Min kille tycker att vi har för lite sex. Jag var den som tog hans oskuld men jag ahr haft relationer innan detta och tycker att det är vanligt att sexet tonas ut från varje dag till kanske varannan vecka.
Är det så för er med?
Så, hur ofta har ni sex i ert förhållande?
Vi har varit ihop i två år om lite mindre än en månad. Shit, tiden går fort när man har roligt :o Just nu har det väl blivit två-tre gånger i veckan, knäproblem och stress i skolan för oss båda har gjort oss osugna mest hela tiden.
Men snittet ligger nog mer åt 4-5 gånger i veckan, bortsett från när jag har mens då. När vi precis flyttade ihop (efter fyra månader tillsammans) så hade vi sex flera gånger om dagen, men nu har vi helt enkelt inte tid och lyckan över att ha flyttat hemifrån och kunna låta så mycket man vill har kanske lagt sig lite ;)
Dock känner jag också pressen på att man "ska" ha sex ofta. Vi har sex precis så ofta vi vill, men ibland pratar ett annat par vänner vi har om hur otroligt ofta de har sex. De har ett distansförhållande men har sex säkert 10 gånger varje helg (säger de i alla fall..), men sen brukar jag tänka en gång till, på de gånger jag faktiskt har haft sex så många gånger på en helg och hur oskönt det brukar vara efteråt. Och kvalitét före kvantitét har jag alltid fått lära mig?
här blir det nog i snitt en gång i veckan. Aldrig mer än två ggr/v. fast inte så mkt mer sällan heller. Vi har också problemet att han vill mer än jag. Det är väl inte det att jag är ointresserad, men jag har också återkommande problem med riktigt jobbiga utbrott av svamp, och för ett par år sedan hade jag massa problem med p-piller som gjorde mig helt ointresserad av sex. Jag har slutat sen länge, men det är som om sexlusten aldrig riktigt kom tillbaka till samma nivå som det var innan... eller så är det bara så att vi har varit tillsammans länge och man inte är lika "på" längre.
Sen kan jag också känna att det är väldigt lätt att bli bekväm, att det är lite meckigt med sex, mycket enklare att bara halvsova i soffan framför nån dålig film... där kan jag känna att man har lite ansvar gentemot sin partner att man får rycka upp sig lite och inte bara slentrianmässigt säja nej. Jag och min pojkvän hade faktiskt ett snack för ett tag sen när det blev riktigt dåligt ett tag, och då gjordevi typ en "deal" att han ska inte vara lika på, för jag blir stressad av det (känns i bland att det är viktigare för honom att vi verkligen nuppar en gång den veckan än att vi har bra sex) men i gengäld så "måste" jag ta initiativ någon gång emellanåt också... Hittills funkar det ganska bra.
Ja de varierar såklart men 3-4ggr i veckan. Ibland mkt mer o ibland mer sällan. Vi har bott ihop i sex år o varit ihopsju :) men de är ju inte lika galet som i början, tur är väl de, man börjar ju bli gammal, fyller ju 26 i år o orkar ju inte lika mkt. Lägg sen till en 3 o 5-åring så :) men det viktigaste är väl att de blir bra när de blir o inte hur mkt. Tror de är viktigt att prata mkt om de ifall man inte ligger på samma nivå. Farligt att för ofta släppa till för husfridens skull! Då kan man nog tappa lusten om man känner att man gör de av plikt. Så var det efter andra barnet i vårt fall. Han förstod inte att jag som varit "sexgalen" som gravid nu inte ville ha alls. I början ställde jag upp för hans skull (nötigt värre) men när ja låg o tänkte på annat hela tiden kändes de inte bra. DÅ tog vi ett snack o löste det! O nu är de ju toppen igen :) men som någon skrev kvalitet framför kvantitet! O ja de där med att onanera gör en ju varken blind, galen eller att man hamnar i helvetet (som det sades förr) så ligger man inte på samma nivå, gör det! Själv eller ihop.. När ja inte orkar hjälper ja gärna honom ( brukar i ofs sluta i sex eftersom de är bra upphetsande att se honom njuta ;)
Innan vi fick barn: nästan dagligen, i varje fall 5dagar av 7. Nu har barnet ett år och vi ahr sex ungefär 1-2gånger i veckan. Det känns ok, men ibland har jag knappt nån lust alls och måste liksom bestämma mig för att "nej vad tusan!". Sen är det ju såklart jätteskönt, men jag måste liksom samla lite kraft för att "orka bli upphetsad". 
