• diesel­p
    Äldre 25 Aug 16:41
    10051 visningar
    51 svar
    51
    10051

    Flytta isär

    Hej.
    Jag är just nu helt knäckt och desperat efter tips och råd. Sökte runt massa på nätet och hittade många intressanta ämnen på denna sida. Hoppas någon vill ägna lite tid åt mig och mitt problem. Förlåt om det blir ett långt inlägg.

    Jag är 27 år gammal och bor med min flickvän som är 21. Vi har bott ihop i ca 4 år, alltså sedan hon var 17 år gammal. Vi flyttade tillsammans till en ny stad som ingen av oss kände till särskillt bra. Under dessa år så har vi haft en bra relation där vi har haft några svackor som vi tagit oss ur som ett starkare par.

    Nu till vårt problem. Hon känner att hon älskar mig oerhört mycket och vill att det ska fungera bra mellan oss. För att det ska göra det så känner hon att hon vill flytta ihop med en kompis i Göteborg(en halvtimme från vår lägenhet) och satsa på studier. Hon känner att hon alltid har ångest och en tomhet inom sig pga att hon aldrig provat på saker som de flesta andra i hennes ålder gjort. Saker som jag gjorde när jag var i hennes ålder. Jag har bott i Norge, jag har rest runt med ryggsäck flera månader i Thailand mm. Hon tänker på detta dagligen och vill nu att vi ska fortsätta vara tillsammans som särbo. Vi har en bostadsrätt som hon vill fortsätta amortera på mm. Jag kommer självklart betala hela hyran och resten av räkningarna. Jag vill absolut inte flytta isär. Vi har det så bra, det tycker hon också. Vi grälar i stort sett aldrig och har alltid kul ihop, skrattar mycket. Hon säger att det är nära och att vi kan träffas flera ggr i veckan. Jag är så rädd för att förlora henne, samtidigt som jag inte vill hindra henne från att göra något som är viktigt för henne. Det känns så orättvist, hon får vinstlotten och jag nitlotten. Hon får ett nytt liv i en större stad tillsammans med en vännina och jag blir kvar här ensam i vårt "gamla liv".
    Det känns som att hon kommer ha så kul med studentlivet och så många nya människor och jag kommer betyda mindre och mindre för henne.

    Något som är jobbigt är att vi inte har någon tidsram. Studierna i början är för att hon ska komma in på önskade linjen, det vet vi inte när det blir. Vi vet heller inte när hon kommer lyckas få lägenhet och jobb där. Hon har nu en bra tjänst som chef med bra lön, detta ska hon säga upp sig ifrån. Allt känns så konstigt bara.

    Vad tror ni? Har någon erfarenhet av detta?
    Mår så dåligt just nu, kan inte sova eller äta.

    Tack för att ni tog er tid
    /Dp

  • Svar på tråden Flytta isär
  • DiePri­nzessi­n
    Äldre 30 Aug 13:07
    #41

    Har hängt med här ett tag och tänkte berätta om mina tankar jag får av att läsa vad ni skriver :)

    Jag är själv student och ska idag börja den sista terminen av mina år på universitetet. Efter tre år som student har jag växt väldigt mycket som människa. Att studera på universitet är det bästa som jag har gjort. Efter tre år är jag mycket gladare och trivs mer med mitt liv. Jag har ställts mot motgångar och lärt mig känna vänner för livet. Dessutom är min relation med min sambo bättre än vad den var i början. Jag har lärt känna mig själv och kan därför uppskatta min sambo på ett annat sätt än vad jag kunde innan jag började plugga. Nu bor vi iochförsig tillsammans men att vara ifrån varandra under veckorna tror inte jag kommer att bli några problem. :) Då kommer hon ha tid för att vara med vänner och plugga för att sedan under helgerna kunna ägna tid åt dig. Dessutom är det så att på universitet/högskola har du inte lektioner varje dag (detta kan dock variera från program till program) vilket gör att ni ibland kommer att kunna ses längre tid än bara fredag kväll till söndag kväll.

    Jag tror att om du ger henne den här chansen kommer du få en gladare flickvän! Jag har många vänner som har haft pojkvänner (distans och sambos) under hela studietiden och det har aldrig varit några problem för dem. Dessutom är alltid pojkvännerna bjudna då vi ska hitta på roliga saker utanför skoltid och ofta blir även pojkvännerna en del av gänget och bra vänner med varandra.

    Förhoppningsvis kommer den här chansen stärka ert förhållande och ni kommer att få en rolig tid tillsammans!

