Hjälper din man till i hemmet?

Så fort det dyker upp nån jämställdhetsfråga på det här forumet, så ska alla som verkar ha det såå jämställt flagga med det, eller allra helst ska det flaggas om mannen gör mest... Sen är alla andra kvinnor sämre, alltså de som gör mest hemma. (ingen har skrivit så, men det är den uppfattningen jag får) Vad är det för kvinnor som inte hittar bättre män än så?? Det är ju riktig prestige om din man dammar mer än dig hemma. Suck.

Som svar på TS fråga så har min fästman blivit bättre på att hjälpas åt hemma. Men jag kan helt ärligt svara att jag får be honom om det och irritation kan ofta uppstå när han slarvar.

Så ja, jag är en "sån" kvinna som städar och tvättar mer än min man.

Okej, tack för de orden darkHorse! :)
Grejen är att de tankebanorna som ni tolkade in, inte fanns i min värld när jag skrev det första inlägget, så jag blev ganska överrumplad över de första svaren. När man hjälps åt så hjälper ju den ena till, så för mig är det liksom same same...!

I vårt fall är det mer jag som hjälper till hemma helt enkelt för att jag veckopendlar och maken har ansvar för hem och familj under veckorna. Men även annars måste jag erkänna att maken är mer för att städa än vad jag är, tyvärr.

Jag tycker vi ska ha städhjälp igen men maken envisas med att barnen ska ta sitt ansvar och hjälpa till med städningen, han tycker de kommer "för lätt undan" om vi har städhjälp. Så - då får han väl tjata på barnen och städa själv då...

Du har rätt i att de par där mannnen gör mest i hemmet förmodligen är mer benägna att svara för att det ger lite "duktighetsstämpel". Och det är inte alls så att ett föhållande skulle vara sämre bara för att kvinnan gör mer hushållsarbete. Men bara den grejen att män som gör precis lika mycket som kvinnan klassas som duktiga säger mig att något är fel. Om det i 80& av alla förhållanden är kvinnan som gör mest, tyder inte det på att något är galet? Att om man slår ut det på alla svenska par borde det vara ungefär 50/50. I min idealvärld är det självklart att man hjälps åt och då kommer förmodligen varken mannen eller kvinnan uppmärksammas för att de är '"duktiga" som tvättar.

Sedan är det ju orimligt att man i alla förhållanden skulel dela precis lika på allt. Vettigt är väl att den som jobbar minst, är friskast, har kortast pendlingstid etc. städer lite mer oavsett vilket kön personen har, men om man ser till alla svenska hem borde detta vara ungefär jämnt fördelat mellan män och kvinnor.

Vet inte riktigt vad jag ska svara på det då min blivande make hjälper till utan att jag ber honom men ibland måste jag tjata riktigt mycket. Men lagar mat det gör han, ibland måste jag nästan ryta till lite åt honom när jag vill laga mat åt honom för en gångs skull. Ibland tror jag han älskar köket mer än mig. Haha...

vi har samma taktik :) men jag har mycket högre rörighetströskel än vad min BM har så när meningen FAAN vad det ser ut härinne! uttalas i vårt hem är det oftast mina prylar som ligger utspridda och behöver återbördas till sin "riktiga" plats.

 

Jag kan säga att jag knappast skryter om att min BM gör mest hemma. Det enda stället där jag kan berätta det (förutom för min mamma) är här. Om jag och min BM sa det till folk framstår jag omedelbart som en slarvmaja och han som en toffel, fast vi bara lever som majoriteten svenskar - men tvärtom. Jag fasar för vissa frågor som kan dyka upp opm de kör skoleken på bröllopsfesten. Det är ju meningen att man ska skratta med lite lagom typ "ja, se karlar". Om vi får frågor som t.ex "Vem stryker kläderna hemma" eller "Ni ser en dammtuss på golvet, vem tar bort den?" kommer alla förvänta sig att det är jag och om vi då håller upp hans sko kommer det bli små generade skratt (känner ju våra gäster). Du kan ju ana hur mycket min BM:s ex har fått stå ut med på grund av att hon gick med på att han fick ha barnen på heltid förutom varannan vecka. Hon utmålas som dålig mor och min BM som hjälte! Deras var (DERAS val) var det som var bäst för barnen. Det var alltså för barnens bästa hon gjorde så, men det är det ingen som tänker på!

Förutom varannan HELG ska det vara = jag träffar barnen mycket oftare än deras mor gör.

Vare sig jag eller min BM är speciellt bra på det där med hushållsarbete.

Under större delen av vårt förhållande så drog min BM det tyngsta lasset när han både var den som försörjde oss och skötte majoriteten av allt hushållsarbete. Jag var sjuk och klarade inte av att vare sig jobba eller sköta hem, klarade knappt att ta hand om mig själv. Min BM har alltid sagt att det är ok, så länge var och en gör 100% av sin förmåga. Och nu när jag mår bättre så håller jag på att försöka skapa lite rutiner och vanor när det gäller att sköta hemmet, så att vi gör ungefär lika mycket båda två. Det blir dock fortfarande lätt så att han gör mest, vanor sitter hårt...

Fast jag har å andra sidan fått lära mig mycket nyttigt, som att när det är han som gör jobbet så är det han som bestämmer hur det görs. Med några få undantag, han hade dessvärre en del olater som var allt annat än hygieniska när det gällde diskning. Och jag vill inte att någon av oss riskerar att bli magsjuka, när jag vet bättre...

Och min BM har fått lära sig att laga mat, vilket han knappt kunde innan han träffade mig. Han levde på familjen Dafgårds, jobbets lunchrestaurang och på att bli bjuden på mat hemma hos sina föräldrar....

Men det viktigaste av allt vi lärt oss, är kommunikation, vårt förhållande hade aldrig överlevt mina sjukdomsår om vi inte lärt oss att prata om allt.

efter att ha läst här nu känns det nästan fel att ha en man som gör nästan allt hemma. vad är det som är så fel? alla är olika varför inte bara respektera det?

lever man tillsammans så tycker jag att man hjälps åt hemma, min underbara man är dock den som gör mest. då han sj väljer det. har tidigare varit i förhållande där jag har fått göra mer el mindre allt och det har varit mitt eget val.
inget fel med något av det och inget är bättre än det andra