I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Ja, om jag bara vågar... känns som att jag har för rultiga lår och är rädd att skinkorna kommer hänga nedanför kjolkanten, haha. Men å andra sidan så behöver jag inte ha nätstrumpor till just den outfiten, utan kan ha vanliga beigea/solbruna såna där som lyfter upp och håller in, de finns ju att köpa på Coop t o m Och fördelen är att för 399 kr så får jag hela outfiten; klänning, hatt, bandana En låssaspicka kan jag nog fixa fram, haha. OCH så kan jag ha mina vanliga svarta stövlar till. Perfekt. Jag tror jag kör på det. Skit i feta lår.

Vadå feta lår??!? Du har ju läckra spiror flamman!

Haha, nja, jag kanske är rätt normalbyggd i övrigt, men jag har rätt grova lår, framför allt fula, bulliga knän... Att låren är grova är nog sedan tiden då jag tränade gymnastik. Jag bygger lätt lårmuskler. Men tur det finns hold in/hold up strumpisar, de kan dölja en hel del

Hvidisen, den är inte för utmanande tror du, cowgirl-dräkten? Undrar om den är för "modern" för tidsepoken. Men what the f**k, egentligen. Det är ju ändå western över den.

Visst är den kort och sexig, men om du känner dig obekväm, har du inte en vit sommrig kjol du kan ha under?

Nej, jag har ingen sån kjol. Får kolla när den kommer hur exakt lång (kort) den är och om det känns fel så får jag väl kolla med nån väninna om dom har nån kjol.
Nu kör jag på den

*vinkar till Blommans gröna prick*

Blomman, hur är det med dig? Länge sen man hörde av dig... Saknar dig! ♥

Jahapp... fortsätter väl spamma här då...

Maken håller på att packa och inatt är väl sista natten då som vi sover tillsammans ever... Känns helt absurt och ofattbart Otroligt smärtsamt att tänka på, att se när han packar... vill hela tiden bara krama om honom och känna hans lukt och bara sudda ut alla hemskheter som varit och gå tillbaka till tiden då vi var allt för varandra
   Men som sagt, jag vet att det inte finns någon återvändo. Det går inte längre. Men jag önskar så att det hade gått....

Den här helgen kommer nog bli en av de svartaste i mitt liv. Ensam, lämnad, ratad. Ja, jag frossar just nu i självömkan, jag vet, men det är så här det känns.  Ett stort hus, ett raserat hem. I spillrorna står jag o flickorna. Tur att vi har varandra. Men jag behöver vuxenstöd också, annars kommer denna helg bli ett h-vete, och flickorna kommer lida. Ska försöka be nån kompis komma över.
Är så otroligt glad att jag ska på Westernfesten nästa helg Ska verkligen försöka ha kul och UMGÅS med alla roliga människor där. Slappna av. Ta ut svängarna. Veta att ingen skäller, hotar eller terroriserar mig när jag kommer hem. GUD så skönt!!!