• Äldre 11 Nov 19:10
    10752 visningar
    23 svar
    23
    10752

    Hur känns det att vara gift?

    Som rubriken antyder, hur känns det att vara gift? Känns det något speciellt? Jag och sambon funderar på om vi ska gifta oss nu, för att få njuta av känslan så länge som möjligt i livet, eller senare, för att ha något kul att se fram emot.

    Den enda referens jag har på hur det känns att vara gift är min 90-åriga gammeltant. Hon säger att allt förändras och att det blir en speciell sorts närhet. Låter väldigt romantiskt, men å andra sidan så hade man varken sex eller bodde ihop innan äktenskapet på hennes tid, så det kan ju förklara en del.

    Så berätta ni gifta, hur känns det första månaden, första året och efter tio år? Ingen skillnad, underbart eller nånstans däremellan?

  • Svar på tråden Hur känns det att vara gift?
  • Äldre 11 Nov 19:37
    #1

    jag tror att känslan hur det är att vara gift hör ihop med varför man gifte sig. 

    Jag har häckat på den här sajten i snart 14 år och hunnit med att iaktta många brudar och sett även folk i min bekantskapskrets som gift sig och  hur känslan att vara gift varierar med orsaken till varför man gifte sig. 

    Gifter man sig av juridiska skäl och praktiska skäl är nog känslan densamma , ingenting förändras och det känns som vanligt.  

    Gifter man sig av diverse känslosamma skäl så kan man nog få det som din gammeltant beskriver att man får en mer intim, nära och kärleksfull relation och känsla med sig under många år.  

    och självklart finns det väl en del som haft 30 sekunders cermoni i rådhuset mest för formalitetens skull men vaknat upp dagen efter och verkligen KÄNT att det varit på riktigt och oj vad dom bölat av massa känslor som kom ikapp .   Likväl som det funnits dom i romantiska drömmar som gift sig med kyrka, häst och vagn och marängklänning men som efter 5 år ännu inte känner mer än ett "jaha" . 

    Såklart det finns åt båda håll. 

    Så hur det känns att vara gift är alltså något som är svårt att förklara och utgår ifrån den personliga frågan varför man gifte sig.  Det är alltså inviduellt. 

    Själv har jag varit gift i tio år och min man och jag gifte oss av sprudlande , gnistrande underbar kärlek och känslan av att vi hörde ihop , vi ville få våra familjer till en enda och få oss till en enhet.   Det var liksom grädden på moset att vi slog till och gifte oss.  Efter tio år känns det fortfarande så där fluffigt gräddigt i våra liv. Visst har vi slagits och kämpat mot elände och skit och tristess men vi tar våra löften inför gud och kyrkan på allvar.  Vi är en enad enhet och min man och jag är ett "vi" .   Jag är stolt över att vara hans fru och han är stolt över att vara just min make.  

  • KoA201­6
    Äldre 11 Nov 19:48
    #2

    Intressant fråga! Själv är jag inte gift så jag kan inte svara på den, men jag ser fram emot att höra fler svar på andras upplevelser. Glad

  • Äldre 11 Nov 20:44
    #3

    "Själv har jag varit gift i tio år och min man och jag gifte oss av sprudlande , gnistrande underbar kärlek och känslan av att vi hörde ihop , vi ville få våra familjer till en enda och få oss till en enhet. Det var liksom grädden på moset att vi slog till och gifte oss. Efter tio år känns det fortfarande så där fluffigt gräddigt i våra liv. Visst har vi slagits och kämpat mot elände och skit och tristess men vi tar våra löften inför gud och kyrkan på allvar. Vi är en enad enhet och min man och jag är ett "vi" .   Jag är stolt över att vara hans fru och han är stolt över att vara just min make."

    Vilken otroligt fin berättelse! Vi vill inte gifta oss av praktiska själ utan av kärlek och tro, så jag får väl hoppas att vi får det lika fint som ni.

  • Plätti­s
    Äldre 12 Nov 09:07
    #4

    Vi har inte gift oss än, men har varit ett par i sex år och förlovade i snart två. Jag minns hur jag tänkte att förlovningen inte skulle förändra något, det var ju bara en ring på fingret - men ack så fel jag hade! Nästan direkt kändes det hur vi kom varandra väldigt mycket närmare, och jag känner mig tryggare och säkrare på att det verkligen är vi. 

    Om giftermålet kommer förstärka den känslan eller om vi kommer fortsätta som nu vet jag inte. Vi har blivit närmare bara genom att ha känt varandra och varit tillsammans så länge, så det ska bli väldigt spännande att se hur vi påverkas av att gifta oss!


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Alylly­ra
    Äldre 12 Nov 10:14
    #5
    +1

    Jag vet inte om det känns så mycket annorlunda för oss...

    Vi gifte oss inte av praktiska skäl (eller, tidpunkten valdes av praktiska skäl men inte beslutet att gifta oss). Det var stort och vackert och speciellt den dagen, men dagen efter var det inte så annorlunda mot innan.

