Min kille tycker att vi har för lite sex. Jag var den som tog hans oskuld men jag ahr haft relationer innan detta och tycker att det är vanligt att sexet tonas ut från varje dag till kanske varannan vecka.
Är det så för er med?
Så, hur ofta har ni sex i ert förhållande?
Jösses vad ofta! Vi har varit tillsammas fem år och har en tvåårig dotter och två heltidsjobb. Är heeeelt slut på kvällarna så vi får inte till det mer än 2-3 gånger i månaden! Men vi har mycket kärlek och gos emellan. 
Vi hade sex väldigt ofta de först 3 åren, ca: 5-6 gånger i veckan. Men sen har jag varit sjuk & det har tagit hårt på mig. Har haft riktigt ont i magen nästan varje dag, huvudvärk & orkeslös. Så då har sexlivet varit nästan obefintligt.
Nu har min hälsa blivit bättre igen & nu har vi lite mer sex igen, men det blir ändå bara typ 2 gånger i veckan. Jag vill inte sex när jag har mens, för jag tycker inte att det är skönt (blir öm). sen har jag ofta ont under ÄL, så det drar ner antalet gånger i månaden rejält 
Ett tag nu har jag även blivit öm i klitoris (känns som nerverna kommer i kläm el. nåt) & jag oroar mig under samlaget att det ska börja göra ont... Sen händer det att jag spricker lite i underkanten också (läker ihop på 2 dagar). fattar inte varför. vi har "normalt" sex & gör inget annorlunda mot vad vi gjort innan!
Någon som haft/har samma problem?
Det blir oftast allt från 3 ggr i veckan eller att det går några veckor emellan.
Jag tycker sex är viktigt i en relation. Å i de allra flesta fall så har killen större sexdrift än tjejen, men jag tycker att man som tjej måste tillfredställa sin karl. Å jag menar så klart inte att man ska låta honom ha sex med en mot ens vilja, så klart, men om man inte är sugen själv så kanske man kan göra honom en tjänst. (BJ)
Jag har inget problem med det. Jag älskar honom och vill att han ska vara nöjd och glad i alla aspekter, jag kan ställa upp å skjutsa han till krogen mitt i natten fast jag inte har nån lust, och samma gäller med sex. Han ska inte behöva tjata.
Sen som en ovan nämnde, när man väl är inne i det så blir man ju ofta sugen själv.
Det är så svårt att förklara hur jag menar med det här utan att låta som Anna Anka, men jag menar att han gör mig glad och jag gör han glad. :P typ. Man måste ställa upp på sin partners behov.
Till frågan, vi har sex ca 2 ggr i veckan och har varit tillsammans i 3 år.
Skönt att höra att det är fler som inte får till det så ofta. Här är det han som inte har så mycket sexlust och jag som är lite frustrerad. Tyvärr är det ett område som inte funkar så jättebra när det blir av heller. Vi är nog inte riktigt kompatibla där, eller så är han bara dålig, ha ha. Jag älskar honom och är attraherad av honom, men han är inte så bra på att få igång mig. Framför allt vill han att det ska gå väldigt fort från tanke till handling, handling=penetrering, och det känns som att förspel bara är ett nödvändigt ont för honom, vilket inte heller är så inspirerande. Det här gör att jag inte heller tar initiativ så ofta som jag egentligen skulle vilja, om jag inte redan är väldigt "på", eftersom det känns som att han inte kommer att ge mig tillräckligt med tid och så kommer jag att känna mig stressad och så blir det inge bra ändå. I ärlighetens namn händer det att jag försöker klara av det på egen hand innan han kommer hem för att det bara är enklare så.
Så det blir kanske 1-2 gånger i månaden. Sägas ska att det faktiskt för det mesta är helt ok när vi väl gör det. Han har blivit bättre ändå och förstått i alla fall delvis vad jag behöver. Men det är också tråkigt att han inte har så mycket lust, det får mig att känna mig oattraktiv och det är viktigt för mig att känna mig åtrådd för att kunna gå igång, så det är inte så bra.
Men sen har vi väldigt mycket kramar och närhet, så det känns definitivt inte som att vi bara är kompisar. Det här är det enda som inte är riktigt perfekt i vårt förhållande och jag har funderat mycket på om jag kan leva med att det kanske aldrig blir bättre än så här. Jag vill ju inte flippa ut och vara otrogen efter tio år bara för att jag vill ha nåt passionerat. Men jag tror jag kan leva med det. Fantasin är ju fri, och herr Höger räknas inte som otrohet.
En annan sak som gör det svårare är att vi båda ibland har problem med svamp, herpes och sånt. Jag känner mig inte direkt sexig när jag har svamp, och han känner likadant när han har herpesutbrott. Dessutom sitter hans herpes på ett ställe som inte täcks av kondom. Så de gångerna blir det inget även om vi båda har lust egentligen.
Vi har inte sex så ofta, kanske nån gång i månaden, ibland två. Jag har en rätt jobbig bakgrund där jag förväntades "ställa upp" och det ledde till slut till att jag hatade allt med sex att göra. Gick i terapi hos specialist mycket länge. Men nu med min blivande som inte heller har så stor sexdrift så har vi äntligen hamnat i ett läge då vi bara har sex när vi verkligen vill. Och det blir faktiskt inte oftare än så! 
Och vi får alltid orgasm båda två, det får ta den tid det tar, vi är lika mycket prio 1 som den andra är. Skulle numera aldrig tillåta mig att bara ge och ge och inte få samma mängd tillbaka. Men sånt har jag aldrig upplevt tidigare. Skulle jag hamna i den sitsen igen att jag kände mig det minsta pressad, då förlorar sex allt sitt värde för mig igen. Och det vill jag inte, så sällan men bra!
