Fira jul ifrån varandra....

Årets turnéplan:

13 (luciahelgen) "lilla jul" med pappa +fru
23-26 med sambons familj
26-28 med mamma + man
28 kommer hem

Nyåret firas hemma (ja, i Sthlm iaf). Nyåret för mig är inte en familjehögtid.

Eftersom våra föräldrar bor relativt nära varandra,(de bor inte på samma ort som vi)
så brukar vi göra så här:

Den 23:e åker vi till de ena föräldrarparet och myser på uppesittarkvällen,samt äter Julfrukost -och lunch där,sedan på eftermiddagen tidig kväll åker vi till de andra föräldrarparet och är där Julaftons kväll och juldagen ev. annandagen.
Vi tycker det fungerar hyfsat bra nu än så länge innan vi skaffar barn,då gör vi nog på ett annat sätt.

Men kan inte alla fira julaftonen hemma hos er istället?

Om jag var i era kläder skulle jag nog åtminstone den dag det finns barn i huset bestämma att "här firar vi julen tillsammans och ni som vill fira med oss får komma hit!"

Det kändes verkligen som "vuxenpoäng" första gången vi stod som arrangörer av julaftonsfirandet!

Varannat år firar jag jul hos farmor och farfar och han med sina släktnigar, eftersom, dels bor alla i samma stad som vi och dels är jag inte välkommen att fira jul hemma hos mina svärföräldrar eller deras släkt (då svärmor är med, med det är hon alltid)..
Varannat år åker vi till mina föräldrar som bor 55 mil bort. Och firar jul med dem och min släkt.

Vi firar jämt nyår hos mina föräldrar och tar på så sätt en välbehövlig minisemester.

Iår blir det hos mina föräldrar, och jag längtar riktigt mycket. Åker iväg den 19de.

Oj Lill Anna, inte välkommen att fira jul hos dina svärföräldrar? Men vad säger din man om det?? Accepterar han verkligen det? Om min sambo inte var välkommen hem till mina föräldrar skulle inte jag heller åka dit...

Förlåt om jag blir personlig, ni gör ju naturligtvis som ni vill, blev bara så paff och fundersam.

Ja ni, det är tydligen fler som har "problem" med släkten kring jul. Tänk att den enda helgen på året då allt ska vara varmt, mysigt och härligt, då tjafsas det om vart firandet ska vara och en massa andra saker. Trist tycker jag.

Jag har lite problem med min blivandes familj. Min familj är splittrad så det firas på olika ställen under flera dagar. Vi har därför firat med hans familj. Det har hänt att även min syster med dotter har följt med ett år och det var ju kul.

För två år sedan så ville jag fira jul hemma hos oss, det var ok för min blivande också. Vi bjöd ner min mamma med sin nya man, min syster och bror också. Då blev det liv på min blivande svägerska minsann! Att jag inte skulle tillåta att X skulle fira jul tillsammans med deras familj som vanligt. Kan tilläggas att jag inte firat jul med min mamma på 10 år och nämde detta som en stark orsak. Inte brydde hon sig om detta, bara om sig själv och deras familj. Det går ju inte att ändra rutiner, att de tex också skulle fira hemma hos oss. Nej, nej. Fy F-n för sånt här tjafs. Jag menar, herregud, min blivande har ju faktiskt en egen vilja och vi hade ju bestämt så det året.

Förra året bestämde vi, att vi i forsättningen firar vartannat år med min familj och vartannat med hans. Förra året var vi med dem och i år ska vi vara med min familj. Min blivande fick i uppgift redan i våras att tala om detta men inte har han nämnt något till sina föräldrar och syskon än. Det är inte långt kvar nu och de tror nog att vi ska vara där som vanligt. Jag känner att jag inte orkar bry mig, det är faktiskt hans problem. Sen måste hans familj börja acceptera att han är vuxen och att man då anpassar sig till det nya livet han lever med mig sedan 5,5 år. Man kan inte bara leva efter deras "regler" och traditioner. Vi får väl se vad som händer när vi får barn, kanske startar vi eget julfirande hemma? Vi får se.

Det blev lite långt nu, ursäkta. När jag börjar tänka på detta så blir jag bara så irriterad. Ni får ha överseende

Jag är inte kristen, så jag firar inte jul. Min kille firar däremot och åker till sina föräldrar över julafton, och jag är kvar hemma.

Framtida barn får väl hänga med honom. Eller stanna hos mig om de vill.

AnnaKajsa!
Så har det alltid varit pga svärmor som är mer än knäpp. Det går inte få någon rätsida på "kärringen" (och ALLA har försökt, alltifrån hennes egen mamma till henns make, inget funkar). Så vi har löst det på detta viset, då det gäller jul och födelsedagar..

Det är helt okej för mig, jag är tillsammans med min sambo inte mina svärföräldrar. Jag vill inte att sambon ska förlora kontakten med sin mamma pga mig. Så denna lösning passar oss bra!

Lill Anna!
Skönt att höra! (Och skönt att du inte tog illa upp av min fråga, du behöver ju naturligtvis inte förklara dig för mig)

Låter som att svärmor inte är riktigt frisk. Vilken tur (i oturen) att alla andra är medvetna om det så att du inte behöver kämpa ensam!

Vi har firat jul på skilda håll i fem år nu. Det är inte så lätt att ordna det på annat sätt när det skiljer 150 mil mellan våra respektive föräldrahem, och när jag väl har betalat den dyra resan vill jag stanna ett tag plus att vi båda vill fira jul med våra farföräldrar så länge de finns kvar. Han har dock firat nyår med mig ett år.

Det här kanske låter konstigt i andras öron (ögon).
I framtiden (läs: när vi åtminstone har förlovat oss) kommer nog saken att se annorlunda ut.