Fira jul ifrån varandra....

Vi har ännu inte firat jul tillsammans. (5 jular isär inkl denna) Jag jobbar alltid och åker sedan till någon av mina föräldrar, julafton och juldagen, medan han vill fira finsk jul med "bastu och leverlådor" hos de sina ;) Känns väl inte lika kul varje år, men det är ju såhär vi hittills valt att fira... H :)

Det här är extremt OT, så ni som inte gillar diskussionen ovan behöver inte läsa. :)

Men jag har en fråga till Electric Lady. Det här är absolut inget påhopp och jag uppmanar dig absolut INTE att låta bli att gifta dig, utan jag blev ärligt nyfiken. Vill du inte svara, gör inte det.

Electric Lady: Du skriver "Jag gillar inte familjeideologin, kärnfamiljsidealet, könsrollerna och heteronormen. Jag tycker att "familjen" som ideologi och idealbild är en livsfarlig myt som pressar in folk i ett liv mycket få kan vara lyckliga i. "

Varför då gifta dig? För mig, och säkert många andra, är ju äktenskapet en väldigt viktig bit, en grundsten om du så vill, i familjeideologin och kärnfamiljsidealet. Men du kanske inte ser det så? Som sagt, svara inte om du inte vill.

Jag gifter mig eftersom jag har hittat en annan människa som jag vill dela mitt liv med. Inte för att jag vill leva efter en viss ideologi.

Vi firar tillsammans och har så gjort sedan den första julen. Vi är vår familj nu också och därför skulle jag aldrig kunna tänka mig att dela på oss om inte något mycket extraordinärt inträffar.

Ni som skriver att ni delar på er för att fira med respektive familjer, en liten fråga av nyfikenhet - Är inte ni som par också en familj eller är det först en familj när det kommer in barn i bilden? Bara nyfiken på familjebegreppet :)

Eftersom vi ser oss som familj också i någon mening så firar vi alltså alltid mer vår familj helt oavsett vilken släkt vi är hos :D

Vi firar vartannat med mina föräldrar och vartannat med hans. Mina föräldrar har inga särskila traditioner, vilket är skönt. Hans däremot firar alltid med samma människor och vi kan inte husera alla hos oss. Får vi barn vägrar jag flänga runt bara för att folk inte kan tänka sig något nytt. Förhoppningsvis får vi hit båda föräldrapar någon gång. Annars får vi fira jul mer sällan med de som inte vill komma till oss ibland.

Till l i s a

Spännande fråga! Vi har alltid firat isär, eftersom ingen av oss vill släppa det julfirande vi har med våra ursprungsfamiljer...

Jag ser oss som en familj men min sambo är inte riktigt säker... ibland är vi familj, ibland inte. När vi får barn är vi enligt honom definitivt en familj. Så olika kan det vara!

Vi är definitvt en familj och relaterar till oss själva som den lilla familjen, vilken består av mig, sambo och en liten vovve...barn är inte nödvändigt för en familj, inte heller blodsband eller "förälskad kärlek" mellan två parter.

Julen firar vi lika hos båda delar, brukar ta en tvåtimmars biltur julaftonskväll från den ena familjen till den andra, lyssna på radio och äta kola. Det har på sju år blivit en tradition som är väldigt mysig. I år vet jag dock inte, kanske jobbar och då blir vi kvar här hemma båda två. Fast min mammma sa mycket bestämt att då kommer vi till er... Vi får väl se hur det blir. Längtar till jul!

l i s a:
Jag ser det nog som att man inte blir en familj förrän det kommer barn in i bilden.
Egentligen så motsäger jag mig själv där dock, för jag tycker tex att ett "stadgat" par utan barn också kan vara en familj, det kanske handlar om hur länge man varit tillsammans eller nåt. Eller jag vet inte, jag tänker nog inte så mycket på hur andra definierar "familj", det här är bara hur jag känner i mitt förhållande. Jag tycker alltså inte att man är mindre familj om man inte kan få barn, eller väljer att inte försöka, än om man har 3 små kottar hängande efter sig

För mig så känns det än så länge (efter 2,5 år med min pojkvän, varav 1,5 som sambo) som att min familj det är min mamma och min pappa samt syskon, pojkvänner har under livet kommit och gått medan familjen varit beständig.

Vi firar alltså julen var för sig och kommer nog troligtvis att göra så tills vi får barn. För mig känns det bra, det är så jag vill ha det nu, även om jag saknar honom på julafton. Mina föräldrar skulle välkomna honom på julafton liksom hans föräldrar skulle välkomna mig med varm famn, men vi har inte valt att göra så än. Jag tror att vi båda känner att det vore himla trevligt om den andre ville följa med på julen, men vi vill inte vara den som är medföljande så att säga. Ingen av oss har bråttom med att skapa egna jultraditioner - den tiden kommer när den kommer!

Vi köpte hus i januari och då lät min sambo alla veta att de som ville fira jul tillsammans med honom får komma till oss. Det känns faktiskt jättebra. Vi har firat många jular ifrån varandra men nu är det slut med det! :)

Jösses vad känsligt julfirandet är för vissa (läs vissa mammor!). Jag gillar att fira jul och skulle inte vilja "separera" en sådan dag. Jag ser också oss som en familj även fast vi inte har barn (men katter).

Jag och min tillkommande var tidigare varannat år hos hans föräldrar och varannat år hos mina. Nu har vi köpt oss ett litet radhus så vi har bjudit hem hela gänget till oss. Det ska bli intressant att se hur det går att klämma in alla, men vi får väl äta i skift eller så. Det löser sig. Vi trivs tillsammans och vi tycker att det är mysigt att äntligen få ha lite LJUS i detta kompakta nordiska vintermörker. Det religiösa inslaget i vårt julfirande inskränker sig till högläsning ur Röde Orm ("Hur jul dracks hos Kung Harald Blåtand").

Om någon KRÄVDE att jag skulle fira jul på ett visst ställe/visst sätt skulle jag säga åt dem att ta sig i brasan (hamnar jag i filtret nu?).

Jag tror att jag skulle sakna familjen och släkten mer om om jag firade jul med älsklingen än jag saknar älsklingen nu...

Jag kanske inte riktigt vill byta tradition. Det är nästan enda tillfället jag träffar släkten och familjen, sen jag "flyttade uppåt".

Jag och min oäkta hälft har alltid firat jul delvis ifrån varandra. Eftersom alla släktingar bor i Sthlm så har vi ju alltid träffats då vi kommit hem på kvällen. Nu i år har vi dock fått barn och det var bestämmt redan innan hon var påtänkt att vi nu ska börja fira julen hemma. Nu kan alla som vill fira jul med oss. På så vis blir varken Farmor eller Mormor sårad och ledsen över att inte få fira första julen med barnbarnet. Tilläggas kan ju även att en liten bebis mår bäst hemma där hon kan sova i sin egen säng när hon blir trött...

lisa!
Jodå, vi är en familj ändå. Men visst kallar jag mamma och syskon familj med.