Att acceptera vår önskan på vårat bröllop verkar vara svårt!!??

Vi har inte hört något käbbel när det gäller vårt bröllop. Faktum är att vi inte hört något alls. En del som fått inbjudan och som vi träffat har sagt grattis, andra har inte låtsats om något. En nära släkting som brukar ringa då och då har inte ringt sedan inbjudan kom ut. Varför? Jag hoppas verkligen att det inte är för att folk är sura över att vi inte sagt något i förväg. Vi ville att det skulle komma som en överaskning. Så, som sagt INGEN lägger sig i. Väldigt skönt samtidigt som det är oroväckande. Just nu känns det som att inga fler än våra föräldrar kommer att komma...

Jag tycker att när man gifter sig så har man rätt att bestämma över hur festen ska se ut, om den ska vara barnfri eller ej och tycker det är ohyffsat av familj och vänner att bråka över det! 

Sedan när det gäller vigsel så är kyrkan en lokal öppen för alla, sedan kan brudparet ha önskan om barnfritt även där men vara beredda på att det är svårare.

Jag kan ha lite svårt att förstå att en del vill gifta sig i kyrka, men inte ha gud och de andra traditionerna. Varför inte gifta sig borgerligt då? men det är en annan diskussion...

Vi ska ha barnfritt under vår borgerliga vigsel och middag/fest. Det är fyra par vi känner som har barn resten har inte det. Så förhoppningsvis blir det inga problem. =) 

Alltså det är så himla långsökt vilka grejer gästerna kan komma dragandes med. Idag fick jag ett mail från min blivande mans pappas fru där hon berättade att de var eld och lågor och glatt tackar ja till att komma på bröllopet. Sen kommer det: "Hur mycket släkt har ni bjudit? XX (min blivande man) har ju en faster som bor i stan."

Så trött blir jag... Vad har folk för rätt att ifrågasätta att vi bara bjudit våra familjer?
Jag begärde att få göra ett undantag för min mormor och det hade min blivande ingenting emot.
Men han har själv sagt att han inte har några som helst planer på att ta upp kontakten med sin släkt, punkt slut.

Min stora släkt som jag har hyfsat nära kontakt med har inte gnällt alls, de verkar vara glada för vår skull och tycker vi gör helt rätt som väljer ett litet bröllop.

Ett tillägg till mitt inlägg ovan: När jag visade min blivande mailet log han lite och sa "Äsch, det är väl bara att svara att släkten inte är bjuden!" Tack och lov för min kärlek, han vet hur lätt jag har att hetsa upp mig över smågrejer och precis lika lätt för att göra mig på gott humör igen! 

Vill bara säga att jag tycker att TS/din inställning är helt rätt!

Jag kör med "passar det inte så behöver du inte komma". Det borde fler göra, märker jag nu när jag läser på forumet.
Det är VÅR dag, VI bestämmer och passar det inte dig och ditt självupptagna arsle så kan du stanna hemma, då vill inte vi ha dig där.