Livets toppar och dalar

Annars har jag faktiskt unnat mig en ny handväska! (inte så otippat!) En svar väska med silver HW och lackat svar läder med rynkeffekt. Ååååh, den är så fin...

Snorkis - ska fixa en bild när jag snyggat till naglarna lite. Usch ja; jag har också alldeles för dyr smak för att det ska vara hälsosamt för plånboken, mest koncentrerat på smycken och möbler i mitt fall.

Vad skönt att höra att du haft en bättre dag idag! Vad gäller din fråga om vad jag egentligen tror händer vid döden tror jag att jag får fundera lite, och återkomma. Nu måste jag verkligen logga ut, annars blir det pest(igare) att gå upp tidigt imorgon.

Det är som konstaterats tidigare idag tillåtet att shoppa sig lycklig. Inte för att det på något sätt kan sättas i relation till att förlora sitt barn eller andra hemskheter man kan drabbas av, men det kan iallafall få en att känna sig lite bättre.

Nähä, logga ut var det! Natti, natti!

Tittar på lyxfällan nu, och jag tror inte att en omegaklocka och bling på fingret kommer att göra att ni hamnar där Tinga, om ni inte köper en ny klocka varje månad eller så .

Tror att det kommer att bli en trist räkningsmånad här också, vagn och bilstol, ett antal veterinärbesök, ett besök på bilverkstan. Och så min shopping, fast den summan är inte särskilt stor faktiskt. Har handlat relativt billiga saker .

Parnassia - Jag håller med, det känns för futtigt om allt bara är slut när man dör! Jag läste en fin sak apropå dödfödda barn att det fanns en australiensisk sägen (tror jag) att när det händer så beror det på att själen inte var redo ännu och att samma själ kommer komma i nästa barn när själen är redo. Lite vacker tanke...

Efter döden ja. Jag är inte troende, så det här blir helt fritt. Jag tror de som försvunnit fortfarande ser oss som varit dem kära. Men för att inte komplicera våra liv här för mycket kan vi inte se dem. Jag menar inte att de finns bland oss fysiskt eller så, men att deras medvetande finns någonstans och hänger med i våra liv. Där har de det bra, alla sjukor som fanns är borta. Sen om de lever i en egen värld med nya relationer det vet jag inte riktigt. När någon dör som de stått nära är jag övertygad om att de återförenas, i ala fall mentalt.

Min mamma dog för ett antal år sedan, strax efter att en vän förlorat ett barn sent i graviditeten. Min vän och jag är båda övertygade om att min mamma fick blir extramormor åt den flickan och tar hand om henne på något sätt. Min mamma var på slutet väldigt ledsen över att hon inte skulle få träffa eventuella kommande barnbarn och jag hann berätta för henne om den flickan som dött och som hon skulle få träffa och hon fann viss trygghet i det.

Jag är helt övertygad om att min mamma har sett vår lilla tjej som sedan föddes många gånger där uppifrån dessutom vilket är en stor tröst.

Porchez - skitchef

Kom att tänka på denna boken när du beskrev din arbetssitaution & hur du känner, när jag läste ditt inlägg:

www.adlibris.com/se/product.aspx

Läste den för några år sen - klart tankeväckande & bra!

Nyss hemkommen från sista gången på Magplasket - det har verkligen varit GRYMT skönt, med många mysiga trevliga tjejer! Förra omgången (ism Amanda) missade jag sista gången pga att hon fick för sig att komma, så det var lyxigt att "hinna med" alla ggr denna gång Fast nu får gärna nästa beis komma rätt snart tycker jag!

Tjing på er!

September - Vad fint du skriver. Ja, något sånt vill jag också tro, att de finns med oss fast på ett annat plan. Jag har svårt att acceptera att själen bara upplöses till inget. Jag tycker det är intressant med de forskningarna som visar att kroppen väger 21 gram mindre när man dött.

Nu ska jag ta tag i kattlådan och försöka locka maken till sängen. Puss och Gonatt!

Oj, mitt inlägg kom nog lite malpacerat där - sorry!

Har massor av tankar kring livet efter detta, men måste tyvärr hoppa i säng, sömnen har varit lite knackig de senaste nätterna.

Kram på er!