Varför friar han inte :(

Fast så enkelt är det ju inte... Om den ena vill gifta sig och den andra inte, hur möts man då på halva vägen? Eller om den ena känner sig redo att få barn och den andra inte? Vad är det som säger att det är den ena personens vilja som är "rätt" eller viktigast? Bortsett från det faktum att kvinnor inte kan vänta hur länge som helst med att skaffa barn.

Jag anser verkligen inte att min sambo är oansvarig! Vi har båda valt att skaffa barn och flytta till hus trots att vi inte är gifta. Sen tycker jag att det är viktigare att vi gifter oss. För min sambo är det helt enkelt inte en viktig sak (bortsett från det rent juridiska) men tro mig, han tar sitt fulla ansvar för sin familj även om vi inte är gifta!
Nu ska vi som sagt gifta oss och pratar om hur vi ska lägga upp det så att båda ska bli nöjda.

Jag är glad för din skull och att ni ska gifta er. Men då har ju någon form "sida vunnit" tillslut...?

Ja, jag tycker att det är oansvarigt att inte se till så att ens partner och barn har bästa möjliga juridiska skydd och det värsta skulle hända. Lever man redan som gifta så varför inte ta steget ut och skörda frukterna av det?

Det är inget personligt påhopp, men jag har ju efter en tid på BT märkt av att det finns många som nöjer sig med att vara sambos eller förlovade. Alla bestämmer själva, men jag anser att det är oansvarigt gentemot sin familj.

Fast hur gar man fran "det ar inte viktigt for mig att vara gift" till "Jag vill absolut inte vara gift, aven om det ar jatteviktigt for den jag alskar". Att det inte ar viktigt later ju lite som att man inte riktigt bryr sig, och i sa fall borde det val vara ganska enkelt att gifta sig for den andras skull. Det ar stor skillnad pa saker jag inte bryr mej speciellt om, om och saker jag absolut inte vill. 

Ett liknande exempel: Min fastman vill dopa vara barn efter sina foraldrar, det ar en grekiskt tradition, som hans aldre bror ignorerade och nu vill han hedra dom och gora gott for det. Jag tycker inte att namnen ar sa viktiga och darfor gar jag med pa detta aven om mina foraldrar antagligen kommer att tycka att det ar lite konstigt. Jag bryr mej helt enkelt inte sa jattemycket och darfor kan jag kompromissa valdigt enkelt. Skillnad vore om han sa att hans foraldrar skulle flytta hem till oss. Det vill jag absolut inte, det ar viktigt for mig att ha privatliv.

Kanske inte en perfekt illustration men du forstar sakert.

Jo, så kan man väl se det antar jag, att jag "vunnit". Fast han inser ju också att det är bäst att vara gifta när man har barn och hus tillsammans. Det har väl bara tagit lite längre tid för honom att komma dit.

Som sagt, det här är ett känsligt ämne. Jag kan känna ibland att man blir ifrågasatt när man inte är gift och har barn, vilket jag kan tycka är lite konstigt år 2013. Jag respekterar de som vill vara gifta före de får barn men förväntar mig då att få samma respekt tillbaka. En del som gift sig innan skiljer sig något år efter de har fått barn, hur mycket värt var det då egentligen?

Nu vet jag inte om det var mig du svarade... ? Men min sambo har aldrig sagt att han absolut inte vill vara gift.
Det är bara det att för honom är det inte en viktig grej, han tycker att allt är bra som det är. Och därmed har det liksom inte blivit av, eftersom jag inte har velat vara den drivande.

Okej da forstar jag lite battre! :)

Jag förstår att det inte är roligt att bli ifrågasatt och att uppleva att man inte respekteras i sin val. Som sagt, jag menade inte mina inlägg som personliga påhopp utan ville tillföra mina åsikter till diskussionen.

Men jag anser att man bör ifrågasätta sig själv och kanske i viss utsträckning människor i ens närhet när man upplever att de gör "sämre" livsval. Det betyder inte att man skall köra över andra!
Men i vissa aspekter i livet, som äktenskap borde man själv överväga varför man inte vill gifta sig när det finns så uppenbara fördelar (juridisk) med det. Jag lägger inte in emotionella värderingar i diskussionen.

För jag tror att om man upplever att man inte vill gifta sig, eller "att det inte är så viktigt" då kanske det finns andra saker i grunden som borde hanteras. Det skulle kunna (betonar: skulle kunna) vara "commitmentissues" alltså rädsla för att ge sig själv till någon fullt ut, och då är inte vigseln/äktenskapet problemet.... Och dessa insikter om sig själv kan tillämpas på alla aspekter av ens liv.

Jag själv har svårt för människor som inte har självinsikt, och det kanske speglade mina inlägg.

Obs! Allt jag skriver nedan är generellt och INTE riktat till någon person i tråden! Det verkar ju för övrigt ha löst sig till det bästa för dig Jordgubben, toppen toppen!

Det handlar absolut om makt om mannen 1) inte vill ha barn innan han är gift och 2) inte känner sig redo för giftermål trots att han är 30+. Ska kvinnan vänta och vänta i flera flera år på att mannen ska växa upp och riskera att bli barnlös? Vad händer om mannen aldrig känner sig redo? Eller om han lämnar en när man är 40, och plötsligt då känner sig redo och skaffar barn med en ny kvinna? Då står man där och det är förmodligen för sent att få egna barn. Om min kille hade varit 30+, vi hade haft stadig ekonomi, levt tillsammans några år etc. och han inte kände sig "redo att gifta sig" skulle jag allvarligt överväga om han bara var tillsammans med mig i väntan på något bättre liksom... Inte att han verkligen aktivt söker efter andra, mer att han är rädd för att "settle down", binda sig etc. och att därmed gå miste om annat i livet.

Vad menar du med "sämre livsval"?

Jag förstår inte riktigt varför alla måste vilja gifta sig. Visst det finns juridiska fördelar med det helt klart. Men att relationen skulle vara starkare för att man är gift tror jag inte på. Det är trots allt ganska många som skiljer sig.
Nu vill jag att vi ska gifta oss men har full respekt och förståelse för de som inte gör det.

Det kan absolut vara så att man har problem med att binda sig och därför inte vill gifta sig.
Eller så tycker man helt enkelt inte att det är viktigt.

Nej, men som sagt jag har enbart refererat till det juridiska. Och med de glasögonen på så blir det tyvärr "ett sämre livsval" då man inte har samma juridiska rättigheter som gifta par.