Alternativ till: Tills döden skiljer oss åt????
Hej! Jag vet att vi har haft uppe frågan förr.... men jg hittar inte tråden till just den frågn.... Kan man säga något annat i sitt löfte än att tills döden skiljer oss åt?
-
-
Svar på tråden Alternativ till: Tills döden skiljer oss åt????
-
Kattpoet skrev 2010-08-05 17:08:12 följande:Detta är en fråga från en vän och den är riktad till er som anser att äktenskapet försätter efter döden, kommer ni leva i celibat tills ni dör OM eran partner dör ung? Hon undrade bara eftersom hon förlorade sin make i cancer 1 år efter bröllopet och hon är bara 26.Abolut inte celibat. Eller det vet jag ju inte, jag har inte vart i den situationen. Men om jag skulle dö ung så skulle det vara helt okej om han träffade någon annan. Gifta om sig vet jag inte, men kanske då som någon annan här skrev, att han då kan gifta sig tills döden skiljer dem åt, men sen vill jag ha honom tillbaka. Men jag tycker nog inte att man gifter om sig iallafall.
passionsblomman skrev 2010-08-05 16:59:11 följande:Jag gissar att Burre menar att döden faktiskt upplöser äktenskapets band rent lagligt och ställer den som blivit änka/änkeman fri att åter gifta sig. Så länge man lever måste man ju begära skilsmässa och den vägen upplösa ett äktenskap, för att få ingå ett nytt. Men när den ena dött, så upplöses det äktenskap man är i.Aha okej, då förstår jag.
-
Men är man då inte teorisk sätt otrogen mot sin döda make/maka om man har sex med någon annan?
Och varför ska den nya partnern få spela andra fiol? Han eller hon kommer ju aldrig vara nummer ett, utan det kommer den förra partnern att vara...
-
Burre Präst skrev 2010-08-05 15:21:42 följande:Kruxet är ju att den synen på äktenskap ni ger uttryck för inte delas av svensk lag, de kristna kyrkorna, de muslimska eller judiska samfunden och i stort sett inte heller av någon av de större religionerna. Det är möjligt att t.ex. LDS ("mormonerna") eller Moon-sekten har något sånt här i sin teologi, men jag är inte säker. Jag känner mig inte direkt provocerad, men den erfarenhet jag har av människor i själavård gör att jag är tveksam till vilka följder det blir av ett löfte att hålla samman även efter döden. Som präst har jag kanske ett annat perspektiv i och med att jag ofta möter människor som mist sin livskarmat och ibland kan behöva stöd i att orka fortsätta leva. I det läget kan ett sådant här löfte bli mer av en börda än hjälp, och en börda som jag tycker är onödig. Det jag sett när jag mött människor som mist sin livskamrat och sedan träffat en ny är att man egentligen inte lämnar sin döda make/maka; de finns ju med i hjärtat och minnet i alla fall. Så även om man (som jag) anser att döden upplöser äktenskapet så betyder det inte att man slutar älska den personen. De vi älskar bär vi alltid med oss, oavsett om de lever eller är döda. Sedan ser jag kristendomen som framför allt en tro för de levande, inte de döda, men det är en annan diskussion.Burre Präst! Jag vet inte om jag har rätt nu, men står det inte i Bibeln att en man ska leva med sin första hustru i livet efter detta (frågar av nyfikenhet och i okunnighet för jag tror att jg läst/hört det)? För i så fall (om man har turen att vara den första hustrun/mannen förstås ;) ) behöver ju inte löftena sträcka sig vidare än "tills döden skiljer os åt", för man är ju redan "bokad" - även om man lever vidare efter att man blivit änka/änkling och kanske träffar någon ny eller gifter om sig.
En annan sak till alla: Gäller frågan alltid att man vill leva tillsammans längre än i detta livet? Eller kan den även bottna i att man skräms av det stora i att "ge sig själv" för resten av livet? Det är ett så vansinnigt stort löfte, och man kan möta så mycket i livet som gör det svårt att hålla ett det. Personligen tycker jag att det ibland kan kännas som att man förhäver sig genom att lova något sådant. Man styr ju över så lite. Och att lova att leva tillsammans, oavsett vad som händer (man kanske blir mycket olycklig i sitt äktenskap) är ju på ett sätt ganska naivt. Och fint när kärleken är stor och stark. Men man vet ju inte, och ändå lovar man helt handlöst. Ska själv göra det om en månad. Är inte rädd, men det kan nog ses som galet. -
Kattpoet skrev 2010-08-05 19:29:26 följande:Men är man då inte teorisk sätt otrogen mot sin döda make/maka om man har sex med någon annan? Och varför ska den nya partnern få spela andra fiol? Han eller hon kommer ju aldrig vara nummer ett, utan det kommer den förra partnern att vara...Ja eftersom denna person nu är död och jag tror ingen vill att den andra partnern ska leva utan mänslig närhet och i celibat för resten av livet..
