Denna omröstning vänder sig främs till KVINNOR som lever ihop med MÄN, men ni andra får självklart svara också (bara svara hur det är mellan dig och din partner).
Det är ju ett typiskt samtalsämne på tjejkvällar, hur får man sambon att hjälpa till och städa, diska, tvätta och allt sånt. Överlag verkar det vara tjejen som ser till att det blir gjort och gör mest, men hur är det hemma hos er?? :)
Det är sådana inställningar som visar på hur ojämlika vi i grunden faktiskt är fast många inte vill se det! Man bedöms inte alls som individ utan könet ger vissa grundförutsättningar som gör att om man har snopp och tar hand om sina barn så är man fantastisk, tar min inte hand om dem så är det inget konstigt. En tjej däremot som inte har vårdnaden om sina barn blir som du skriver per automatik en dålig mor.
förut var det jag som gjorde det mesta, inte för att han var ett svin o sket i det men han var väl lite lat o jag stod inte ut o städade då min gräns för hur stökigt det kan vara var lägre än hans.
vi tjafsade en hel del då jag tyckte att jag gjorde det mesta och han tyckte att jag var sur och jobbig.
Så för att komma ur det där så struntade jag i att städa jag med, det fick vara rörigt. Och då kunde vi ju faktiskt komma till den punkten då han tyckte att det var för rörigt.
Nu när han varit pappaledig har allt sånt här löst sig, och han är den som tvättar och diskar. Han kan gnälla lite på att jag inte manglar lakanen när jag tvättar, men det är inga gräl det handlar om.
Vi har hittat vårt sätt att sköta hemmet och tar olika saker. Jag dammsuger o moppar alltid tex.
Det tog några år att komma till denna punkt att man aldrig bråkar om städning, men vad skönt det är 
Asså min åker och handlar, plockar in och ut ur diskmaskin osv men hur man får honom att självmant börja dammsuga eller diska stekpannorna har jag ej kommit på-
Å andra sidan är det så tråkigt att jag inte klandrar honom för det 
sen tycker jag det är märkligt att det heter "hjälper till". Det låter ju som att han ändå inte får något ansvar utan ditt tillstånd.
Och varför ska de behöva tjatas på, de kan väl tänka själva? (eller också kan vi skylla på svärmor, hon har klemat bort honom så det är ändå en kvinnas fel, eller vänta... KAN det rent av vara ett handikapp att vara man?!) Nä, min man har haft en mamma som gjort allt hemma, med en pappa som legat på sofflocket och snarkat. Som när hon åkt på semester märkt matlådor i frysen med vilken dag de ska ätas så att han inte ska ringa och fråga. Men min man kan ändå tänka själv och vi bråkar aldrig om städning eller vem som gör vad utan det flyter på utan att någon behöver tjata på den andre. Han vill ha det rent och fint och fattar att det inte händer över natten.
varför skulle det va märkligt? diskar jag efter maten så händer det att han kommer och hjälper till, inte för att jag säger något utan för att han vill hjälpa mig, då går det väldigt mycke fortare. kan inte tycka att det är så jätte märkligt att det heter hjälper till.
Jag tycker också att diskussionen om hur TS har formulerat sig börja balla ur lite. Jag förstår att man kan reagera över olika ordval (som det här att man ska vara "barnvakt"), men just i detta fall så reagerade jag inte alls över frågeställningen i trådstarten. Kan vi inte lämna ordvalsdiskussionen och diskutera sakfrågan istället? Tycker nämligen att det är intressant hur det faktiskt ser ut. Skitsamma vad det heter.
Eftersom min sambo gör det mesta hemma skulle man kunna tro att hans barn blir jämställda/lär sig att ta hand om sitt eget hem. Dessvärre är det inte alls säkert. Min sambo verkar vara ett undantag i den släkten. Hans mamma gjorde allt när han och hans bröder bodde hemma - förutom när hon jobbade natt, då tog min BM över och tog hand om hela hemmet. Hans pappa kunde inte tänka sig att göra det, det var ju kvinnogöra. Så min sambo tog alltså hand om sina bröder och hemmet (och sin far, han lagade ju mat åt honom också) när han bodde hemma och när det tog slut mellan honom och hans ex fortsatte han och tog hand om sina båda söner.
