gifta sig så bör man oxå anses klok nog att avgöra hur man vill ha själva ingången i kyrkan".
- Eh... Jo, för Biskopens uppgift är att värna kyrkans lära - som tar sig uttryck i ORD och RIT i gudstjänsten. Jag är snarast förvånad över att Biskopen inte rakt av FÖRBJUDIT brudöverlämnande. Det har ingenting med DIN personliga mognad att göra.
Vidare: "Jag vägrar att lägga in div. feministiska åsikter i det här att bli 'överlämnad', att båda har lika värde osv. såna saker är så självklara för både mig och m2b att vi väljer att min pappa går in med mig har starka känslomässiga skäl för oss två och jag hoppas verkligen att prästen som ska viga oss säljer att lyssna till vad vi vill och inte vad biskopen anser...."
Sannolikheten för att prästen lägger sig platt om du börjar hojta om dina känslor är mycket stor, så jag tror inte du behöver vara det minsta orolig. Men att DU vägrar "lägga in diverse feministiska åsikter" i det hela låter i mina öron mer som envis vägran att inse att brudöverlämnandet är en fullständig anakronism. Tänk vilket LIV det skulle bli ifall man skulle dra fram någon annan gammal god patriarkal tradition i samma anda... 
"Visst jag läser och tar in men samtidgt så måste jag ju få ha min åsikt om det hela, eller?"
Att ha en åsikt är en sak, och ingen har väl ifrågasatt din rätt att ha åsikter - har jag gjort det? Men en åsikt kan också vara mer eller mindre väl underbyggd. Mao - bara för att något är en åsikt innebär det inte automatiskt att den är "rätt".
"Jo kyrkan är en offetlig plats men jag tycker nog att när vi gifter oss så får de som besöker vigseln ta hänsyn till vår vilja vad det gäller bla. ingången".
- Inte om er vilja går på tvärs mot kyrkans lära m.m. Som tidigare nämnts är inte brudöverlämnande förbjudet i ordets absoluta mening, men min Biskop har bett mig och andra präster i stiftet att värna och slå vakt om det gemensamma intåget.
"Ska man utgå från diskussionen att kyrkan är en offentlig plats så måste man verkligen tänka till när det gäller bla. val av solosång så att ingen tar anstöt, eller??"
YES! Du har helt rätt! Det måste man! Normalt sett är det inga problem - jag begär alltid att få granska sångtexter innan jag godkänner dem och har än så länge inte "underkänt" några, men dyker det upp en text som uttrycker en för kyrkan främmande syn på äktenskapet så får den sjungas på festen - inte i kyrkan!
Med vänlig hälsning,
Jonatan: Jag menade verkligen inte att du ifrågasatt mina åsikter, har du uppfattat det så så ber jag om ursäkt.
Det roliga är att jag har en svåger som är präst (dock inte i sthlm) och vi har diskuterat detta ämne många ggr men han har aldrig framfört samma åsikter som du har gjort ang. kyrkans lära huruvvida bruden ska bli förd till altaret eller inte så jag antar att även bland er präster går åsikterna vilt isär
Inlägget om solosångerna var mera ett skämtsamt inlägg, varje vuxen människa inser nog att det inte går att framföra vilka sångertexter som helst i kyrkan. Jag tänkte mer på tycke och smak, min bror tycker att allt Ulf Lundell gör är vidrigt men jag hoppas verkligen inte att han tar anstöt av att vi valt en Lundell låt
Sen är jag nog alldeles för vuxen för att lägga mig ner tvärlång och skrika för att få min vilja fram, hoppas att prästen,m2b och jag kan föra en lugn o sansad diskussion om det hela (om det nu blir ngn) där alla respekterar varandras åsikter.
Vad du (och andra) än säger så vägrar jag fortfarande att lägga in feministiska aspekter i det hela, för mig handlar det om helt andra saker än min självständighet som kvinna vilket jag ochså hoppas att prästen som ska viga oss visar förståelse för.
No hard feelings
Det här verkar ju verkligen vara ett hett ämne där åsikterna går isär!
Själv har jag inte ägnat hela min uppväxt åt att drömma om min fantastiska bröllopsdag och har därför inte gått in i vigselförberedelserna med en massa föreställningar om hur jag vill att det ska gå till.
Det finns en ritual för hur det hela går till och den kommer vi att följa utan krusiduller. Därför går vi tillsammans fram till altaret. Och vi kommer inte att kyssa varandra i kyrkan. Vi vill inte att vigseln ska vara som våra femton minuter i rampljuset utan vi vill befästa vår relation och få vårt förbund välsignat.
Vi vill inte heller ha "femton minuter i rampljuset" under vigseln, är väl knappast det det handlar om? Däremot så vill att vigselakten ska bli som vi vill ha den när vi befäster vår relation och får förbundet välsignat
Hej igen Heffaklumpan och alla andra! Det här får definitivt bli sista inlägget i kväll, för min del...
"Jonatan: Jag menade verkligen inte att du ifrågasatt mina åsikter, har du uppfattat det så så ber jag om ursäkt".
- No danger on the roof, som vi brukar säga...