Och ja, så är det ju då. Fast så är det ju lite alltid inbillar jag mig. Hade den personen som är död levt hade antagligen partnern varit med den, det tror jag gäller även om man har tills döden skiljer oss åt eller inte.
-
Jag har tänkt det i alla fall.Kattpoet skrev 2010-08-05 17:08:12 följande:Detta är en fråga från en vän och den är riktad till er som anser att äktenskapet försätter efter döden, kommer ni leva i celibat tills ni dör OM eran partner dör ung? Hon undrade bara eftersom hon förlorade sin make i cancer 1 år efter bröllopet och hon är bara 26.
Har en väninna som var i exakt samma situation som din. Hennes man dog typ när hon var 28 eller något. De hade varit gifta i 2-3 år när han dog. Hon gifte om sig nu i år med sin nya kille och jag är jätteglad för hennes skull :) Hon är så lycklig!
Jag tycker din väninna skall lyssna på sitt eget hjärta och inte bry sig om vad andra tycker!
Ta hand om henne för det måste vara jättejobbigt att ta sig vidare från en sån sak! -
Mymlan16 skrev 2010-08-05 19:54:35 följande:Burre Präst! Jag vet inte om jag har rätt nu, men står det inte i Bibeln att en man ska leva med sin första hustru i livet efter detta (frågar av nyfikenhet och i okunnighet för jag tror att jg läst/hört det)? För i så fall (om man har turen att vara den första hustrun/mannen förstås ;) ) behöver ju inte löftena sträcka sig vidare än "tills döden skiljer os åt", för man är ju redan "bokad" - även om man lever vidare efter att man blivit änka/änkling och kanske träffar någon ny eller gifter om sig.Tvärtom. Slår du upp Matteus, kapitel 22, vers 23-32 så ser du vad Jesus säger om äktenskap och livet efter detta.
"Vid uppståndelsen gifter man sig inte eller blir bortgift, utan alla är som änglarna i himlen."
-
Precis vad jag menar! Tack.passionsblomman skrev 2010-08-05 16:59:11 följande:Jag gissar att Burre menar att döden faktiskt upplöser äktenskapets band rent lagligt och ställer den som blivit änka/änkeman fri att åter gifta sig. Så länge man lever måste man ju begära skilsmässa och den vägen upplösa ett äktenskap, för att få ingå ett nytt. Men när den ena dött, så upplöses det äktenskap man är i.
-
Det liknar lite det något mytiska (och troligen helt missförstådda) sättet Inuiterna hade förut att vid olika tillfällen byta fruar med varandar. Framför allt vid längre resor eller när någon skulle vara borta en längre tid förekom det, om jag minns rätt.mattiasFästmö skrev 2010-08-05 18:04:50 följande:Abolut inte celibat. Eller det vet jag ju inte, jag har inte vart i den situationen. Men om jag skulle dö ung så skulle det vara helt okej om han träffade någon annan. Gifta om sig vet jag inte, men kanske då som någon annan här skrev, att han då kan gifta sig tills döden skiljer dem åt, men sen vill jag ha honom tillbaka. Men jag tycker nog inte att man gifter om sig iallafall.
Om jag får vara lite provocerande så undrar jag om du skulle tycka att det var OK att din man tog sig en annan flickvän (utan att gifta sig) om han flyttade utomlands en längre tid och du inte kunde följa med?
-
Burre Präst skrev 2010-08-09 15:39:19 följande:Det liknar lite det något mytiska (och troligen helt missförstådda) sättet Inuiterna hade förut att vid olika tillfällen byta fruar med varandar. Framför allt vid längre resor eller när någon skulle vara borta en längre tid förekom det, om jag minns rätt. Om jag får vara lite provocerande så undrar jag om du skulle tycka att det var OK att din man tog sig en annan flickvän (utan att gifta sig) om han flyttade utomlands en längre tid och du inte kunde följa med?Nej det skulle jag inte gilla. Men nu pratar vi ju inte om att jag ska vara död nåt år. Utan om jag skulle dö ung och han har typ 50år framför sig då han aldrig mer ska få känna mänsklig värme och beröring, att sova och vakna med någon. Och detta tycker jag inte är rätt. Men skulle jag dö när jag är typ 90 och han skulle leva två tre år till så skulle jag ju inte uppmuntra honom att gå och träffa någon direkt. Nu var ju samtalet ifall att någon av parterna dör ung med hela livet framför sig.
-
Men om min partner sa till mig Sorry tjejen , jag redan gift med en person även om hon är död.
Så skulle jag backa eller känna mig som andra fiolen och jag skulle inte starta ett långvarit förhållande med någon som anser att sin döda partner är viktigare än mig.
Det så jag ser det hela med evighet trohet.
Dör man så handlar det inte längre om oss, ens partner ska kunna gå vidare finna lycka med någon annan och denna person SKA vara nummer ett annars kommer den jag älskade bli illa behandlad med.