Han vill nog gärna vara lite duktig. Han säger ibland saker som "Det är lika bra att jag gör det, det klarar inte dem" om BÅDE sina bröder och sina söner. Det kan t.ex handla om något så simpelt som att köpa julklappar. Nej, det tror han inte att hans söner (16 och 18 år gamla) klarar. Han köper julklappar och ger bort dem i sönernas namn! Eller rättare sagt, han har gjort så ända fram till förra julen då de själva köpte julklappar, och det gick så bra så (naturligtvis). Om vi ska samlas allihop, t.ex för att fira svärmors födelsedag, jag då har han kontakt med brödernas respektive för "sånt klarar inte bröderna". Nehej, om de aldrig någonsin fått förtroendet är det kanske inte så konstigt.
Så länge folk har det som de vill ha det och trivs med det är väl allt (nästan) frid och fröjd. Har en kollega som gör allt hemma och hennes dotter har nu uppfattningen att så gör mammor. Denna kollega är tillsammans med en karl som dels inte gör ett skit hemma och dels inte verkar klara de minsta uppgifter. En gång ringde hon till honom från jobbet för att kolla att han nu verkligen tagit med sig husnycklarna (eftersom hon skulle jobba över och det var hans tur att hämta barnen på dagis). Hans svar var enligt henne "Ööhh nej". Hon undrade då hur han hade tänkt att han skulle kunna hämta barnen och släppa in dem i huset "Ööhh, vet inte". Han köper inte sina kläder själv, det gör hon. Om hon ska köpa kläder till sig själv tar hon med sig barnen eftersom han inte klarar av att ta hand om dem - han kan ju få för sig att plötsligt sticka hem till en kompis. Hon var hemmets ultimata projektledare. Han var en bortskämd hemmapojke redan från början och hon har inte gett honom minsta chans att mogna och ta ansvar.
Flera gånger undrade jag hur det kom sig att de blev ett par och varför hon står ut. Sedan såg jag ett foto av honom - han är skitsnygg!!! Jag har hellre en vuxen man som ser alldaglig ut än en urläcker barnrumpa om jag får säga min mening. Jag gissar att hon kommer att tröttna på honom om det fortsätter såhär. Nu har de två barn (för henne blir det tre) och det är ganska tufft ibland.
Förlåt mitt långa inlägg, men jag hör denna tjejs beklaganden var och varannan fikarast!
Om hon bara struntar i att köpa kläderna så får han nog rumpan ur vagnen....väldigt få går nakna........
Förut gjorde jag nästan allt och det gick så långt att vi var på väg att dela oss för att vardagssysslorna tog död på kärleken. Jag kände mig mer som en hushållerska...
Efter ett "rejält snack" så var det som om allting lossnade och nu har vi dealen att han städar lägenheten på hans "ledig dag" (är ledig varje måndag) och jag lagar 95% av maten. Disken var vi båda så dåliga på att fixa att vi skaffade oss en diskmaskin och tvätten hjälps vi åt med. Han lägger upp mat till katten och jag fixar lådan etc...
Visst går det fortare att städa lägenheten en gång i veckan än att laga mat sex-sju dagar i veckan men jag tycker det är så himla skönt att slippa damma och dammsuga så det byter jag gärna bort :) Dessutom frågar han oftast nu om jag behöver hjälpl med maten tex när det står tre kastruller på spisen och man ska röra i två samtidigt :)
Jag sköter städning, tvätten och maten och alla inköp + jobbar heltid...
Min älskling sköter gräsmattan, bilarna och om något går sönder så lagar han det, fixar på huset +jobbar heltid....... Tillsammans tar vi hand om barna....