    Missförstå mig inte, det känns jättehärligt att vara gift med mitt livs kärlek och veta att vi båda är inställda på att det ska vara vi under resten av livet. Att vi ska ta oss igenom både det lätta och det svåra tillsammans. Och att han alltid kommer finnas där för mig och jag för honom.
    Men det har inte ändrat något i vårt dagliga liv, de praktiska detaljerna. Vi tjafsar fortfarande över hushållsarbete. Vi har fortfarande till stor del separata ekonomier (även om de växer ihop mer och mer). Vi gör "egna" saker, utan att den andra behöver vara med och fattar beslut utan att den andra är involverad (inte beslut som rör oss båda naturligtvis).

    Sammanfattningsvis skulle jag säga att det är härligt, euforiskt och kärleksfullt att vara gift, men det är också vardagligt, tråkigt och oromantiskt. Precis som det var innan alltså

  • Äldre 12 Nov 11:13
    #6

    Jag upplever förlovningen lite som @plätts. Mest kanske för att man haft förhållanden tidigare som uppenbarligen inte hållit. Så i början tänker man mycket att det inte kommer bli annorlunda denna gång så jag var ganska motvillig att flytta ihop (slutade med att jag hyrde ut mitt korridorsrum i andra hand). Men efter att vi förlovat oss har jag nu sagt upp rummet helt. Det känns skönt att veta att båda har för avsikt att verkligen satsa på förhållandet. 

    För min del tror jag inte att det kommer att kännas så mycket mer speciellt att vara gift. Jag är en inte världens mest känslosamma person så jag tror att jag kommer att tycka det är kul att samla familj och vänner runt något positivt, vi har haft så mycket begravningar på senaste tiden...

  • Äldre 12 Nov 14:08
    #7
    +1

    Jag är inte så romantiskt lagd och har nog aldrig känt sådär fluffigt rosa-moln-känslor mer än precis när det är helt nytt. 
    Däremot har jag och maken en djup närhet och vi är som två bitar i ett pussel. Jag är allt som han inte är och han är allt som jag inte är. Vi behöver varandra för att bli en helhet.
    Det har inte förändrats bara för att jag fick en extra ring på fingret och nytt efternamn. 
    Däremot har ju omvärldens syn på oss förändrats och vi ses mer som en enhet och inte som "han och hon"... Glad

    Vi gifte oss för att vi ville fira vår kärlek och vi har spridit ut nöjet så att säga.
    Förlovning efter 4 år tillsammans, bröllop ca 8,5 år som sambos (ca 4,5 år efter förlovning). Vi hade väl egentligen lika gärna kunnat ha en stor fest och kallat det för "kärleksfirande" eller något. 
    Men då min mamma alltid sagt att vi hade äktenskapstycke och hon var väldigt sjuk och bara inväntade att få dö och vi då tyckte att vi kunde ge henne hoppet om att i alla fall få se oss gifta, så valde vi att gifta oss.

    Det hade ju varit extra kul om mamma hade klarat sig fram till bröllopsdagen men hon gick bort 2 månader innan... 

  • Äldre 14 Nov 15:44
    #8

    Det verkar vara lite olika hur det känns, precis som med allt annat i livet då;) Vad tycker ni, tycker ni att man ska vänta med bröllop för att ha något kul att se fram emot, eller ska man gå och gifta sig och njuta av att vara gift? Vi har ju varit ihop i tio år, så förhållandet är stabilt och allt sånt man bör tänka på innan man går och gifter sig.

  • Äldre 14 Nov 15:55
    #9

    När vi gifter oss kommer vi ha känt varandra i ca 2 år. Så vi är inte så mycket för att vänta. Det finns fördelar med att vänta och det finns fördelar med att gifta sig ungt. Vi vill gifta oss när vi är unge för att vi då i större utsträckning kan planera den fest vi vill ha. 

    Jag känner inte att de är ett förhastat beslut att börja planera bröllop efter att ha känt varandra bara ett kort tag. Vi älskar varandra men är ändå också två personer som är väldigt drivna av att göra karriär även om vi är inom helt olika området. 

    Men vet aldrig vad som kommer att hända i framtiden och jag följer ett råd som en av de smartaste personer i världen get till mig "gör det du tycker är roligt just nu så går det oftast bra". Ett väldigt enkelt råd men faktiskt väldigt svårt att följa. 

    Vi har självklart ingen aning vad som kommer att hända med våra liv eller hur det kommer att se ut om 10 år, kanske min karriär tar mig utomlands. Han är egen företagare men med väldigt starka lokala anknytningar. Men vi är flexibla... 

    Mitt tips är väl att alltid vara flexibel, fastna inte för mycket och ha kul. 

  • Äldre 14 Nov 22:19
    #10

    Anniina jag tycker inte att det finns något rätt eller fel där. 


    Det som är rätt för er kan vara fel för någon annan.
    Så frågan ni ska ställa er själva är:


    Vad ser vi mest fram emot, bröllopet och festen - eller att vara gifta.
    Alltså, om själva vigseln och festen bara är en transportsträcka fram till det ni ser fram emot så kanske ni ska få det överstökat så att säga.
    Om ni inte tror att det kommer bli någon större skillnad på förhållandet efteråt och att ni ser fram emot just den här dagen, att den är målet... tja då kanske ni ska suga på karamellen ett tag till Flört

Svar på tråden Hur känns det att vara gift?