Anonym (smulan) skrev 2012-03-17 08:33:23 följande:
Jag har inte läst riktigt alla inlägg, men man märker i alla fall att folk har det väldigt olika. Själv har jag varit tillsammans med min kille i 1½ år och vi har bara bott ihop i drygt ett halvår, men ganska direkt efter att vi flyttade ihop sjönk frekvensen drastiskt. Vi har nu sex ca 2 gånger i månaden, alltså varannan vecka, men det kan variera mellan 1 och 3 gånger i månaden. Jag tycker att det känns jättetrist att det är så här, och det är enbart pga honom vi har sex så sällan. Han har en depression som spökar, och trots läkemedel mår han inte helt toppen, plus att han börjat gå upp i vikt och fått dåligt självförtroende pga det (men jag älskar ju honom som han är och visar det så ofta jag kan). Pga att vi ändå är rätt "nyblivna" sambos så har denna brist på initiativ från hans sida gjort att jag känner mig mindre attraktiv, och efter ett par månader med inviter och uppmuntran från min sida började jag tappa gnistan/självförtroendet jag också. Vi älskar varandra och jag försöker verkligen stötta honom, men det är jobbigt att alltid vara den som hintar om sex och sedan får ett nej. Jag vet ju att han har dåligt självförtroende och inte vill bli pressad (han vill gärna vara den som tar initiativet, när han känner sig redo...), men jag saknar den tiden då vi gick till sängs eller vaknade tillsammans och kände det där pirret när han försiktigt kysste en och man visste att det skulle bli mer. Självklart förväntar jag mig inte ett nykärt tillstånd resten av livet, men det verkar ändå som att vissa par lyckas hålla liv i passionen i många år. Jag vet inte riktigt hur vårt sexliv kommer att se ut om 1-2 år, om det kommer att återhämta sig eller om det här är en ond cirkel. Kanske borde vi gå i parterapi eller nåt, eller att han skulle gå i terapi för sin depression/negativa tankemönster. Någon som har gjort det?
Oj vad jag känner igen mig! Var tillsamamns med en man i 8 år innan min nuvarande sambo. Jag var 7 år yngre än honom. Vi hade det precis så som du beskriver. Det ironiska med mitt ex och mitt förhållande var att vi började som kk´s. Efter bara någr månader tillsammans så hände en del tragiska saker i hans familj och i sviterna av det drogs han ner i deppighet, kronisk huvudvärk, oro osv. Efter att ha försökt få det bättre (från min sida) i många år så gav man tillslut upp. Man kände sig värdelös och osexig. Sexet blev till slut någon som vi var tvungen att ha typ varannan månad för att man på något vis skulle intala sig själv om att vi inte bara var vänner... Fast det var vi ju.
Jag som är en väldigt fysisk och närhetstörstande person törstade efter passion och upphettsning! För min del hamnade jag i ett vägsjäl. Att fortsätta ett förhållande med en av mina bästa vänner utan sex och närhet i resten av livet, eller ta reda på hur det egentligen ska vara i en relation med passion, sex osv. Efter 8 år var vi tvugna att bryta upp. Jag var då 24½ år.
Fyller 28 år i år och har aldrig känt mig finare och sexigare tack vare min nuvarande fästman. Vi har varit tillsammans i 2½ år. Jag får höra varje dag hur vacker och älskad jag är. Vi har sex ca 3-6 gånger i veckan. För mig, som har levt i ett sexlöst förhållande så länge är detta helt fantastiskt och jag känner mig sexig och snygg för första gången! Tycker du ska ta dig ett snack med din karl och förklara hur du känner iaf. Det kan ju bara bli bättre av det. Förklara hur DU känner när du blir avvisad osv.