Hur känns det att vara gift?

Jag vet inte om det känns så mycket annorlunda för oss...

Vi gifte oss inte av praktiska skäl (eller, tidpunkten valdes av praktiska skäl men inte beslutet att gifta oss). Det var stort och vackert och speciellt den dagen, men dagen efter var det inte så annorlunda mot innan.

Missförstå mig inte, det känns jättehärligt att vara gift med mitt livs kärlek och veta att vi båda är inställda på att det ska vara vi under resten av livet. Att vi ska ta oss igenom både det lätta och det svåra tillsammans. Och att han alltid kommer finnas där för mig och jag för honom.
Men det har inte ändrat något i vårt dagliga liv, de praktiska detaljerna. Vi tjafsar fortfarande över hushållsarbete. Vi har fortfarande till stor del separata ekonomier (även om de växer ihop mer och mer). Vi gör "egna" saker, utan att den andra behöver vara med och fattar beslut utan att den andra är involverad (inte beslut som rör oss båda naturligtvis).

Sammanfattningsvis skulle jag säga att det är härligt, euforiskt och kärleksfullt att vara gift, men det är också vardagligt, tråkigt och oromantiskt. Precis som det var innan alltså