Barnmeny?

Där håller jag med. Jag har inga barn själv, men skräms redan nu av alla halvfabrikat och skräpprodukter som i första hand blir barnmat, typ i många skolkök och så. Det börjar ju förbättras på många ställen, men jag kommer själv ihåg hur det var att komma från en liten skola på landet med en husmor som gjorde slottstek och vispade pannkakasmet åt 300 elever, till gymnasiet i stan med äckliga färdigpannkakor och färdiga biffar etc... usch.

På vårat bröllop åt barnen samma mat som de vuxna, vi hade kyckling som huvudrätt så det funkade fin fint (ingen höjdare om man har svårtuggat kött kanske)

Korv går bort i mina ögon, samma sak med pommes och potatismos.
Det hör möjligtvis hemma i husvagnen eller på skogsutflykten.
Gör något festligare, barnvänligt grillspett av något slag som de kan sitta och plocka med kanske...?

Sorry, orkade bara läsa ts.

Ja det blir nog kycklingspett har vi kommit fram till

Nu tänker jag vara lite hård men det märks att många av er som skrivit i tråden INTE har egna barn i 1-2 års åldern. Ni vet inte hur jobbigt det kan vara att hantera ett barn som matvägrar eller vad det kan innebära. Som värd och gäst på ett bröllop är det nog trevligast för alla om barn faktiskt får något som de gillar och uppskattar! Och dessutom kanske till och med behagar sig att äta! Ni skulle nog irritera er rejält på en gråtande "unge" som vägrar att äta fläskfilén eller kycklingen, potatisen eller vad det nu kan vara som är hemskt just den gången, den dagen. Och ett trillskande barn är tålamodsprövande som sjutton och äter barnet inget till middagen, ja då innebär det att man som förälder måste gå tidigare för barn måste äta någon gång och glass eller tårta i all ära, men de mättar inte som mat... Istäälet får man i de flesta fall ett hungrigt och ledset litet monster (Och varför ska de äta sig mätta på trams som glass och tårta när magen skriker efter mat om de inte bör äta korv eller ungs pommes i era ögon??? Mig en gåta...)

Ts frågade om tips fö barn i 1-3 års ålder och många barn kan inte tugga kött ordentligt då. Lägg också till att de då börjar komma in i en härlig trotsålder och kanske tycker att det är konstigt/främmande med en bröllopsfest med massa människor som de inte känner - då äter de sämre. Särskilt mat de inte känner till. Alla barn är självklart olika men det ett bröllop är inte rätt forum att tvinga småbarn att äta viss på. Låt föräldrarna stå för mat indroduceringen i lugn hemma miljö så kommer allt gå så mycket lättare!
(Mamma till två små på 1½ resp 2½ år som äter det mesta men absolut inte alltid utan när det pasar dem ).

Min första styvson var  2.5  när  hans  far och  jag gifte oss  och  min  dåvarande mans kusin var 3.5.

Båda var pilliga med maten  och min styvson åt inte allt  men rostbiff, örtgårds sås och potatis mumsade han glatt i sig, samma mat som oss. Min mamma hade sett till  att det fanns barnvänliga bitar till barnen, lite mörare och inga senor och sedan skars det upp i mindre bitar.

Jag har bjudit många barn på mat dvs vuxenmat och endast en unge ha gnällt och velat ha korv  med orden för det får man alltid på fest. 

Senare  kom det fram att barnet inte gillade korv men ingen fest utan korv och han brukade bara  doppa korven i ketchup och slicka av den.

Jag håller med dig! Och då har jag ändå inga egna barn, men väl 7 underbara syskonbarn i blandade åldrar .

Vi ska göra lasagne till barnen. Går bra att göra i förväg och frysa ner och sen bara värma på. Det äter förhoppningsvis de flesta barn i olika åldrar!

Vi föreslog ladagne först men min ena bror svarade med "Nej, då bränner de ju ihjäl sig!". Dessutom tror jag det kan bli väldigt kladdigt.... Så nu blir det köttbullar istället, resten vuxenmat.

Kattpoet>> Vi har en 3-åring som äter i princip allt, och har alltid gjort men barn är olika även om man behandlar dom lika så är det bara. Jag kan själv minnas hur det var att tvingas äta kött som bildade ett tuggumi i munnen för att jag inte klarade av att tugga det ordentligt. 
Även om vår 3-åring inte klagar utan  äter det som ställs på bordet (fast mindre om hon inte gillar) kan väl även hon få nått som HON tycker är riktigt gott och roligt på vårt bröllop. Vi bjuder ju på nått som VI tycker är himla gott. Har man barn så inser man snabbt att dom inte alltid tycker lika som vi vuxna. En fint upplagd oxfile har inget att hämta jämfört med nått på spett eller nått annat som går att äta med händerna för det älskar barn.