  • mattia­sFästm­ö
    Äldre 5 Sep 19:03
    #42

    Jag träffade min m2b när jag var 16, vi flyttade ihop när jag var 17 och har nu bott ihop i snart 4år. Och jag tycker det är lite konstigt att hon vill flytta en halvtimme bort för att flytta ihop med en kompis. För mig ringer det varningsklockor iallafall.  För man kan utvecklas tillsammans, hon kan ju studera och ha ett studentliv även om hon pendlar dom 30minutrarna och somnar bredvid dig på natten. Och det är klart att man inte är lika fri som när man är singel, man kan inte bestämma sig att dra till peru en månad sådär från en dag till en annan. eller dra till norge ett år och jobba om inte den andra partnern vill hänga med. Det är ju sånt man får ta när man har ett sambo liv, och det handlar ju om prioriteringar. Jag funderade på att studera till djurskötare i skara, men då min m2b pluggade här och inte ville flytta så blev det inte så, inte nu iallafall. Visst hade jag kunnat lämnat honom bakom mig och följt min dröm och levt särbo. men då valde jag honom, och nu studerar jag till undersköterska här hemma och trivs jättebra med det. Nu säger jag inte att det är så med din flickvän, men jag tycker att det låter lite konstigt


  • diesel­p
    Äldre 8 Sep 08:36
    #43

    Det var precis som jag var rädd för. Jag märkte mer och mer på henne att hon förändrades i sättet, att hon inte var som förrut. Nyss skickade jag ett sms till henne och skrev om vilka signaler hon sänder. Då förklarade hon på sms att jag tolkade hennes signaler rätt och att hon inte tror på oss längre. Är så besviken, senast igår sa hon att hon trodde att vi skulle klara det, det enda jag krävt av henne hela tiden är att hon ska vara ärlig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vi har en lägenhet som måste säljas, innan den säljs ska badrummet renoveras, det är redan bestämt. Vi har inga släktingar eller nära vänner som vi kan bo hos heller. Det kommer bli så otroligt jobbigt att bo tillsammans efter att hon har dumpat mig.

  • mattia­sFästm­ö
    Äldre 8 Sep 10:21
    #44

     


    dieselp skrev 2010-09-08 08:36:16 följande:
    Det var precis som jag var rädd för. Jag märkte mer och mer på henne att hon förändrades i sättet, att hon inte var som förrut. Nyss skickade jag ett sms till henne och skrev om vilka signaler hon sänder. Då förklarade hon på sms att jag tolkade hennes signaler rätt och att hon inte tror på oss längre. Är så besviken, senast igår sa hon att hon trodde att vi skulle klara det, det enda jag krävt av henne hela tiden är att hon ska vara ärlig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vi har en lägenhet som måste säljas, innan den säljs ska badrummet renoveras, det är redan bestämt. Vi har inga släktingar eller nära vänner som vi kan bo hos heller. Det kommer bli så otroligt jobbigt att bo tillsammans efter att hon har dumpat mig.

    Okej, men då har du ju fått klara besked iallafall. För hade hon trott på er så känns det som om hon hade kunnat ha allt det med studentlivet och kompisar och allt, men somsagt kommit hem till dig på kvällen. Jag tycker att hon borde vilja det, hellre än att bo isär. Förhoppningsvis inser hon vad hon förlorat när hon dragit, för du verkar vara en toppenkille Men jag tycker absolut inte att ni behöver bi ihop, om hon har dumpat dig så tycker jag du har rätt att säga åt henne att bo hos någon kompis eller liknande. Har hon lämnat dig så behöver du inte ta hänsyn så, och fortsätta trippa på tå och få henne att må bra, utan då får du vara lite ego.
    KRAM!


  • Äldre 8 Sep 10:32
    #45

    Va?!?!
    Så tråkigt, jag blir verkligen ledsen för din skull TS
    Men å andra sidan så är det hennes förlust, för du verkar vara en jättefin kille som var beredd att supporta henne i detta.
    Jag uppfattade inte att hon skulle flytta endast 30 min väg bort, för det lät ju uppenbart lite konstigt. Det är ju helt klart pendlingsavstånd.
    Ja, ja nu vet du i alla fall, tur att du fick veta det nu innan det gått ännu längre tid och ni trasslat in er ännu mer i saker och ting.
    Tycker inte heller att ni ska bo ihop under tiden. Hon har valt bort dig och då ska hon också leva utan dig. Du är nu singel och har ett eget privatliv, utan henne.
    Var stark och lycka till!

  • diesel­p
    Äldre 8 Sep 11:05
    #46

    Tack så mycket för ert stöd. Jag ska försöka stå på mig och inte vara "för snäll" som alla säger till mig att jag är hela tiden. Jag känner mig faktiskt starkare nu än när jag startade den här tråden. Har insett att mitt liv kan vara bra även utan henne, kanske tom bättre. Jag har ju hela tiden haft på känn att hon inte varit helt ärlig senaste tiden, det fanns många tecken. Byte av lösenord på allt, vrida bort skärmen om jag kom nära datorn etc. Vi har aldrig haft hemligheter för varandra förrut. Det har på nåt sätt fått mig att bearbeta allt under tiden, vilket gjorde det liiite lättare idag, även om det gjorde riktigt ont att läsa hennes sms. Jag önskar att hon kunde varit ärlig från början bara. Mitt problem är att jag verkligen är en kille som trivs i ett förhållande. Jag gillar inte singelliv, jag vill ha någon att dela vardagen med. Allt känns så tomt. Jag hoppas att allt leder till något bra till slut iaf, det brukar ju göra det. Tack än en gång för allt stöd, tror inte ni anar hur mycket det faktiskt betyder!

