Hur känns det att vara gift?

jag tror att känslan hur det är att vara gift hör ihop med varför man gifte sig. 

Jag har häckat på den här sajten i snart 14 år och hunnit med att iaktta många brudar och sett även folk i min bekantskapskrets som gift sig och  hur känslan att vara gift varierar med orsaken till varför man gifte sig. 

Gifter man sig av juridiska skäl och praktiska skäl är nog känslan densamma , ingenting förändras och det känns som vanligt.  

Gifter man sig av diverse känslosamma skäl så kan man nog få det som din gammeltant beskriver att man får en mer intim, nära och kärleksfull relation och känsla med sig under många år.  

och självklart finns det väl en del som haft 30 sekunders cermoni i rådhuset mest för formalitetens skull men vaknat upp dagen efter och verkligen KÄNT att det varit på riktigt och oj vad dom bölat av massa känslor som kom ikapp .   Likväl som det funnits dom i romantiska drömmar som gift sig med kyrka, häst och vagn och marängklänning men som efter 5 år ännu inte känner mer än ett "jaha" . 

Såklart det finns åt båda håll. 

Så hur det känns att vara gift är alltså något som är svårt att förklara och utgår ifrån den personliga frågan varför man gifte sig.  Det är alltså inviduellt. 

Själv har jag varit gift i tio år och min man och jag gifte oss av sprudlande , gnistrande underbar kärlek och känslan av att vi hörde ihop , vi ville få våra familjer till en enda och få oss till en enhet.   Det var liksom grädden på moset att vi slog till och gifte oss.  Efter tio år känns det fortfarande så där fluffigt gräddigt i våra liv. Visst har vi slagits och kämpat mot elände och skit och tristess men vi tar våra löften inför gud och kyrkan på allvar.  Vi är en enad enhet och min man och jag är ett "vi" .   Jag är stolt över att vara hans fru och han är stolt över att vara just min make.