Välkomna till Tivoli Empatia!

BS, en liten ettåring imorgon . Grattis Astrid! Ledigheten över helgerna brukar ha en tendens att gå alldeles för fort, tyvärr. Finns det inget annat att göra än ge kortisonspruta för inflamationen?

Är det min uppkoppling som är slö, eller är det BT? Tycker att det går jättesegt...

Oupsie, Första veckan efter fl kunde jag knappt gå alls. Direkt efter förlossningen var det som värst och sen blev det bättre så jag kunde gå från rullstol till gåbord till kryckor på några dagar. Det var som innan fl (dvs att jag kunde gå 2*500m på en dag) efter 2-3 månader och sen har det gradvis blivit bättre än det. Men det är ovanligt att det blir så illa. Ingen inom vården jag mött har varit med om det och ingen har vetat vad jag skulle göra för att lindra det. Men jag har själv märkt att det är ok att röra sig och gå trots smärta, men att det blir värre om jag lyfter tunga saker. Även om det inte känns när jag gör det har jag fått jätteont dagen efter.

Nu ska jag lägga mig. Jag var på jobbet i onsdags första dagen och ska dit igen imorgon. Men jag har så nära så jag hinner gosa och amma bebis på morgonen och träffa honom lite på e.m. och hela kvällen. Lycka till på era jobb, Liten och Telis!

God natt!

Hepp! Jag tycker att det funkar som vanligt Oupsie.

Piff

Piff älskar att retas med folk, på ett väldigt utstuderat sätt. T ex tar Puff på barns vis gärna en leksak som Piff har, men då tar han den för att han själv vill ha den – Piff däremot tar saker från Puff för att Puff vill ha dem.

Han har aldrig långt till ett leende, och det når alltid ögonen. Han flirtar gärna med folk, särskilt kvinnor (vad ska det bli av honom som redan gör det ) och jag tror att han skulle kunna charma ihjäl en gråsten, om han bara försökte. Piff gör väldigt mycket olika grimaser och miner också, och är en riktig liten skådespelare ibland.

När det gäller leksaker är det bilar, bilar och åter bilar som är favoriten. Helst ska det vara en bil med ett släp påkopplat där bak. Två dar efter att han fått nya jeans är de vitslitna på knäna, efter allt krypande på golvet med bilarna. Att läsa böcker är också populärt, och då särskilt sådana som handlar om djur. Vi är flitiga besökare på biblioteket, och lånar hem lite av varje. Barbapapa brukar också funka.

Sitt dåliga ätande till trots vill Piff väldigt gärna vara med i köket både vid bak och matlagning. Han smakar gärna det mesta, även om mycket spottas ut igen. Oftast vältuggat, men ändå har han svårt att svälja det. Ädelost på tub är fortfarande favoriten, men som väl är dricker han även näringslösning ganska bra nu. Kylskåpskall ska den vara, så ska vi iväg någonstans blir det till att packa kylväska med kylklampar.

Under julledigheten var vi på badhuset, och det var stor succé. Efter en lite tveksam inledning drog han själv igång och gjorde kaffebryggaren och doppade huvudet, och han stänkte glatt vatten på alla som kom i närheten. Att stänka tillbaka var inga problem; vatten i ögonen går fint. När vi duschar hemma vill han gärna att vi sprutar honom rakt i ansiktet.

På kvällen när det är läggdags äter han välling ur flaska i knäet på någon; funkar lika bra med andra släktingar som mamma och pappa. Sen läser vi en bok, och så klättrar vi upp för trappan till hans rum. Efter att ha lyfts upp i sängen brukar han somna själv, en kort stund efter att vi gått därifrån.

Piff är familjens ordningspolis, åtminstone när det gäller att styra upp Puff. Han upprepar gärna om vi sagt till Puff om något, och så kommer det alltid ett bestämt ”Puff” på slutet, ibland åtföljt av aja baja och pekfingret i luften. Han pratar mycket och gärna, och förstår orden han säger också; han pratar inte bara för att höra sin egen röst och för att säga ord, utan det är alltid med en klar mening. S är en svår bokstav och blir oftast ett T, men det går ganska lätt att förstå honom, även för utomstående. Han är filosofiskt lagd, och därför är det så kul att han pratar mycket nu, för äntligen får man lite inblick i allt det som rör sig i hans huvud.

Lycka till alla Telis och Liten som ska börja jobba imorgon!!

Men allra, allra störst lycka till skickar jag till Mugglan & make. Jag hoppas så innerligt att ni får bästa tänkbara besked imorgon.

Puff

Puff är en otroligt hjälpsam liten kille; vadhelst man ska göra vill han hjälpa till, oavsett om man lagar mat, bär in matvaror, plockar ur diskmaskinen, bäddar eller vad som helst. På dagis är han tydligen också väldigt omtänksam gentemot de andra barnen.

Puff är en ”gruppmänniska” mycket mer än vad Piff är; han vill helst göra som ”alla andra”. Han tar ofta efter Piff, men det omvända händer sällan. Jag antar att det är delvis därför han är lite bättre på att äta; för att han härmar de andra barnen på dagis och vill vara som de. Sen har han aldrig haft det lika jobbigt som Piff heller, så han har väl haft ett litet försprång också.

Precis som för Piff gäller att han väldigt gärna vill vara med i köket för att baka och laga mat. Han är mer en så’n som äter det han gillar, och struntar i resten; smakar inte lika gärna som Piff. Fast kaksmet med chokladsmak har blivit en ny favorit; tills ganska nyligen gick det inte alls hem. Kakorna i sig brukar han dock inte vara så intresserad av.

Puff har ett hiskeligt humör, när han inte får sin vilja igenom eller om något går honom emot. Ibland när man hör honom vråla kan man minst tro att han brutit benet, men oftast är det för att en legobit inte hamnat där han tänkt sig, eller för att släpet hoppat av från bilens dragkrok. Däremellan är han för det mesta en glad skit.

Puff gillar väldigt mycket att se skidåkning på TV; särskilt längd och skidskytte. Nu under Vinterstudiotider sitter han ibland ensam framför TVn för att ”se fidorna” som han säger (fast oftast har han sällskap av sina likaledes intresserade föräldrar). Om han inte ser på ”fidorna” är det Emil och Griseknoen som gäller.

När det gäller leksaker gillar Puff också bilar, men han är ingen fanatiker. Pussel är väldigt skoj, och han kan koncentrera sig både länge och väl för att få ihop dem, även om han blir ilsk ibland. Läsa böcker är också populärt, och han tittar ibland i dem själv, även om han oftast föredrar att någon läser för honom.

På kvällen när det är läggdags äter han välling ur flaska i knäet på någon; funkar lika bra med andra släktingar som mamma och pappa. Sen läser vi en bok, och så klättrar vi upp för trappan till hans rum. Efter att ha lyfts upp i sängen brukar han somna själv, en kort stund efter att vi gått därifrån, alltid med en napp i munnen och helst en i varje hand också.

Åh Tinga vilken underbar beskrivning av Piff!