    /DP

  • Dejli
    Äldre 8 Sep 11:37
    #47

    Så tråkigt! Men om det är som du säger att hon ändrat en massa småsaker, då kanske du hade det lite på känn utan att vilja erkänna det för dig ändå... för om det BARA var så att hon ville flytta och leva studentliv ett tag, det hade jag förstått från hennes sida. Men att såsaker känns konstiga, det är inget bra tecken.


    Men nu kan du åtminstone gå vidare. Kanske ha du processat detta lite i huvudet som ett möjligt scenario trots allt. Som sagt ovan, ta hand om dig själv nu! Se till att ni delar saker och ting rättvist, och ge inte med dig för mycket för att vara snäll, det kommer du ångra sedan. Det är hon som lämnat dig, då anser jag att det är den personen som får anpassa sig lite och underlätta för den man brutit upp ifrån.


    Och var stark! Med det menar jag inte att du inte får vara ledsen (för det får man och ska man), men bli inget offer. Gör ego-grejer


    Tyvärr är det väl så att man förändras extremt mycket från det att man är tonåring tills man är (ung) vuxen, och jag tror att många helt enkelt behöver prova vingarna på egen hand. Om man flyttat direkt hemifrån till ett samboförhållande är det nog svårt att motstå det "gröna" gräset på utsidan av staketet, och statistiken talar tyvärr emot ett sådant förhållande (även om undantag naturligtvis finns).

  • mattia­sFästm­ö
    Äldre 8 Sep 16:09
    #48
    Dejli skrev 2010-09-08 11:37:10 följande:
    Om man flyttat direkt hemifrån till ett samboförhållande är det nog svårt att motstå det "gröna" gräset på utsidan av staketet, och statistiken talar tyvärr emot ett sådant förhållande (även om undantag naturligtvis finns).
    Måste bara slänga in ett tänkvärt citat "gräset är bara grönare på andra sidan om du glömt bort att vattna hos digsjälv". Du får ta det från en som hade sambo liv redan innan jag flyttade hemifrån och fyra år senare is still going strong och ska nu gifta oss tillochmed  
  • Katlah
    Äldre 8 Sep 16:37
    #49

    Kanner inte din tjej eller dig. Nar jag var 20 och foreslog for min da 27 ariga sambo att vi maste flytta isar for jag maste gora saker, var det just for den saken just da. Jag ville inte gora slut, jag alskade honom. Vi hade ocksa varit tillsammans 4 ar och var aven forlovade.
    Problemet borjade dock nar jag ville uppleva mer o mer.. tog slut ratt snabbt och han var helt forstord. Men jag kande att jag traffat honom sa ung o ville ta igen en massa. Slutade med att jag pluggade utomlands, dejtade hej vilt och forst nu nar jag ar 28 har jag kunnat skaffa ett forhallande igen. Jag behovde leka av mej ordentligt, alltsa riktigt ordentligt.
    O nu ar jag mogen o gifter mej om 2.5 vecka.

    Ser det hela tiden runt omkring mej.. unga som bundit sej for tidigt. Dom vill bara ut o gora grejer.
    Men ja alla ar olika. Sjalv tror jag att man verkligen behover dom dar aren runt 20 for att leka, vara oansvarig, festa, resa etc. Precis som du gjort!

    Detta later ju ratt negativt men tror det ar bra att mentalt stalla in sej pa att detta kan ga at skogen och sjalv ha en ratt easy going attitude. Da kanner hon sej iaf inte instangd av dej och ni kommer ha storre chans att klara er. Huvudsaken ar att hon far kanns ej fri o inte ser dej som en foralder o nan som haller tillbaka henne i detta som hon uppfattar som skitkul.

  • Äldre 8 Sep 18:12
    #50

    Tråkigt att höra, verkligen - men det verkar ju oxå ha funnits mer bakom än bara att hon ville plugga och leva studentliv?

    Kram!

  • linani
    Äldre 8 Sep 21:07
    #51

    Antagligen hade du det på känn därav att du mådde så dåligt över att hon ville flytta, du kände i magen att nått inte va bra.


    Rent ut sagt, barnsligt,omoget och dumt av henne att meddela dig detta på sms istället för att kunna titta dig i ögonen, DÅLIGT! Supermega dåligt!


    Du verkar vara en kanonkille, du kommer att hitta en tjej som uppskattar att leva tillsammans med dig.


    Stå på dig, hon får hitta nån stanns att bo så länge! Det va ju hon som ville ut!

Svar på tråden Flytta isär