I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Ja pucko kan man säga. Har börjat inse att man får ta mycket från omgivningen som förälder. Åsikter och klavertramp från höger och vänster.

Vi njuter för fullt av köket. Särskilt som det är det enda rummet som går att vara i nu utan att köra hinderbana.

Fru sy den där jäveln som påverkar humöret är hemsk och vidrig. Tyvärr vet jag inte vad man skall göra för att slippa undan den.
Kanske får du stanna upp, blunda försöka tänka på hur mycket du älskar din make. Och sedan agera, förhoppningsvis har de värsta tankarna försvunnit.

Tack! Hoppas du får må bättre snart. Ilska och irritation som kommer utan egentlig anledning har jag tyvärr ingen lösning mot... Känner igen mig

kramar t alla, spec t blommis, fru sy, brutan och ninnis.

Har varit och fikat hos en kompis idag, som berättade att hon har cancer i ena njuren. Vad finns det att säga? Blir så svårt när det är kompisar!

Och trots allt går livet vidare i rasande takt, en månad t flytt nu! Gaaah! Jättestressad! Var skall jag ta tag nu? Tror jag skriver vidare på boklistorna, skall in t Lund sedan och fortsätta parkeringsrekninbgen-

Hätr är ett stort fång kramar till alla! Och choklad!

Heloise, Panzer och lilla Elise: så många kramar till er! Förstår att det är en tuff miljö att vistas i. Hoppas att ni snart får komma till Gävle.

Flamman: fina hårsmycken.
Bra med framsteg för maken. Han verkar ju tänka till nu iaf.

Lanovia: jag tycker inte heller att du överreagerar.

Ingis: så skönt att höra att ni har lättare att förstå och lyssna på varandra nu.
Jag har tagit det ganska lugnt. Orkar inte så mycket annat. Axel och Fälga har också tagit det lugnt. Lagom lugnt. Förra helgen var de så lugna att jag blev nervös och i onsdags (eller om det var torsdags ) övade de bicycletas så jag fick ligga och skratta åt magens krumbukter istället för att sova. Imorgon är det dags för viktskattning. Lite nervöst, men bara lite.

Ninnis: KRAAAAM!

Kjell: tack för klargörande.

Blommis och Bruttan: kram till er. Ni är toppenkvinnor och det är synd att era män just nu inte verkar förstå vilket kap de har gjort som får vara med just er.

Oh, här glömmer jag ju det viktigaste i mitt småsnoriga och förvirrade tillstånd:

STÖRSTA KRAMEN EVER trill Panzerfamiljen och stlåltjejen Elise! 

Finaste Ninnis: Kram på dig. Vad skönt att begravningen blev fin och värdig mitt i all sorg.

Kjell: Du verkar dock vara ett undantag

Fru Sy; jag vet inte vad jag ska ge för råd. Ta ett djupt andetag, gå åt sidan och räkna långsamt till tio... Det gör jag när jag känner att jag vill misshandla både man och barn (skämtar förstås, men jag brukar räkna till tio faktiskt).
Jag blev mer av en lipsill när jag var gravid. Grät för ingenting. Och värre var det under andra grav. MInns mig själv som ett gråtande vrak.

Solde; så trist med kompisen. Fy vad hemskt, finns det något att göra

Hon får besked i morgon hur allvarligt det är...

Hej

Tar mig friheten att svara på lite i ditt inlägg..
Jag är också 40- och fick Grodan i april
Vi gjorde KUB/NUPP och här där jag bor gör man NUPP på specmödra, så de vet verkligen vad de pysslar med. Vi fick siffrorna 1:200000!!! Medans min kompis som är 31 fick mycket sämre siffror, så jag tror inte att det stämmer att siffrorna är sämre för att man är äldre rent generellt, utan då är det för att det är FLER äldre som gör KUB/NUPP (här i Västerbotten är det bara kvinnor över 35 som får göra det) så det gör ju sitt till statisktiken....

För oss var det mycket själva NUPPet som gjorde oss lugna, precis som du skrev, för de ser ju otroligt mycket redan när de är så små

Lycka till!

Sova???? :_D

Jag brukar inte morra så mycket i sömnen