Vi är nära på andra sätt, men ibland saknar jag att bara ha tid för varandra. Men var sak har sin tid, det är en hftig upplevelse att vara förälder tillsammans också, och bara vi får nattsömnen tillbaks så kommer nog orken också!
Jag har inte läst riktigt alla inlägg, men man märker i alla fall att folk har det väldigt olika. Själv har jag varit tillsammans med min kille i 1½ år och vi har bara bott ihop i drygt ett halvår, men ganska direkt efter att vi flyttade ihop sjönk frekvensen drastiskt. Vi har nu sex ca 2 gånger i månaden, alltså varannan vecka, men det kan variera mellan 1 och 3 gånger i månaden. Jag tycker att det känns jättetrist att det är så här, och det är enbart pga honom vi har sex så sällan. Han har en depression som spökar, och trots läkemedel mår han inte helt toppen, plus att han börjat gå upp i vikt och fått dåligt självförtroende pga det (men jag älskar ju honom som han är och visar det så ofta jag kan). Pga att vi ändå är rätt "nyblivna" sambos så har denna brist på initiativ från hans sida gjort att jag känner mig mindre attraktiv, och efter ett par månader med inviter och uppmuntran från min sida började jag tappa gnistan/självförtroendet jag också. Vi älskar varandra och jag försöker verkligen stötta honom, men det är jobbigt att alltid vara den som hintar om sex och sedan får ett nej. Jag vet ju att han har dåligt självförtroende och inte vill bli pressad (han vill gärna vara den som tar initiativet, när han känner sig redo...), men jag saknar den tiden då vi gick till sängs eller vaknade tillsammans och kände det där pirret när han försiktigt kysste en och man visste att det skulle bli mer. Självklart förväntar jag mig inte ett nykärt tillstånd resten av livet, men det verkar ändå som att vissa par lyckas hålla liv i passionen i många år. Jag vet inte riktigt hur vårt sexliv kommer att se ut om 1-2 år, om det kommer att återhämta sig eller om det här är en ond cirkel. Kanske borde vi gå i parterapi eller nåt, eller att han skulle gå i terapi för sin depression/negativa tankemönster. Någon som har gjort det?
Det varierar naturligtvis men vi har nog sex 3-6 gånger i veckan. Alltid mer på helgerna och då oftast mer än en gång per dag. I veckorna kan det bli ingen gång. Det beror på hur vi har det på jobber t.ex. Vi har varit ihop i 6 år. Oftast tar jag initiativet (i veckorna), men han gör det ibland på helgerna. Jag tycker att det är både bra och inte bra att det oftast hänger på mig att ta initiativ. Jag blir ju aldrig "utnyttjad" men kan känna mig avvisad ibland. Han säger inte nej, men det märks på annat sätt. Jag tror att han i tidigare förhållande blivit så avvisad att han nu har svårt att ta initiativ oftare.
När vi är på semester (själva) blir det nog sex flera gånger varje dag. Jag känner ofta att jobbet kräver mycket energi på hemmaplan.
Det varierar kraftigt, tycker det är svårt att säga ett snitt. Vissa veckor 4-5 dagar, är vi förkylda o mensen kommer så kan det gå tre veckor utan sex, men vid det laget är i båda jävligt frustrerade.
Jag har märkt att vi har sex längre stunder än många andra har (vänner osv) som pratar om 20 minuter hit och dit... vi har aldrig sex under en timme och oftast är det snarare två timmar och vi får 2-5 orgasmer var. Så jag tror att det därför inte blir lika ofta, för man har helt enkelt inte 1-2 timmar varje dag. Så 2-3 ggr i veckan kanske är snittet om jag måste säga ett. I början hade vi sex jämt, vareviga dag. Första halvåret eller så var det verkligen hem från skola/jobb och ha sex i flera timmar, vara tvungen att sluta pga hunger, äta nån take-away, sen ha sex igen typ. Så är det inte riktigt längre ;)
4 år.