"Det roliga är att jag har en svåger som är präst (dock inte i sthlm) och vi har diskuterat detta ämne många ggr men han har aldrig framfört samma åsikter som du har gjort ang. kyrkans lära huruvvida bruden ska bli förd till altaret eller inte så jag antar att även bland er präster går åsikterna vilt isär"
Alltså - jag tror knappast det finns någon präst i Svenska Kyrkan som INTE skulle hålla med om att kyrkans lära är att män och kvinnor är jämlikar och hela det paketet... Där är vi antagligen totalt eniga. Sedan är det så här, och det säger jag inte för att utmåla mig själv som en bättre präst än din svåger eller någon annan, utan bara som ett konstaterande av hur jag tror verkligheten - tyvärr- är beskaffad: De flesta präster funderar inte nämnvärt över hur lära och rit hänger ihop. Många präster är öppet och helt ogenerat OINTRESSERADE av liturgi. Man tycker inte att det spelar så stor roll vad man gör, man ser inte samspelet mellan vad som lärs, sägs och görs... Jag påstår inte att din Svåger tilhör den skaran - jag vet ju överhuvudtaget inte vem han är - min poäng var bara att prästers oenighet i de här frågorna faktiskt ofta beror på utbildning och intresse. Att "tycka" är gratis, och det gör många - men få gör det efter rejäl reflektion. Jag tror de flesta präster med någon liturgisk skolning utöver det mininum som lärs ut på pastoralinstituten ser problemen med brudöverlämnandet - men få är beredda att bråka om det när man sitter där med ett bestämt brudbar...
"Inlägget om solosångerna var mera ett skämtsamt inlägg, varje vuxen människa inser nog att det inte går att framföra vilka sångertexter som helst i kyrkan".
Uppfattat!
"Sen är jag nog alldeles för vuxen för att lägga mig ner tvärlång och skrika för att få min vilja fram"
...hehehe...Må dä? Jag har varit med om del riktiga tjurigheter. Jag vet en församling där det var ett par som bytte präst tre gånger för att prästerna - helt rimligt - sade nej till något märkligt påhitt (nu kommer jag faktiskt inte ihåg vad vet var, men tro mig - det var riktigt ko-ko) och till slut lyckades böla fram någon blöthjärtad pensionär som genomförde vigseln eftersom bruden ringde och grät i hans telefonsvarare...
"Vad du (och andra) än säger så vägrar jag fortfarande att lägga in feministiska aspekter i det hela"
...vilket jag finner helt obegripligt hur man kan göra, men ok...
"för mig handlar det om helt andra saker än min självständighet som kvinna vilket jag ochså hoppas att prästen som ska viga oss visar förståelse för".
Jo, men den betydelse DU helt privat lägger in i en handling måste också vägas mot handlingens HISTORISKA bakgrund (av den anledningen är det till exempel mycket opassande att idag pryda hus med Swastikor, vilket inte var några som helst problem på 1800-talet när symbolen inte var belastad av Nazismen och även man skulle hävda att man ser det som ren utsmyckning och inte alls lägger något nazistiskt i det) och den innebörd som är den rimliga uttolkningen utifrån vad som SYNS när man INTE känner till dina privata skäl. :-/
No hard feelings, no.
... Och god natt och sov gott...
Jag har svårt att förstå varför vi ska införa amerikanska seder. Duger inte våra egna?
Min pappa skulle ha varit ett nervöst vrak om vi valt att använda traditionen från min makes hemland, Kanada. Så vi valde den svenska traditionen och gick in tillsammans. Det kändes tryggt och skönt. Dessutom tyckte maken det skulle varit så pinsamt att stå framme vid altaret och vänta och se fånig ut, som han sa. :D
Petra
jonathan,
du skriver mycket klokt och jag haller med dig till fullo. Valjer man att vigas i en kyrka bor man val vara beredd pa att vigas efter kristemdomens seder. Vill du helt bestamma hur allting ska se ut, sa vig dig i ditt eget hem da.
Jag far en kansla av att manga havdar att de vill ha en speciell sed eftersom de alltid dromt om det, men de fragar sig aldrig varifran den drommen kommer.
Jo Jonatan skriver många kloka saker men jag vill ändå hävda min rätt att som brudpar vara med och ha synpunkter på hur våran vigselakt ska se ut(eftersom det tydligen varierar rejält beroende på vilken församling man tillhör) - givetvis inom kyrkans ramar, här handlar det ju knappast om att ifrågasätta den kristna tron m.m och eftersom det finns präster som tycker att det är helt ok att bruden förs till altaret av sin far så får jag inte riktigt ihop det hela. Vad är det som säger att biskopens ska bestämma över mig när han tydligen inte har medhåll av 100% ???
Kan tyckas lite halvfånigt men det är min åsikt, bara för att ngn med mer utbildning inom området anser att han är högre stående än mig behöver det inte betyda att jag direkt köper hans lösning på saken
Nej,bröllopet är ingen gammal prinsessdröm från min sida utan för min och min m2b:s del handlar det om att vi vill bekräfta våran kärlek och ingenting annat.
Om du lätt börjar gråta så gör du det definitivt om du ser din blivande man för första gången utanför kyrkan. Jag börjar jättelätt gråta, grät t.ex. när vi övade. Eftersom jag hade njutit av min snygga man några timmar innan och att vi hade fotograferat oss i kyrkan innan så kunde jag hålla tillbaka tårarna även om det var svårt när jag såg min mamma, syster och bror gråta.
